a EN UTFLYKT TILL AFRIKA. (Ur en Fransysk resandes dagbok.) (Slut fr. gårdagsbl.) Efer en kort hvila, återvände vi till Bona Pp en annan väg, men likväl öfver slätten. Under marschen öfverlemnade sig Araberne med förvyad ifver åt vildsvins-jagten. En af dem medförde likväl på sin häst en fyrfoting af annan skapnad, som häftigt stretade, för att slita sig fråuv det tåg, hvarmed han var bunden, och spjhäfde ett vildt tjut. Det var helt enkelt en hyäna. Sedan vår Arab gifvit djuret ett lindrigt sår med en kula, hade han gripit det med siark hand och bundit det bakom sig, ridande på detta sätt, med en hyäma på hästländen, utan att förlora det minsta af denna beundransvärda kallblodighet, som i så hög grad karakteriserar Osterlänningarne. Ett af Arabernes förnämsta tidsfördrif är, att sätta sina hästar i galopp och bakem sig lossa sina gevär mot någet bestämdt föremål, vill hvilket bruk man lätteligen finner orsaken, emedan den beduinska taktiken hufvudsakligen består i ett oförmodadt anfall och ett återtåg, lika snabbt som tankan. Vår betäckning underlät icke att gifva oss ett specimen af sin skicklighet i detta fall. Jussuf excellerar i synnerhet i detta slags krigiska lek. Ingeating är på en ging skönare och förfärkgare, än att se honem släppa lösa tyglar åt sin eldige springare, som ingenting uppehåller, hvarken snår eller grafvar, ligga nästan herizontelt på hästländen, saxat derifrån rigta och lossa sitt gevär med blixtens hastighet. Nu äro vi då åter i staden. Jussuf tar afsked af oss och ingår, åtföljd af sin Chauch i ett temmeligen vackert hus, det största och prydligaste i hela Bona, utan att ens undantaga general-befälhafyarens. Detta hus tillhör ho