sat en pistol i sin mun, men döden hade gäckat hans önskan. En ransakning företogs till följe äf dessa upgifter. Alla de, som känt Ferrand, hafva afgifvit de mest hedrande vittnesbörd om hans milda sinnesart, hans noggrannhet i sina pligters uppfyllande och exemplariska seder. Det var en ordestlig, ung man, en Son, intagen af ömhet för sim mor, en kamrat af ett alltid jemnt och välvilligt lynne. Men åtskilligt förtal, som man sökt sprida om Mariette, för att skilja banne från honom, och hvarför äfven han till en del varit föremål, hade på en tid djupt bedröfvat honom. Oaktadt det utomordentliga saktmodet i hans karakter, hade han utmanat på duell en af sina bäste vänner, som talat otillbörligt om henne. Ett par kulor växlades mellan de båda kämparne, avarefter de räckte hvarandra handen till försoning. Alla dessa vedervärdigheter hade gjort Mariette ledsen vid lifvet. Hon hade ofta yttrat, att bon ärnade gifva sig sjelf döden, men ingen fåstade någon uppmärksamhet vid dessa ord, som man endast tillskref en snart öfvergående sorg. Det var i synnerhet i närvaro af hennes familj, hvilken önskade förmå henne att gifta sig med en ung man från kemmynen Iv:y, som denna olyckliga antog ett utseende af munterbet och bekymmerslöshet. Jag vill icke, att man skall veta huru olycklig jag känner mig, sade hon till Ferrand, och ju närmare den sorgliga dagen nalkades, desto mindre kunde man ana hennes bedröfliga föresats. Hen skulle, sade hon, ha känt sig förödmjukad, om någon annan ån Ferrand misstänkt det qval, hvaraf hen sönderslets. Läsning hade ännu mera exalterat hennes sinne; någon tid före tin död hade hon deklamerat ett ställe ur Heloise och Abeillardt, med så mycken hänförelse, att de närvarande ej kunde tro annat, än att hon ville egna sig åt teatern. Oaktadt denna ömsesidiga och häftiga böjelse, är det likväl bevisadt, att Ferrand aldrig tillst sig ; den minsta otillbörliga frihet mot den älskade, och ehuru de om söndagarna alltid plägade spatsera ensamma med hvarandra, än i Boulogner-skogen, än annorstädes kring Paris, ansåg hon sig likväl så säker vid hans sida, som om hon varit under en brors beskydd. Hon emottog gerna af bonom blommor, som hen förvarade med ett slags religiös vördnad och Ferrand hade också, då han tredde, att han skulle dö, prydt sig med en törnros, som bon givit honom, och sem är ett ibland rättegångsbevisen. i fängelset var Ferrand ensam med sin väktare; han hade sedan några dagar börjat gå uppe, men var ännu ganska svag. Han talade föga och med låg röst, emedan kulan, som inträngt i gomen, der förorsakat en skada, som besvärade honom när han ville tala. Van undviker med största sorgfällighet, att i hans närvaro nåmna Mariettes namn, ty hans ögon fyllas då genast med tårar och han försänkes i en hemsk tystnad. Hans mor tilläts nyligen besöka honom. I kennes närvaro har han vid sin heder försäkrat, att han icke skulle göra någet nytt försök mot sitt lif. En Br Charles Ledru har åtagit sig att vara hans advokat. FR