a
EN UTFLYKT TILL AFRIKA.
(Ur en Fransysk resandes dagbok.)
(Slut fr. gårdagsbl.)
Efer en kort hvila, återvände vi till Bona Pp
en annan väg, men likväl öfver slätten. Under
marschen öfverlemnade sig Araberne med för-
vyad ifver åt vildsvins-jagten. En af dem med-
förde likväl på sin häst en fyrfoting af annan
skapnad, som häftigt stretade, för att slita sig
fråuv det tåg, hvarmed han var bunden, och
spjhäfde ett vildt tjut. Det var helt enkelt
en hyäna. Sedan vår Arab gifvit djuret ett lin-
drigt sår med en kula, hade han gripit det med
siark hand och bundit det bakom sig, ridande
på detta sätt, med en hyäma på hästländen, u-
tan att förlora det minsta af denna beundrans-
värda kallblodighet, som i så hög grad karakte-
riserar Osterlänningarne.
Ett af Arabernes förnämsta tidsfördrif är, att
sätta sina hästar i galopp och bakem sig
lossa sina gevär mot någet bestämdt föremål,
vill hvilket bruk man lätteligen finner orsaken,
emedan den beduinska taktiken hufvudsakligen
består i ett oförmodadt anfall och ett återtåg,
lika snabbt som tankan. Vår betäckning un-
derlät icke att gifva oss ett specimen af sin
skicklighet i detta fall. Jussuf excellerar i syn-
nerhet i detta slags krigiska lek. Ingeating är
på en ging skönare och förfärkgare, än att se
honem släppa lösa tyglar åt sin eldige springa-
re, som ingenting uppehåller, hvarken snår el-
ler grafvar, ligga nästan herizontelt på häst-
länden, saxat derifrån rigta och lossa sitt gevär
med blixtens hastighet.
Nu äro vi då åter i staden. Jussuf tar af-
sked af oss och ingår, åtföljd af sin Chauch i
ett temmeligen vackert hus, det största och
prydligaste i hela Bona, utan att ens undantaga
general-befälhafyarens. Detta hus tillhör ho-