-och under embetets utöfning beror tredje mans rätt. Man kan icke gerna förtro en tjenst i fleras händer; kan det likväl ske, d. v. s. kan tjenstem bestridas af en annan, d. v. s. är anfl dra eller tredje mans rätt ej i fråga, så är ingen bunden till embetsmannen. Sålunda taga två parter i tvistemål till demare den de åsäm jas om, utan att fråga efter hvarken prof eller lära. Sålunda låter man viga sig af den prest, man helst önskar, och kallar till sin sjuksäng, till rättegångsonbud, till utredningsman, till Jexecutor testamenti hvem man önskar, och denIna frihet, som redan blifvit utvidgad, bör och skall äfven säkert utvidgas till alla de fall, der annan mans rätt ej är i fråga. Men just derföre att vid embetets utöfning annan mans rätt kommer i fråga, äro gqvaliteter för offentliga funktionärer föreskrifna. — Det förnämsta bevis för qvaliteten är likväl medborgares förItroende, det är denna, som låtit folkets val laf embetsmän inom sin ort utfalla så lyckligt i vissa länder. Och om vi, vid så många andra vigtiga val här i lifvet, äga bero af vårt förtroende, så skulle det kanske äfven gå an att låta oss sjelfve välja vår skoflickare — det kan val icke vara vådligare, än industriföreningens val af Hr von Hartmans4orff till ordI förande. — Den sednares logik tyckes oss vara klippt och skuren för de insigter den förra fört i boet. Vi antaga nemligen, att det är Hr von H. som påfunnit att lära och prof för landtbruk äro mindre nödiga än tför slöjd; vi tycka oss I deri igenkönna Hr stats-sekreterarens logik, och vi tro, att allmänheten skall bedöma saken alldeles itvertom. Landets jord är det kapital, hvaraf dess bebyggares näring slutligen skall tagas; detta ka pital är förtrodt i jordbrukaras hand, och det jär dennes goda eller dåliga egenskaper, som låita oss frossa eller svälta: månne det icke vore I nödigt att han främst af alla lemnade någon säI kerhet för administrationen af detta kapital? Landtbruket är ock ett vida svårare yrke, än de fl:sta slöjder. Det är, vårt fulla alfvar. Herr von H, behöfver blott ställa en skicklig skomakare bredvid en skicklig agronom och undersöka hvilkendera behöfver de mesta kun skaperne, det redigaste hufvud. På några timmar skall skomakaren hafva administrerat Herr statssekreteraren hela hemligheten at sina hand-; grepp, men hos agronomen torde flera lektio-, ner behöfvas; och likväl måste landtbrukaren vara mer än agronom, Likaså antaga vi, att industriföreningeus ledamöter lemnat den uppgiften, att råämnen äro vida lättare att bedoö-:: ma än slöjdvaror. Det kan någongång hända; men i allmänhet torde en slagtoxe vara svårare ! att bedöma än ett stycke becff, ett parti rå hudar svårare än en skifva läder, ett parti färg-! stoft svårare än färgen på en mark garn, en trädblock svårare än en taburett, ett parti spannI mål svårare än en kaka bröd o. s. v., och utan t C tvifvel göra visthuset och källaren en omtänksam husmoder mera bryderi, än inköpet af det. som behöfs för garderoben eller amöblemanget. , Vi lägga alla dessa ting på herr statssekreterarens samvete, såsom ett nyttigt memorandum l för en annan gång, ehuru vi eljest medgifva föreningens påstående, att landtmannen icke S tillverkar sad, fruktec eller boskap så, som i skomakaren gör en stöfvel och snickaren en S stol. — Att hälften af emb-tsmansämnena (de l J i r som egnat sig åt presterliga kallet undantagne), : dels till följe af oduglighet, dels till följe af förvända befordringsprisciper, intet embete och såle3es ingen lön bekomma, att troligen ena hälf1 ten af tillärde handtverkare likaledes borde ef-C ter en sträng pröfoing kasseras, att samhället ;t örlorar på, att alla dessa tvingas att antingen e ågga armarne i kors eller gå i lära hos en mä! tare, i fall någon vill taga emot dem, samt att I lutligen en handtverkare ej sällan både kan och i ör bestrida funktioner, på hvilka han ej lärt, nen som för samhället äro vida vigtigare, än ans slöjd, hinna vi blott i förbigående annärka. ) Vidare har industriföreningen ansett lära och orof nödvändiga för yrkets förkofran; bevisingen börjar med att man måste lära för att nhemta hvad fäderne samlat, och slutar med utt om vissa handtverksrättigheters meddelande iro nödvändiga för städernas bestånd, så är skyldigheten att förvärfva dem genom lära och orof det äfvenså, d. v. s. god dag, yxeskaft. lär borde vi först utreda, att i sjelfva oumsängligheten af lära och prof ligger just skälet varför det är onödigt att föreskrifva dem, och lernäst borde vi genomgå hvart enda af alla i Sverige befintliga skråhardtverk och visa, att constfärdighetem inom dem alla länge stått och