skoie :sjelva vid ullfälle försöka oss litet i förklaringen af ett fenomen, som föreningen begapat, men icke begripit. Samma anmärknivg gäller om föreningens stadgande, att ett obegi:änsadt antal idkare ej må i en stad få antagas, med mindre fråga är om fabriker. Förervingens handtverkare och dess febrikanter synas hör åter hafva ölverenskommit att bioderlig n dela slöjdernas territorium. Förbudet att i ema staden sälja slöjdealster från en anvanp, måste en hvar gilla). Man kan, såsom detta blad redan en gång anmärkt, aldrig se en uppbyggligare syn, än en välfylld kramhod, der allt skräp från alla jordens delar är lofligt och endast svensk vara kontraband. oKomiticen har slutligen benäget icke velat hindra de slöjder, som, till sin natur, äro handtverk att öfvergå till fabrik. NB. när de finna för godt att göra det af sig sjelfva. I denna sluga orgennyta tro vi oss igenkänna H von HFartmansdorffs finger. Å ena sidan skola alla skråmän prisa uppfinnaren, som förstått sätta bom för en så farlig sak, som att det, hvilket till sin natur är ett yrke eller havudtverk, icke öfvergår till ett annat eller fabrik, förrsa de: går dit sjely, och å den andra skola de oskråade ickemindre rosa den, som, med full makt och myndighet att stadga hvad han ville, hkväl ädelmodigt icke velat sätta sig emot eppfinningsfermågan och Ja force des choses. Rättvisan fordrar att vi meddela, det Hr Oldenburg reserverat sig mot hela föreningens opus, för så vidt det afviker från Kommer:sekollegi förslag, och kommerserådet Sydovs dertill iogade reservation; att Hr Lagerhjelm ansett: att allmogens seglation mellan stad och stad bör bibehållas mot skatt till närmaste stad; att handtverksres prof ej lemnar allmänheten säkerhet om bättre varor, och att gesalltid vid fabrikerna ej mer är lamplig; om det sednare förenar sig äfven Hr Lamm. Kanske vore det ock rättvist, att vi anmärkte den motsägelse, som ligger i vissa fabriksidkande ledamöters bemödsnde att för mind e näringsidkare tillskapa et: tvång, som står i stark strid med de liberala åsigter, genom hvilka de sjelfva blifvit näripgsidkare. Vi vilja bland dessa icke särskildt nämna Hrr Grapengiesser, Lagerhjelm och Lamm, hvilken sednare, i likhet med alla sina trosförvandter, kommit tll sitt yrke genom dis-pense i tvångsförfattningarne; vi nämna blott H: faktor Sjöberg. Hr Sjöberg har lärt vid teknelogiska institutet och kommit till ett ganska hedrande anseende såsom fabriksidkare, utan att hafva varit lärpojke eller gesäll, och har just att tacka nyare tidens hberala åsigter för det ban utan beroende af skråafunden fått aflägga prof och blifva sin egen. Antingen måtte Hr 3. vara alldeles missnöjd med den lyckan att hafva utan: lärotortyr fått en god underbyggnad och att hafva undsluppit skråtvånget, eller ock måtte ban vara så egenkör, att han anser sig sjelf som ett undantag. I