-- -
och under embetets utöfning beror tredje mans
rätt. Man kan icke gerna förtro en tjenst i
fleras händer; kan det likväl ske, d. v. s. kan
tjenstem bestridas af en annan, d. v. s. är an-
fl dra eller tredje mans rätt ej i fråga, så är in-
gen bunden till embetsmannen. Sålunda taga
två parter i tvistemål till demare den de åsäm
jas om, utan att fråga efter hvarken prof eller
lära. Sålunda låter man viga sig af den prest,
man helst önskar, och kallar till sin sjuksäng,
till rättegångsonbud, till utredningsman, till
Jexecutor testamenti hvem man önskar, och den-
Ina frihet, som redan blifvit utvidgad, bör och
skall äfven säkert utvidgas till alla de fall, der
annan mans rätt ej är i fråga. Men just der-
före att vid embetets utöfning annan mans rätt
kommer i fråga, äro gqvaliteter för offentliga
funktionärer föreskrifna. — Det förnämsta be-
vis för qvaliteten är likväl medborgares för-
Itroende, det är denna, som låtit folkets val
laf embetsmän inom sin ort utfalla så lyckligt
i vissa länder. Och om vi, vid så många andra
vigtiga val här i lifvet, äga bero af vårt
förtroende, så skulle det kanske äfven gå
an att låta oss sjelfve välja vår skoflickare —
det kan val icke vara vådligare, än industriför-
eningens val af Hr von Hartmans4orff till ord-
I förande. — Den sednares logik tyckes oss vara
klippt och skuren för de insigter den förra fört
i boet. Vi antaga nemligen, att det är Hr von
H. som påfunnit att lära och prof för landtbruk
äro mindre nödiga än tför slöjd; vi tycka oss
I deri igenkönna Hr stats-sekreterarens logik, och
vi tro, att allmänheten skall bedöma saken alldeles
itvertom. Landets jord är det kapital, hvaraf dess
bebyggares näring slutligen skall tagas; detta ka
pital är förtrodt i jordbrukaras hand, och det
jär dennes goda eller dåliga egenskaper, som lå-
ita oss frossa eller svälta: månne det icke vore
I nödigt att han främst af alla lemnade någon sä-
I kerhet för administrationen af detta kapital?
Landtbruket är ock ett vida svårare yrke, än
de fl:sta slöjder. Det är, vårt fulla alfvar.
Herr von H, behöfver blott ställa en skicklig
skomakare bredvid en skicklig agronom och
undersöka hvilkendera behöfver de mesta kun
skaperne, det redigaste hufvud. På några tim-
mar skall skomakaren hafva administrerat Herr
statssekreteraren hela hemligheten at sina hand-;
grepp, men hos agronomen torde flera lektio-,
ner behöfvas; och likväl måste landtbrukaren
vara mer än agronom, Likaså antaga vi, att
industriföreningeus ledamöter lemnat den upp-
giften, att råämnen äro vida lättare att bedoö-::
ma än slöjdvaror. Det kan någongång hända;
men i allmänhet torde en slagtoxe vara svårare !
att bedöma än ett stycke becff, ett parti rå
hudar svårare än en skifva läder, ett parti färg-!
stoft svårare än färgen på en mark garn, en
trädblock svårare än en taburett, ett parti spann- I
mål svårare än en kaka bröd o. s. v., och utan
t
C
tvifvel göra visthuset och källaren en omtänk-
sam husmoder mera bryderi, än inköpet af det.
som behöfs för garderoben eller amöblemanget. ,
Vi lägga alla dessa ting på herr statssekretera-
rens samvete, såsom ett nyttigt memorandum l
för en annan gång, ehuru vi eljest medgifva
föreningens påstående, att landtmannen icke S
tillverkar sad, fruktec eller boskap så, som i
skomakaren gör en stöfvel och snickaren en S
stol. — Att hälften af emb-tsmansämnena (de l
J
i
r
som egnat sig åt presterliga kallet undantagne), :
dels till följe af oduglighet, dels till följe af för-
vända befordringsprisciper, intet embete och så-
le3es ingen lön bekomma, att troligen ena hälf- 1
ten af tillärde handtverkare likaledes borde ef-C
ter en sträng pröfoing kasseras, att samhället ;t
örlorar på, att alla dessa tvingas att antingen e
ågga armarne i kors eller gå i lära hos en mä!
tare, i fall någon vill taga emot dem, samt att I
lutligen en handtverkare ej sällan både kan och i -
ör bestrida funktioner, på hvilka han ej lärt,
nen som för samhället äro vida vigtigare, än
ans slöjd, hinna vi blott i förbigående an-
närka. )
Vidare har industriföreningen ansett lära och
orof nödvändiga för yrkets förkofran; bevis-
ingen börjar med att man måste lära för att
nhemta hvad fäderne samlat, och slutar med
utt om vissa handtverksrättigheters meddelande
iro nödvändiga för städernas bestånd, så är
skyldigheten att förvärfva dem genom lära och
orof det äfvenså, d. v. s. god dag, yxeskaft.
lär borde vi först utreda, att i sjelfva oum-
sängligheten af lära och prof ligger just skälet
varför det är onödigt att föreskrifva dem, och
lernäst borde vi genomgå hvart enda af alla i
Sverige befintliga skråhardtverk och visa, att
constfärdighetem inom dem alla länge stått och