sten. Staten må vara hvad som haldst, vara
uppkommen hur som häldst, bafva hvilket än-
damål som häldst inför spekulationens ögon;
inför den ej filosoferande, från sin rättskänsla
utgående statsborgarens är han ett af erfarenhe-
ten uppfattadt fenomen, som, om det skall vara
en välgerning, ej en ferbannelse, måste inrättas
och röra sig efter hvad erfarenhet och vanligt
menniskoförstånd gifva vid handen. Vi underkän-
na icke filosofiens höga betydelse, för det att vijs
fordra, det hon icke måtte nedsätta sig sjel!
med att förvirra, hvad som dagligen göres oss
behof, genom en sammanblandning af det enkla lo
oföränderliga och för vanligt förstånd fattliga med
det spekulativa, som har, enligt filosofernas eget
medgifvande, den olyckan att tidt och ofta förän-
dras. Vissa eviga grunder för rätt och mennisko-
värde finnas, dem den spitsfundigaste filosof aldrig
kan utrota ur menvniskosimnet. För detta är
staten icke ett mysterium, utan en förening af
menniskor, som stifta legar for tryggande af sin
personliga frihet och ägande-rätt, som söka för-
ljufva sin tillvaro genom ömsesidigt bistånd, som
(och medgifsvom filosoferna denna punkt) bilda och
uppfostra hvarandra. i en inbillvingen, att staten
är ett mysterium, ja ett psakrament, har just
frambragt mängden af de gelenskaper, hvarmed
statsläran blifvit förvirrad, blifvit ett experimen-
talfält för skapelselystna filosofaster, ifrån att
vara en allmänt fattlig och på oafvislig känsla
grundad vetenskap. Desse drömmare halva
ryckt med sig i sina systemers meteorlika upp-
flygt, hkasom i deras skinnpälslika fall, hvad
som icke bör vara, icke i sjelfva verket är tvi-
ster och tydningar underkastadt. Man affekte-
rar att le åt tanken på ett oförvilladt, sundt
menniskoförstånd, som, utan filosofisk dresse-
ring och konstruktion, förmår skilja mellan
rätt och orätt, mellan sanming och osanning i
de saker, som ligga under empirens område;
men är man icke alldeles bortsufisticesad och
förhärdad, så måste man dock inom sig erkän-
na, att ett dylikt förstånd finnes, och att det
ljust grundlägger teorierna om hvad som göres
RR me — rr nt -
menniskor behof till betryggande af deras rät-.
tigheter och trefnad. Hsfaernas bok ligger öp-
pen; och det behöfves icke någon trausscen-
dental filosofi, för att ur denna bok se, huru!
vissa statsinrättningar fört till vissa följder, hu-
ru vissa regeringssätt och institutioner grundlagt
medborgerlig dygd, rättvisa, frihet och lycka,
då avdra föranledt motsatsen, Hos menniskan
ligger en naturlig känsla af rättvisa och bilhg-
het; och denna känmslas anspråk kurna icke ned-
tystas hos den stora pluraliteten, om än vissa
sofisticera sig derifrån.
Låtom oss framtaga och skärskåda en bland
hundrade af Hr A:s drömmar om samhallet.
nVi tänka ossv, säger han (i sina Studier till
I Phitosophwens Historia och System), ett
samhälle styråt eiter och i kraft af Guds vilja
(hvilken esomo!tast är en helt annan än folk-
Iymassornas), genom eti väl ordnadt urval af
Iynationens sannskyldiga ädlingar och vise, häldst
under ledning al en Herskare, som sjelf är
lvaf de vise den visaste Huru vackert låter
Inu icke detta! och hvad har man att invända;
emot en sådan dröm? hvem skulle icke vara:
färdig att önska sig ett dylikt Utopia? Men
forskar man efter dess sanna mening, så är:
den sannerligen ingen; hela den granua grun-
den för stat företer, vid närmare påseende, in-
genting annat än postulater och suppositio-.
ner, hvarutur, då saken ses praktiskt, re-
sultatet blilver jJemnt o0, eller kanske rät-
tare xy: man har fått antingen intet värde,
-leller ock ett nytt problem i stället för en lös-
ning af det första; och så går det i oändlighet.
tl Orsaken är, att hela den stora visheten redu-
I I cerar sig till en evig rad af om och huru. Så
2 ledes finner sig den, som icke nöjes med obe-
I I stämda ord, föranlåten att fråga: huru vet Hr
-A., twilken Guds vilja är? huru upptäckas na-
Itionens sannskyldiga ädlingar och vise? Om
S herskaren är af de vise den visasten, så är Hr
tl A:s styrelsesätt forträffligt; men 07: motsatsen
a I skulle inträffa, huru hänger det då tillsamman
-I med detta styrelsesätt? och huru skall man iu-
tlrätta, för att få den visaste till herskare? —
- Dylika små betänkligheter öfverhoppas behän-
I digt af vår filosof; såsom hvar man kan se i
nlalla hans politiska skrifter, löser han slutligen
knuten ganska knapphändigt och betraktar alla
-lJödda ädlingar såsom sannskyldiga, alla her-
dlskare såsom de visaste af de vise. Det lönar
verkligen icke mödan att söka neka detta factum;
med alla transscendentala svängnimgar lyckas det
dock icke förr, än man visar oss några garan-
bör
-