;Hela verlden undrar, men jag undrar allra
mest,, om man aldrig skall få se, eller åtmin-
stone höra talas om, att Riddarholms-kyrktor-
net börjat åter skjuta upp i höjden. — Det är
likväl nu temligen lång tid, sedan jag, jemte
många andra, gaf min lilla skärf till detta än-
damål, icke just så mycket för tornets skull,
som emedan vederbörande satte ett värde på
beredvilligheten härutinnan. Jag har väl icke
sedan ångrat mig, att så nyttigt hafva användt
mina penningar, och vill alls icke hafva dem
åter, men skulle ändock ödmjukast våga före-
slå, såsom ännu nyttigare, att de, ifall ingenting
blir af hela saken, eller gåfvorna befimnas otill-
räckliga, aflemnades såsom ett litet bidrag till
ombyggande af Södersluss. Om de öfrige gif-
varne ginge in på detsamma, kunde vi kanske
förvärfva oss anspråk på efterkommandes tack-
samhet. Dessa medel skulle väl icke förslå
serdeles långt, men små smulor äro också
bröd,, säger ordspråket, och dessutom är min
enfaldiga tanka den, att det bästa sättet att af-
börda sin skuld till förfäderna är, att träda i
deras fotspår och sörja för de2efierkomman-
des väl.
YES HÄlskare af det ståtliga, men
ännu mera af det nyttiga.