ångmachinen o. d. En fabriksarbetare eller fabr.ksarheterska synas vara beroende nog, utan alt man tlägger dem alt ligga sina herrar om särslil a. raturligvis med vissa formaliteter at gilna betyg. I en enda, åt hvilken febrik:möastarns och fabriksarbetarns prof komme: till godo, är fabaksherro. Gencm liran får fabriks berrn en större och säkrere makt ofver sina arbetare,. och prafvet är mycket pywWgt för en ockhg fabriks-entreprevör; han har då till fälle atr bekomma ett fobrikshjon fritt och färdigt, och kan med detta jerute sina penger upp satta en fabrik, utan att sjelf behöfva känna så mycket af yrket, som behofs for att undersöka sim man och traitera med honom. Det är, om vi ej misstaga oss, just en sådan princip, som både här och utomlanas ledt aristokraterme at intressera sig och begära statens understöd för bildande af agronomer m. m.; godsegarne vilja bafva inspaktorer, och se gerna att staten förskaffar dem sådene. Fabriksberrn åer är en man, som administrerar et stort kapital; hans yrke arbetar för verldsmarknaden, och anscendet af landets varustämplar beror på honom; flera hundra personers utkomst neror ock ej sällan af bans drift och insigter, och han mås e kunna kuonirollera både fabriksmiästarn och fabriksarbetarn; skulle man ej tro, att han framför andra berde undergå prof? Om så vore, borde hkväl detta prof icke, såsom Herrar vor Hart mansdorf och Helsinpgius synas antga, vara prof af konstfärdighet i en eller annan del at tabriksarbetet; det är helt andra ege: skaper än handfärdigbeen, som konrstituera en tabriksid kare, isycperhet der, såsom föreningen an sger, fabriksyrket består i minvgslöjd. Fabriksherrs egen fö-del är imedlertid den enda säkra sporren till skicklighets förvärfvande, och denna sporre är lika mäktig hos fabriksmästarn i samma sturd man för honom lättar utvägen att när som helst anlägga och drifva en fabrik, stor el ler hten, med egen eller andras pengar. Hvad lörotidens bestän mande till vissa år (3 till 5) avgår, är derom intet stort att söga. Det synes sällan sf en stöfvel, hur länge mästarn gått i lära; den ene lär på 1 år mer, än en annan på fem, den tredje lär sig aldrig, och den fjerde är händelsevis en skicklig idkare af någon viss slöjd, utan att någonsin hafva sett en skråverkstad eller fabrik. Det är en öfverallt erkänd snmärkning att den, som af egen håg och naturlig fallenhet drifves till verksambet i en viss väg allud utmärker sig framför dem, sem med konst blifvit framdragne Några unga män i hufvudstaden och äfven i landsorten hafva företagit sig att utöfva vissa slöjder, och staten har varit synnerligt belåten med detta lilla muvemang i slöjderna; vi fråga om det varit rimligt, att af dessa bildade och sjelflärde idkare fordra att de skulle underkastas en tre till femårig tortyr hos en mästare, som saknar allt begrepp om konstfärdighet och humanitet. Om gesällvandringar anmärka vi blott, att de! böra understödjas på det sättet, att gesällen presumeras vara en ärlig och fri ung man, och icke något korrektionshjon Mästarprof säger föreningen, må aflaggas i hvad stad som helst, i tvänne mästares närvaro. Ett luminöst stadgande i sammanbang med de öf riga, och förmodligen tillkommet för allmänhetens säkerhet, och till underhållande af den konst, kunskap och erfarenhet, som förfäderna samlat. Man lär i Stockholm och ämnar bosätta sig der, och reser alltså till Tiosa eller Fakoping för att göra prof. Utan tvifvel bör bufvyudstaden fimna sig belåten med en idkare, som bestigit parnassen i Trosa. Föreningen apmärker, för ait rättfärdiga före skriften om skrås konstituerande genom ett lag. stadgande, att i Preussen, i Frankrike, i sjelfva! Ameriks, der skrån lagligen ej finnas, hafva lik-!n väl föreningar mellan de arbetande klasserne!e blifvit ingångne. Petta är ett faktum och le: ier oss till den billiga anmärkning, att indu-l, uiföreningen på ett hedrande sätt skulle hafva oppfyllt hvad allmärhetens billiga anspråk och o iess egen värdighet kräfva, om hon förbigått lia de barnsligheter, med hvilka hon sysselsatt kh och egrat sin uppmärksamhet ensamt åt be et vigtiga ämnet, arbetsföreningar och associa-hy on; det hade passat en industriförening. Vi r ig ( i : 1 J 1 ( f c f E 187 den relativa rättvisan af den naturliga rättig så heten för två personer alt Ofverenskomma, om j sti att den ene gör ett arbete åt den andre, samt bli om våra skråhandtverkares förmåga att utN na . s ee FH CT 2 ET P