Vv ULVPES vn lll 0-0
egära, att K.R.R. skullesupphäfva sig alt re-
nonstreran sina förmän deras uteblifoa eller vid-
agna åtgärder.
KONTROLLÖREN MIDDENDORFFEFS
FÖRKLARING.
Kontrollören vid Uppbörds- och Kassörs-
ontoret, Middendorff, berättar, att han, som
1828 erhöll transport från Revisions- kontoret,
ler ban var älste revisor, ej mottog sin befatt-
ning förr än Februari 1829, samt att han då
senast begärde imventering, men möttes af Fi-
udr och Winroth med det svaret, att invente-
ringen borde uppskjutas till dess 1828 års re
dogörelse af Findr blifvit afgifven. Denna re-
dogörelse (för 1828) afgafs ej förr än i Okto -
ber 1829. Imedleriid hopades räkenskaperna,
hvilket gaf anledning att ytterligare uppskjuia
inventeringen, och Middendorff vidtog då den
utvägen, alt vägra sin underskrift uuder redo-
görelserna, som af Findr ensam uppsattes. För
ett par år sedan hotade Winroth att anmäla
Middendorff för denna hans vägran , men tvert
emet M:s onskau verkställdes icke detta hot.
Middendorff anser sig ej hafva varit förpligtad,
att anmäla Finers försummelser hos någon an-
nan än boksluts-kamrern (Winroth); detta hade
han gjort, och då ingen anmärkning mot sakna-
den af hans underskrift vid redogörelserna blif-
vit gjord, anser han sig fri från ansvar. Att gå
förbi boksluts-kamrern och anmäla F. hos tull-
styrelsen, fann M. icke nödigt, emedan han ej
misstänkte F., såg honom lefva i bästa förstånd
med Winroth och undgå alla anmärkningar, och
icke heller kände M. de sammanträden, öfver-
läggningar och sluga åtgärder, som förebades af
F. och dess öfriga kentrollanter på uppbords-
kontoret.
Slutligen, i August månad 1836, klagade
M. hos Generaltullstyrelsen och anhöll, att få
öfvertaga redogörelsen; detta beviljades , och
sålunda kommo de förskotter, M. begärde för
kassörs-kontoret, oafkortade i hans händer, och
Fmer blef ej i stånd att med dessa förskotter
betäcka sin balans, hvilken derföre kom i
dagen. M. anser sig således vara den, som
jupptäckt balansen.
tl Åt den ingående uppbörden hade M. egnat
I mindre uppmarksamhet, än åt kassaförvaltnin-
Igen, emedan den förra var underkastad flera
kontroller. Han hade likväl alltid jemfört vec-
I koförslagen, dem Finer upprättade med tull-
kammarns uppgifter, samt tillsett, att kassa-
I behållningen och lefveranserna voro riktiga.
I Deremot bade han ej jemfört Findrs jurnal med
tullkammarens uppgifter, men han ansåg ock
denna jemförelse onödig, emedan Finärs jur-
nal ej var underkastad revision, och en konni-
veos mellan tullkammarens föreståndare och Fi-
i ngr gjorde all kontroll omöjlig; och utan en
sådan konnivens, i forening med kammarkonto -
rets försummelse att granska redogörelserna, an—
såg M. ingen balans hafva kunnat uppkomma
eller fortfara. En sådan kontroll hade äfven,
alltifrån dess anbefallande, år 1825, åldrig
blifvit iaktragen.
le Middendorff anmärker vidare, att då uppbörds-
et) kontoret ej har annan redogörelse än bloit vec-
koförslagen, men tullkammaren deremot uppgif-
ver både månadsförslag och årsredogörelse, och
I dessa båda granskas i kammar-kontoret, så be-
a: I rodde allt på denna granskning, hvilken, om den
, I blifvit verkställd, gjort allt döljande af en ba-
lans öfver 6 veckor eller högst 2 månader ali-
lo ) deles omöjhg. Om Middendorff företagit sig,
iojatt gora anmärkningar vid den försummelse,
chlsom i tullkammarens redogörelse äger rum, för-
menar han den bafva blifvit lemnad utan afse-
a- I ende, hvaremot han påstår, att icke blott tull-
r- I verkets kammar-kontor, utan äfven Kgl. Kan-
o- I mar Rättens reviston, utan svårighet kunnat
er upptäcka kalansens tillvaro.
er Om Finers tillgrepp säger M. sig ej haft ens
er en aning, så mycket mindre som F. ägde den
r- konsten att förställa sig och visa sig lugn, samt
de alltid lefde i godt förstånd med Winroth. Li-
aj kaledes kände M. intet om F:s låneoperationer,
ut en enda undantagen. I F:s sterbhus funnos
e-! skuldsedtar för mer än 148,000 Rdr Bho,
lit och M. uppmanar enhvar att visa minsta skymt
n- dertill, att han om Jlåne-operationerna haft
ch minsta kännedom. De lån, han sjelf lem-
nat, voro förskotter, som alltid vid qvartaleis
å, slut riktigt ingingo eller kunde ingå, och till
er hvilkas utgifvande M. ägde vederbörligt munt-
sat ligt tillstånd.
an! Genast efter F:s död anställdes bos M. in-
tm PUMd MM 3 oo
- me
-
ia