flytande är de nyskapade provincial bankerna: Det nyttiga 1 afsigten med dem kan ej betvillas, lika litet som att det nyttiga i effekten redan till en del visat sig. Den svåra penningebrist, som tryckte landsorterna, har börjat afbjelpas, och det ;skan ske ännu mer, ju flera sådana banker inrättas och ju mer deras verksamhet hinner utvidgas. Men har man väl betänkt de olägenheter, som kunna folja dessa anstalter i spåren, och som äro en nästan oundviklig verkan, icke blott af deras inneboende lyten, utan äfven af de brister, i lagstiftningen, som man ej var betänkt på att afhjelpa? Det är hufvudsakligen för att verka till detta mål, som det synes oss önskvärdt, att man i tid droge nytta af den krisis, vi nu sett i Nord-Amerika, och af de välgrundade framställningar, som blifvit gjorda af presidenten van Buren. Det är äfven förnämligast i denna mening vi vidrört forhållanderue med de sednaste myntningsoch myntbestämningsåtgärderna för riksbanken. Det synes i sanning besynnerligt, om Sverige skulle vara dömdt af ödet, att alltid och i allting ligga femtio år efter andra nationer, och att börja nya experimenter endast för att efter en mansälder bhfva vis af skadan, och börja om igen, då man i stället kunnat genast draga nytta af de lärpenningar, som blif vit betalda annorstädes: det vore besynnerligt, om vi icke skulle kunna lära oss att profitera af de omätliga fördelar, som ett förnuftigt kreditsystems utvecklande medför, utan att kasta oss in i alla de våder, som missbruken redan en gång tillskyndat oss, ech som, i fall vi ej i tid låta varna oss, oaktadt alla försigtighetsmått säkert skola ännu en gång hemsöka vårt lard, likaväl som det träffat Amerikanerne, oaktadt deras ofantligt större förmögenhet och i alla afseenden bättre organisation af samhällsmakterna. Vi hafva redan tillförene uti ett par artiklar om provincialbanken i Wermland, i medlet af September, fåstat uppmärksamheten på detta ämne. Vi äro öfvertygade, att de flesta provincialbankerne, hvad lånerörelsen beträffar, förvaltas så klokt och samvetsgrannt, att någon fara för deras säkerhet från den sidan icke existerar; men man erinre sig, att i nästan alla landsorb ter, der enskilda banker äro inrättade, äro deras sedlar det enda gingse myntet; de finnas I Y således icke endast i händerna på den förmögIS ne, köpmannen och kapitalisten, ntan äfven på I bonden och dagliönaren. NM Det är de möjliga följderna af ett likartadt förhållande, som presidenten i de Förenade Staterk pa velat undvika genom sitt förslag att införa 8 den metalliska valutan i hela den lägre rörelsen; ett förslag, för hvilket det bästa stödet kan hemtas af Frankrikes lyckliga exempel, som, se dan det upphörde att begagna pappersmynt il gen mindre rörelsen, varit under alla de sedna! re tidernas politiska skakningar helt och hållet befriadt ifrån de financiella. Att påstå, det kriser, ! som många gånger inträffat i vida misktigare och rikare länder, icke äfven skola ännu en gång kunna: uppstå i Sverige, det är så orimligt, attingen med någon erfarenhet em menskliga tingens obeständighet kan lyssna dertill; och följderna för all-: mänbeten äfven af ett ögenrblickligt stoppande 1 någon af bankerna låta sig lätt beräknas. Hvarfore icke då vidtaga det medel, som gei mast ligger lör handen om man blott ihågkommer, alt mynt är ett bytesmedel, som bör hafva silt värde såsom vara i sig sjelf; och att ella sedlar endast äro förskrilningar på delta varuvärde. Är det icke bättre, att hvar; och en sjelf har bytesmealet i händerna, än att det skall ligga i förvar hos tredje man? Och, ehuru mycken svårighet myntenheten för näri saramde lägger i vägen för införande af metall: i stället för sedlar i den mind:e rörelsen, mån-ne icke sådant likväl blir mera nödvändigt i samma mån som bankernas antal ökar sig; i feljd hvaraf också den lag, som befaller att i liqvider taga bankens mynt för silfver, måste slutligen upphäfvas, likasom utgifvandet afstatsbankens småsedlar ej mindre än provincialbankernas ? Vi skulle kanske endast trötta läsarens tålanod med att nu ytterligare uttömma detta ämse, till hvilket vi dessutom sannohkt ofta återkomma, då vi anse det för en af de reformfrågor, som i sammanhang med åtskilliga förändringar i kred:t-lagarna, ovilkorligen måste företagas, så fhamt man skall kunna draga en