SKON IKAUTSPLIVE 2 200 först derigenom blifvit fulikomligt intressant. Fr AN Om Mamsell Widerbergs reengagement vid Kongl. Teatern. Det rykte, som alltsedan hofsångerskan Mamsell Widerbergs recett varit gängse, att hor skulle vara åter engagerad vid den Kongl. Teatern, och hvilket så naturligt uppkom, i anled ning af den utmärkta och på många år nästar exempellösa opinionsyttring, som publiken dervid afgaf, visar sig ty värr vara alldeles ogrundadt. Det upplyses af nedanstående skrift, a M:ll Widerberg sjelf, som i dag begärt ett run för densamma i vårt blad, och hvilken innefattar åtskilliga märkliga bidrag till seenens hi storia för de sista månaderna. Vi utbedje os: att, i anledning deraf, få återkomma till några reflexioner, hvilka tiden och utrymme: icke til låta oss, att i dag bifoga: vEhuru ej saknande skäl, hade jag icke ämna att anlita publiciteten i ett ämne af så föga intresse för densamma, som det, hvarom nu är fråga; men då jag, genom den i Dagligt Allehanda för den 20 dennes intagne, af Kgl. Teaterns Kansli meddelade, mig rörande, uppsats, anser mig uppmanad till svaromal, går jag att sådant härmedelst afgifva. Att Direktionen för Kgl. Teatern kommunicerat mig det ifrågavarande projektet till kontrakt om engagement; älvensom att jag ej velat sådant antaga, på de deruti foreslagne vilkor, är fullkomligt sanningsenligt. Denna proposition gjordes mig likvisst icke förr än jag, opåkallad, hade inställt mig hos Herr Presidenten Westerstrand, och för honom framställt min önskan, att få veta Direktionens beslut, rörande mitt reengagement ). Att jag ej förr tog detta steg, härrörde af den orsak, som uttryckes i sista strofen af mitt bret till Hr ÖfversteLöjtnanten Backman, ;hvilken Hr ÖfversteLöjtnanten bäst känner,, och hvilka ord jag nu vill förtycliga med följande, nemligen bemälde Hr ÖfversteLöjtnants mig, under min sednaste sjukdom, muntligt lemnade meddelande: mwatt Direktionen, på intet vilkor, ville rcengagera mig; att Hr Presidenten Westerstrand vore högeligen uppbragt emot mig; vatt det i alla fall nu mera vore en omöjlighet för mig att erhålla engagement, emedan min lön redan blifvit fördelad emellan Fru Gelhaar noch Mamsell Ficker, samt min recett gifven till Fru Enbom, med fera tillägg af samma uppmuntrande beskaffenhet. Man har sagt mig, att, samtidigt med denna tilldragelse, någon skulle bafva insinuerat hos Hr Presidenten Westerstrand, det jag förklarat mig icke, på hvad vilkor som helst, vilja förnya mitt engagement vid Kgl. Teatern. Om denna uppgift, i hvad den rör insinuationen, är öfverensstämmande med verkhga förhållandet (hvilket, ehuru obevisligt, dock icke är alldeles otroligt), så finner man lätteligen orsaken, så väl hvarföre Direktionen ej förr än nu, som skedde, gjorde mig något anbud, som ock hvarföre jag fann mig obefogad att, i sakernas då varande skick, till densamma göra någen framställning i ämnet; synnerligast då jag, på satt ofvan är vordet omförmäldt, re-. dan förskottsvis underrättad om Direktionens beslut, ej kunde vänta mig annat svar än ett bestämdt afslag. i Så stodo sakerna, intilldess jag, dertill enträget uppmanad af någa vänner, inställde -mig hos Hr Presidenten Westerstrand, för att af honom sjelf erhålla bekräftelse på hvad som blifvit mig meddeladt. Denna konfrontation hade den påföljd, att Hr ÖfverseLöjtnant Backman samma dag infann sig hos mig, samt följande dagen tillställde mig det nu af Direktionen förebragte projektet till kontrakt för mitt återanställande vid Kgl. Teatern ). Men att döj ) Ehuru kontrakt-projektet, som tillställdes mig. den 11 September, eller dagen efter den jag