thar orätt, då han förblandar denna med staten, !
ssådan dena finnes, sådan den utgöres af svagalu
(dödliga. Att förblanda dessa saker är alltid t!
ffelet hos de spekulative heriarne, e
0
Men vår mening är icke ait göra en fullstän -
dig exposc af Hr A:s politik, än mindre att! n
disputera med honom om hans teorier. Vi haf-In
va blott for dem, som icke låst hans politiska
spekulationer, velat antyda ett och annat af den
grund, hvarpå han bygger sitt system. Lisa-
ren bör icke glömma, att den målning, vi gjort
at den tyska politiska filosofi, hvarur våra fos-
forister togo sitt kram, nu mera tål mycken in-
Några gamla skriftställare, som
sjorde sin bilduiag och uppträdde för trettio
år sedan, äro oförämdradt sådana, som de då
och straxt derefter blefvo; men ett nytt slägte
har äfven i Tyskland uppstått. Det har begynt
begripa, hvad andra länders praktiska statsminF
och tänkare länge insett; men att dessa nyal!
tyska patrioters bemödande är och troligen Jan- (
ge blifver fafängt, kommer ögonskeuligen af!
hrad vi förut visat om Tysklands politiska ställ-
ning, Dat är förklarligt, att våra fosforister hata
:essa libeala Tyskar häftigare, än de hata några
an tra liberala: dessa Tyskar ropa dagligen till
ie:n ett gönant memento mori, och påminna
dem, huru de försofvit sig och icke följt med
eus det lands bildning, som e tillegnat sig.
Vill renlärigheten icke äga bes:ånd ens i Tysk-
land, hsart skola då dess håmnare taga vägen,
för att få stöd och efterdömen? O ve! o ve!
Hr Atterbom är ibland dem, som med mun-
nen erkänna friheten, men utfar med ett verk-
ligt raseri mot hvarje garnti för henne. Han I
söker väl filosofiskt utveckla, att menniskan bör 1
vara fri, att hon är fri; men det är blott
den i enhvar menniska under egen skepnad!
individuerade andiishet och gudumliga kKal-!
Ilse, hvarom han bekymrar sig. Fråga är!
således endast om en andelig frihet, eller den- !)
samma, sem äfven en negerslaf kan äga. I po-
litiken är deremot fråga om den y!tre menniskan !
och om dennas frihet att handla i den sinliga !
verlden, eller att icke tvingas at andra menniskors
godtycke, endast at de af samhallet öfvenskomna
!agar. Läser man Hr A:s och hans trosförvandters
politiska skiifter, så ser man detta kapitel in-
ller rättare bortkrångladt till den grad, att man
långt derifrån och trakteras endast med
skränkniog.
n
s
s
r
I
j
(
Ommer
andelig spis.
For att icke visa fullkomlig obenäg: nhet mot !l!
förbättringar i samhällsinrättniogen, finna våra!
doktrnärer Sig föranlåtne att med munnen er-
känna folkens rättighet derti!l; men de håna :
sunda förnuftet med att vid emaucipatienen fär,
hvilkas omöjlighet hvarje tänkande !
Folken skola t. ex. va-J
för att kuona få henne. !
sta vilkor,
menniska måste inse.
ra mogna för friheten,
Att ingen under ett systematiskt förtryck och I
ofrihet kam mogna för frihet, det veta imed- .
ierti7 våra filosofer, så väl som någon annan;
vi tillvita dem icke nog enfaldighet att, med
den grekiske tölpen, tro sig kunna lära simma!
atan att någonsin komma i vatten.
En vetenskapernas vetenskap, en forskning i
själens funkt oner, en undersökning af tingens
g under och det ändligas sammanhang med dGet
vändliga äro oafvisliga behof f.r hvarje tänkan-
de varelse, och filosofi måste således finnas, så
lange verlden står. Men filosofien är dock icke,
såsom t. ex. de mathematiska vetenskaperna, o-
örände lig och ständigt den samma; detta er-
känner ju sjelfve Hr Atterbom. Hvarje årbun-
årade, ja ofta hvarje decenrium har att uppvi-
sa ett nytt system. Detta förhållande kan i det
hela vara likgiltigt, emedan det icke egentligen
är annat än filosoferandet, som menniskan
nödvändigt behöfver, och emedan äfven den
största tänkare i dessa ämnen slutligen måste er-
hävna, att han icke kan ansvara för sitt sy-
stems eallmängiltighet, ännu mindre för dess
slmänna erkännande. I synnerhet så snart
tilosofien söker tränga längre än till det formella
och kritiska, eller vill höja sig till positf kun-
skap om det, som icke vidare bhfver åtkomligt
för räsonnemang, utan måste sökas i en subjek-
uf handling, som de nyare filosoferna kalla å-
;skådning, då är filosofiea intet annat än en
högre pvesi, en theogonisk och kesmogonisk
dröm, mer och mindre skön allt efter filoso-
lens snille och hvilande på ingen annan grund
än detta. Den ständiga vexlingen af systemer
är harpå det säkraste beviset.
Men för våra verldsliga bestyr, för betryg-
gandet af vira förhållanden i detta sublunariska,
fordras oföränderligare grunder — vi säga icke
nerklisare. tv filosoferne hafva visserligen så