Ve RATE AAA 6 MA MO retaga med en i raseri (mania)? Hvad med en, som har berägenhet till sjelfmord? Hvad med en skamlös onanist eller osnygg idiot? Allt hvad man der försöker, blir förspilld möda, och man slutar med att i förtid hafva gjort den sjuke inkurabel. Ofta är aflägsnande från vanliga omgilningen och bekanta personer ett det kraftigaste af alla psychiska medel, och ej sällan har det ensamt utgjort hela kuren. Deraf följer, att den sinnessjuke bör isoleras, som konsttermen lyder, men väl icke att större sjukvårdsanstalter derföre böra tillitas. Det är också en nog allmän tro, att de sjuke bättre vårdas hos enskilde, Denna tro må ursäktas, der inga lämpliga sjukhus finnas eller funnits; men öfverallt, der man äger goda anstalter, äger man ock den erfarenheten, att den högsta procenten af läkta sjuke finnas just i dessa anstalter. Orsaken dertill är först, hvad vi nyss anmärkte, att der finnes allt för ända målet beräknadt, ifrån Läkaren ända ned till den lägsta betjeningen, ifrån apoteks-varorna ända till kökssakerna; och att den sjuke således oupphörligen är be vakad och ständigt uppvaktas med allt som behöfves; vidare dervuti, att tvånget, att vara en allmän ordning undergifven, och dervid andras exempel, göra hufvudsaken, lärer den sjuke att gifva akt på sig sjelf, och att deltaga i andras öde. Erfarenheten vederlägger också den populära villfarelsen att sällskap med andra sjuke förvärrar sinnessjuke. I en väl ordnad sjukvård händer detta aldrig; ty det gifves egentligen blott få slags sinnes-sjukdomar, som, icke ovilkorligen men i vissa fall, äga en sådan förmåxa att smitta, om man så får säga, eller att inverka på och reproducera sig hos andra, det är anfall af raseri och vissa nervösa affektioner, såsom fallandesot. Men då alla sådane på det sorgfälligaste hållas aflägsnade från umgänge med de öfriga, kan lett sådant meddelande omöjligen äga rum; men de öfriga och fleste hafva af umgänget med hvarandra icke allenast ingen skada, utan. ock den påtagligäste nytta. I början sysselsätta de sig väl vanligen så uteslutande med sitt eget inre, att de ej förmärka hvad som föregår utom dem, men snart reflektera de till andras tillstånd, deltaga med dem i deras öde, och detta deltagande är ännu en rik källa till tröst och förbättring, Ingenting inverkar så välgörande på ett sjukt sinne, sem deltagande af andra, som lida på lika sätt, allenast en vaksam uppsigt modererar detta umgänge och förstår göra det lämpligt. Derföre äro på alla goda sjukvårdsanstalter för sinnessjuke flere afdelningar, allt efter sjukdomarnes lynne, oca förflyttningar i olika lägen och omgifningar, då de finnas tjenliga, lätta att verkställa. At samma skäl äro större inrättningar bättre, än de, som intaga blott få sjuke, och omöjligen kan man för några få personers skull ingå på kostnader, som då de delas på ett större antal, blifva mindre betydande, och om antalet är alltför ringa, röjes ej, hvad som också utgör en vigtig helsokälla, beroendet af en styrelse, utseendet af ett litet samhälle, der hvar och en måste lyda, om alla skola lefva lyckliga. Af samma och flere anledningar äro allmänna inrättningar, som lyda under statsmagterna, obestridligt förmånligare än privata; såvida icke också dessa erhålla all den utsträckning och den orgarisation, som vi fordra af de allmänna. En läkeanstalt för sinnessjuka bör väl ej intaga mer är 150, högst 200 patienter, ty att, som vid vissa fransyska, hoppacka 00, eller som det Briisselska, 1000, det är uppenberligen för mycket, och leder till oordning. En läkeanstalt för 100, och en pensionsanstalt för 100 eller 150, synes mig vara hvad som för oss erfordras. Denna kalkyl tål dock närmare pröfning efter statistiska uppgifter. Det är ock svårt att inse, hvarföre privata inrättningar skulle vara bättre än allmänna; — månne emedan entreprenören gjort det till sin födkrok, ech vill och måste lefva derpå? Men ännu orimligare synes mig deras påstående, som heldre vilja inackordera sina sjuke hos enskilte personer på landet, der visserligen ett godt och ömt bemötande, men också endast det, kan erhållas. Här är ej att tänka på någon läkning, om ej den hulda naturen sjelf åstadkommer den, och jag är öfvertygad, att då Sverige en gång eger en god anstalt, skola alla dessa inackorderingar upphöra i mån som inrättningen förvärfvar förtroende, och reduceras till tillflyktsorter för sådare, som ej genom kenstens åtgärd kunnat återställas, men som utan våda kunna .framlefva sina återstående dagar hvar som helst. Det torde således få tagas för afgjordt, att en allmän sjukdomsanstalt för sinnessjuka är i alla hänseenden bättre än privata, och större fördelaktigare än små, Hvad erfordras då för en sådan för ändamålet afpassad inrättning? oo MM er ww PF FF mma De vigtigaste vilkor, som härvid böra tagas i betraktande, sammanfattar den förträfflige Psychiatern Jaco bi i följande punkter: 4:o Den sjuke skall sättas ur stånd att skada sig sjelf, Sd De som behandla de sjuke skola sättas i sä) kerhet, att de ej af de sjuke blifva skadade, 3:o Den sjuke skall vänjas att efterkomma läkarens . ordinationer och lyda ordningen på stället. 4:0o Medel måste finnas, att efter behof kunna tillbörligen från hvarandra åtskilja, eller till umgänge 4 samla de sjuke 5:0 Att förskafta alla materiela medel, som kunna bidraga till en lycklig behandling af dessa sjukdomar, såsom apothek, badhus med alla slags bader, elektricitet, galvanism; samt allt som hörer till en sund diet, god föda, frisk luft, passande temperatur; medel till kroppsrörelse och arbeten; medel till sinnets upplifvande, känslors framkallande , förståndets sysselsättande och viljans ledande till det goda o. s, v. Vi hafva ofvanför anmärkt, att vissa af de Svenska inrättningarnes läge ej vore passande, och hafva dervid ock uttalat hvad vi här åter upprepa, att en sådan inrättning bör ligga skiljd från ständig kommunikation med grannskapet, men utsigten må vara så vidsträckt, så skön som möjligt, och -ställets egna omgifningar vackra, sunda, rymliga. Granskapet af en sjö är för inrättningen i många hänseenden önskvärdet WVidara hör dan aga nära ll anYos a re At AR AA — ÅR nd UU ÅA AR å