ndra, man ser ej detta bedröfliga hvimmel afoc
-asande och nedslagne, mjeltsjuke, snygge och
os ygge, vältrande sig i sin egen träck, om
hvarandra i ett rysligt chaos; ej dessa öfvergif
na, fjettrade i kedjor, lika vilddjuren i sin bur,
ofta ett mål för den begapande, oförståndiga
nyfikenheten, som, förunderligt nog, stundom
finner nöje uti att höra deras jämmerrop och se
deras af smärta och bitterhet väckta vilda och
vansinniga atbörder, ej sällan framkallade af o-
mensklige väk ares piska. Allt detta är för det
mesta undanröjdt.
Jen. som talar, måste ha sett eländet i sin na-
kenhet, och hvem kan jäfva bans ord? De
finnes ej ett jota för mycket, ty så har det
tillgått.
Knappt lärer man gå sanningen för nära, om
man påstår, att högst få rationela försök uuder
dylika omständigheter blifvit gjorda, att genom
dieti-ka eller medicinska åtgärder, genom mo:a-
liska eller religiösa upplysningar, till helsa och
lö
H
fö
—i— AA
ms
sitt förnufts bruk återställa sinnessjuke. Sanntj:
är väl, att somliga sinnessjukdomars botlighet
är så viss, så i ögonen fallande, att man på in -
gen tid kunnat uudgå att anmärka den, då de
till och med af sig sjelfva, liksom flera andra
sjukdomar, under tydliga kriser upplöste sip
och öfvergingo i helsa. Man måste väl då
hafva sett, alt sinnessjukdom, vållad af någon
metastatisk kastning från ett organ till ett annat,
såsom t. ex. mjoikkastning hos barnaföderskor
eller hämmade hamorroidalflöden, kunde genom
lakarens åtgärd 3otas, och man måste val ock
någon gång gripit sig an, att härvid understöd-
ja naturen, och jemväl hafva lyckats att åter-
ställa sådsne sjuke. Dock fanns ännu icke,
egentligen att säga, någon psychisk läkekonst, ty
nyssnämnde och dylika fall äro få, och stodo
som isolerade, oförstådda facta, utan Ssamman-
hang med den öfriga Nosologien och Therapien,
Toch i allmänhet, om sinnessjukdomarne än er-
kändes för verkliga sjukdo:var, så ansågos de
dock rent af obotlige och lemnades tillika med
de sjuke åt sitt öde, dels underkastades de en
den grofvaste behandling, föoranledd af de mest
kortsyuta och råa äsigler, en behandling, som
umder namn af generalmethod ännu på flera
Istallen, fast må ske i förändrade och förmildra-
de skepnader, sprider fasa och förödelse bland
al de olycklige, hvilka derför blifva ett oskyldigt
I mål. Eller kan man väl annorlunda bedöma
, Jett förfarande, som utan afseende till person,
t temperament, kroppskoustitution och sjukdomens
art och beskaffenhet, för al!a anbefaller åderlåt-
ningar äsda till vanmagt, laxer- elier kräkmedel
hvarannan dag månader igenom, störtbad och
bastonad dagligen, samt sluthgen, efter ett års
dylik (rationei!) tortur dömer den sjuke obot-
lig och till ett nesligt fängelse på hifstid. Så
- praktiserades ännu 1794 å det förnämsta sjuk-
a I nuset i Paris, Hotel Dien, och så ompraktise-
I trades öfver hela den civiliserade verlden, iaotill
, ddess den ådle Pinel höjde sin röst mot medi-
- I Cåstrarnes vanveltiga, förmevade lärsom och
I medborgares orättvisa kallsinnighet för de sin-
. Inessjuke. Man bör dock frikalla våra svenska
s, läkare från den misstankan, att allmänneliger
. hafva praktiserat en så systematisk tortur, ty syste-
.- matiskt tillgick det hos oss visserl. gen ännu högs
,, sällan i psychiatrien. I sanning är också uw-
d gen åtgärd bättre än en förvänd och isynnerhe
- I bättre än envist fortsatt pinohistoria. Det äl
- icke heller systemet, som vi afsakna, ty, så
n dan vetenskapen nu år, betyder för oss syste
nu met ej mer än en ordning, emedan en ordninj
- måste vara — men en alldeles arbiträr uppställ
n Ding, som föga uppenbarar om det ordnades in
e re natur. Men det var deltagandet för den li
e, dande hos allmänheten, och hos läkarne en hu
in man om ej vetenskaplig åsigt af saken, som y
3 med grämelse saknade. Lyckligtvis aro dess
vv (ID mm ww AA I
å
,- tider nära sitt slut, och en hogre upplysnin
e- lofvar äfven den sinnessjuke lyckligare dagar fo
framtiden. ( orts. följer.)
NN TN —
da
I VARGEN, HJORTEN, LEJONET OC
ar ATEXANDNDER
)