ångmachinen o. d. En fabriksarbetare eller fa-
br.ksarheterska synas vara beroende nog, utan
alt man tlägger dem alt ligga sina herrar om
särslil a. raturligvis med vissa formaliteter at
gilna betyg. I en enda, åt hvilken febrik:möa-
starns och fabriksarbetarns prof komme: till go-
do, är fabaksherro. Gencm liran får fabriks
berrn en större och säkrere makt ofver sina ar-
betare,. och prafvet är mycket pywWgt för en
ockhg fabriks-entreprevör; han har då till
fälle atr bekomma ett fobrikshjon fritt och fär-
digt, och kan med detta jerute sina penger upp
satta en fabrik, utan att sjelf behöfva känna så
mycket af yrket, som behofs for att undersöka
sim man och traitera med honom. Det är, om
vi ej misstaga oss, just en sådan princip, som
både här och utomlanas ledt aristokraterme at
intressera sig och begära statens understöd för bil-
dande af agronomer m. m.; godsegarne vilja
bafva inspaktorer, och se gerna att staten för-
skaffar dem sådene. Fabriksberrn åer är en
man, som administrerar et stort kapital; hans
yrke arbetar för verldsmarknaden, och anscen-
det af landets varustämplar beror på honom;
flera hundra personers utkomst neror ock ej sällan
af bans drift och insigter, och han mås e kun-
na kuonirollera både fabriksmiästarn och fabriks-
arbetarn; skulle man ej tro, att han framför an-
dra berde undergå prof? Om så vore, borde
hkväl detta prof icke, såsom Herrar vor Hart
mansdorf och Helsinpgius synas antga, vara
prof af konstfärdighet i en eller annan del at
tabriksarbetet; det är helt andra ege: skaper än
handfärdigbeen, som konrstituera en tabriksid
kare, isycperhet der, såsom föreningen an sger,
fabriksyrket består i minvgslöjd. Fabriksherrs
egen fö-del är imedlertid den enda säkra spor-
ren till skicklighets förvärfvande, och denna
sporre är lika mäktig hos fabriksmästarn i sam-
ma sturd man för honom lättar utvägen att när
som helst anlägga och drifva en fabrik, stor el
ler hten, med egen eller andras pengar.
Hvad lörotidens bestän mande till vissa år
(3 till 5) avgår, är derom intet stort att söga.
Det synes sällan sf en stöfvel, hur länge mä-
starn gått i lära; den ene lär på 1 år mer, än
en annan på fem, den tredje lär sig aldrig,
och den fjerde är händelsevis en skicklig idkare
af någon viss slöjd, utan att någonsin hafva
sett en skråverkstad eller fabrik. Det är en
öfverallt erkänd snmärkning att den, som af
egen håg och naturlig fallenhet drifves till
verksambet i en viss väg allud utmärker sig
framför dem, sem med konst blifvit framdragne
Några unga män i hufvudstaden och äfven i
landsorten hafva företagit sig att utöfva vissa
slöjder, och staten har varit synnerligt belåten
med detta lilla muvemang i slöjderna; vi fråga
om det varit rimligt, att af dessa bildade och
sjelflärde idkare fordra att de skulle underkastas
en tre till femårig tortyr hos en mästare, som
saknar allt begrepp om konstfärdighet och hu-
manitet.
Om gesällvandringar anmärka vi blott, att de!
böra understödjas på det sättet, att gesällen
presumeras vara en ärlig och fri ung man, och
icke något korrektionshjon
Mästarprof säger föreningen, må aflaggas i hvad
stad som helst, i tvänne mästares närvaro. Ett
luminöst stadgande i sammanbang med de öf
riga, och förmodligen tillkommet för allmän-
hetens säkerhet, och till underhållande af den
konst, kunskap och erfarenhet, som förfäder-
na samlat. Man lär i Stockholm och ämnar
bosätta sig der, och reser alltså till Tiosa eller
Fakoping för att göra prof. Utan tvifvel bör
bufvyudstaden fimna sig belåten med en idkare,
som bestigit parnassen i Trosa.
Föreningen apmärker, för ait rättfärdiga före
skriften om skrås konstituerande genom ett lag- .
stadgande, att i Preussen, i Frankrike, i sjelfva!
Ameriks, der skrån lagligen ej finnas, hafva lik-!n
väl föreningar mellan de arbetande klasserne!e
blifvit ingångne. Petta är ett faktum och le:
ier oss till den billiga anmärkning, att indu-l,
uiföreningen på ett hedrande sätt skulle hafva
oppfyllt hvad allmärhetens billiga anspråk och o
iess egen värdighet kräfva, om hon förbigått
lia de barnsligheter, med hvilka hon sysselsatt kh
och egrat sin uppmärksamhet ensamt åt be
et vigtiga ämnet, arbetsföreningar och associa-hy
on; det hade passat en industriförening. Vi r
ig
(
i
:
1
J
1
(
f
c
f
E
187
den relativa rättvisan af den naturliga rättig så
heten för två personer alt Ofverenskomma, om j sti
att den ene gör ett arbete åt den andre, samt bli
om våra skråhandtverkares förmåga att ut- N
na - . s ee - FH
CT 2 ET
P