ndra, man ser ej detta bedröfliga hvimmel afoc -asande och nedslagne, mjeltsjuke, snygge och os ygge, vältrande sig i sin egen träck, om hvarandra i ett rysligt chaos; ej dessa öfvergif na, fjettrade i kedjor, lika vilddjuren i sin bur, ofta ett mål för den begapande, oförståndiga nyfikenheten, som, förunderligt nog, stundom finner nöje uti att höra deras jämmerrop och se deras af smärta och bitterhet väckta vilda och vansinniga atbörder, ej sällan framkallade af omensklige väk ares piska. Allt detta är för det mesta undanröjdt. Jen. som talar, måste ha sett eländet i sin nakenhet, och hvem kan jäfva bans ord? De finnes ej ett jota för mycket, ty så har det tillgått. Knappt lärer man gå sanningen för nära, om man påstår, att högst få rationela försök uuder dylika omständigheter blifvit gjorda, att genom dieti-ka eller medicinska åtgärder, genom mo:aliska eller religiösa upplysningar, till helsa och lö H fö —i— AA ms sitt förnufts bruk återställa sinnessjuke. Sanntj: är väl, att somliga sinnessjukdomars botlighet är så viss, så i ögonen fallande, att man på in gen tid kunnat uudgå att anmärka den, då de till och med af sig sjelfva, liksom flera andra sjukdomar, under tydliga kriser upplöste sip och öfvergingo i helsa. Man måste väl då hafva sett, alt sinnessjukdom, vållad af någon metastatisk kastning från ett organ till ett annat, såsom t. ex. mjoikkastning hos barnaföderskor eller hämmade hamorroidalflöden, kunde genom lakarens åtgärd 3otas, och man måste val ock någon gång gripit sig an, att härvid understödja naturen, och jemväl hafva lyckats att återställa sådsne sjuke. Dock fanns ännu icke, egentligen att säga, någon psychisk läkekonst, ty nyssnämnde och dylika fall äro få, och stodo som isolerade, oförstådda facta, utan Ssammanhang med den öfriga Nosologien och Therapien, Toch i allmänhet, om sinnessjukdomarne än erkändes för verkliga sjukdo:var, så ansågos de dock rent af obotlige och lemnades tillika med de sjuke åt sitt öde, dels underkastades de en den grofvaste behandling, föoranledd af de mest kortsyuta och råa äsigler, en behandling, som umder namn af generalmethod ännu på flera Istallen, fast må ske i förändrade och förmildrade skepnader, sprider fasa och förödelse bland al de olycklige, hvilka derför blifva ett oskyldigt I mål. Eller kan man väl annorlunda bedöma , Jett förfarande, som utan afseende till person, t temperament, kroppskoustitution och sjukdomens art och beskaffenhet, för al!a anbefaller åderlåtningar äsda till vanmagt, laxerelier kräkmedel hvarannan dag månader igenom, störtbad och bastonad dagligen, samt sluthgen, efter ett års dylik (rationei!) tortur dömer den sjuke obotlig och till ett nesligt fängelse på hifstid. Så praktiserades ännu 1794 å det förnämsta sjuka I nuset i Paris, Hotel Dien, och så ompraktiseI trades öfver hela den civiliserade verlden, iaotill , ddess den ådle Pinel höjde sin röst mot mediI Cåstrarnes vanveltiga, förmevade lärsom och I medborgares orättvisa kallsinnighet för de sin. Inessjuke. Man bör dock frikalla våra svenska s, läkare från den misstankan, att allmänneliger . hafva praktiserat en så systematisk tortur, ty syste. matiskt tillgick det hos oss visserl. gen ännu högs ,, sällan i psychiatrien. I sanning är också uwd gen åtgärd bättre än en förvänd och isynnerhe I bättre än envist fortsatt pinohistoria. Det äl icke heller systemet, som vi afsakna, ty, så n dan vetenskapen nu år, betyder för oss syste nu met ej mer än en ordning, emedan en ordninj måste vara — men en alldeles arbiträr uppställ n Ding, som föga uppenbarar om det ordnades in e re natur. Men det var deltagandet för den li e, dande hos allmänheten, och hos läkarne en hu in man om ej vetenskaplig åsigt af saken, som y 3 med grämelse saknade. Lyckligtvis aro dess vv (ID mm ww AA I å ,tider nära sitt slut, och en hogre upplysnin elofvar äfven den sinnessjuke lyckligare dagar fo framtiden. ( orts. följer.) NN TN — da I VARGEN, HJORTEN, LEJONET OC ar ATEXANDNDER )