SKON IKAUTSPLIVE 2 200
först derigenom blifvit fulikomligt intressant.
Fr AN
Om Mamsell Widerbergs reengagement
vid Kongl. Teatern.
Det rykte, som alltsedan hofsångerskan Mam-
sell Widerbergs recett varit gängse, att hor
skulle vara åter engagerad vid den Kongl. Tea-
tern, och hvilket så naturligt uppkom, i anled
ning af den utmärkta och på många år nästar
exempellösa opinionsyttring, som publiken der-
vid afgaf, visar sig ty värr vara alldeles ogrun-
dadt. Det upplyses af nedanstående skrift, a
M:ll Widerberg sjelf, som i dag begärt ett run
för densamma i vårt blad, och hvilken inne-
fattar åtskilliga märkliga bidrag till seenens hi
storia för de sista månaderna. Vi utbedje os:
att, i anledning deraf, få återkomma till några
reflexioner, hvilka tiden och utrymme: icke til
låta oss, att i dag bifoga:
vEhuru ej saknande skäl, hade jag icke ämna
att anlita publiciteten i ett ämne af så föga in-
tresse för densamma, som det, hvarom nu är
fråga; men då jag, genom den i Dagligt Alle-
handa för den 20 dennes intagne, af Kgl. Tea-
terns Kansli meddelade, mig rörande, uppsats,
anser mig uppmanad till svaromal, går jag att
sådant härmedelst afgifva.
Att Direktionen för Kgl. Teatern kommuni-
cerat mig det ifrågavarande projektet till kon-
trakt om engagement; älvensom att jag ej velat
sådant antaga, på de deruti foreslagne vilkor,
är fullkomligt sanningsenligt. Denna proposi-
tion gjordes mig likvisst icke förr än jag,
opåkallad, hade inställt mig hos Herr Pre-
sidenten Westerstrand, och för honom fram-
ställt min önskan, att få veta Direktionens
beslut, rörande mitt reengagement ). Att
jag ej förr tog detta steg, härrörde af den
orsak, som uttryckes i sista strofen af mitt bret
till Hr ÖfversteLöjtnanten Backman, ;hvilken
Hr ÖfversteLöjtnanten bäst känner,, och hvilka
ord jag nu vill förtycliga med följande, nemli-
gen bemälde Hr ÖfversteLöjtnants mig, under
min sednaste sjukdom, muntligt lemnade med-
delande: mwatt Direktionen, på intet vilkor,
ville rcengagera mig; att Hr Presidenten We-
sterstrand vore högeligen uppbragt emot mig;
vatt det i alla fall nu mera vore en omöjlighet
för mig att erhålla engagement, emedan min
lön redan blifvit fördelad emellan Fru Gelhaar
noch Mamsell Ficker, samt min recett gifven till
Fru Enbom, med fera tillägg af samma upp-
muntrande beskaffenhet. Man har sagt mig,
att, samtidigt med denna tilldragelse, någon skulle
bafva insinuerat hos Hr Presidenten Wester-
strand, det jag förklarat mig icke, på hvad vil-
kor som helst, vilja förnya mitt engagement vid
Kgl. Teatern. Om denna uppgift, i hvad den
rör insinuationen, är öfverensstämmande med
verkhga förhållandet (hvilket, ehuru obevisligt,
dock icke är alldeles otroligt), så finner man lät-
teligen orsaken, så väl hvarföre Direktionen ej
förr än nu, som skedde, gjorde mig något an-
bud, som ock hvarföre jag fann mig obefogad
att, i sakernas då varande skick, till densamma
göra någen framställning i ämnet; synnerligast
då jag, på satt ofvan är vordet omförmäldt, re-.
dan förskottsvis underrättad om Direktionens
beslut, ej kunde vänta mig annat svar än ett
bestämdt afslag. i
Så stodo sakerna, intilldess jag, dertill enträ-
get uppmanad af någa vänner, inställde -mig
hos Hr Presidenten Westerstrand, för att af
honom sjelf erhålla bekräftelse på hvad som blif-
vit mig meddeladt. Denna konfrontation hade
den påföljd, att Hr ÖfverseLöjtnant Backman
samma dag infann sig hos mig, samt följande
dagen tillställde mig det nu af Direktionen fö-
rebragte projektet till kontrakt för mitt åter-
anställande vid Kgl. Teatern ). Men att dö-
j
) Ehuru kontrakt-projektet, som tillställdes mig.
den 11 September, eller dagen efter den jag