SR OF
nolikt vinna afgång äfven i Sveriga.
HISTORISKA ANEKDOTER.
Mamsell Senntag och Machinisten.
Den vackra tyska sångerskan M:ll Sonntag
regerade i Warschau år 1829. Hennes melo-
diska spira tvingade, likt en trollstaf, hela hof
vet och staden, oaktadt den öfverdrifoa som-
marhettan, att begifva sig till spektaklerna. Der
vanliga inkomsten för hvarje dag steg till 12,000
Rdr bko. Teaterdirektören, Dmuszewski, gal
de öfriga dagarna beneficer för sina aktörer,
som icke dermed voro synnerligen belåtne, e-
medan de då spelade för toma väggarna.
En stackars polsk machinist, far till en talrik
familj och hvars måttliga lön på sin höjd räck-
te till att lifnära honom, emotsåg med bäf-
van dagen iill sin recett. Han hade lofvat at
med inkomsten deraf honorera några skulder
och ofvertalat kreditorerne att vänta. — Des-
sa skulder voro icke mer än 500 floriner,
men detta var mycket nog för den som ägde
ingenting. Han umgicks redan med dystra pla-
ner de föregående dagarna, under det han emel-
lanåt lyssoade till M:ll Sonntags melodiska sång,
ehuru det var hennes närvaro i staden, som tog
brödet ur munnen på honom.
Dagen före hans benefice spelade M:ll Sonn-
tag och sjöng den vackra Tyrol-arian: Stech nur
auf ete.. med sådan framgång, att hon försatte
alla åhörarne i furore. Handklappningarna och
bravoropen voro så starka, att hon var helt
rörd och nästan förvirrad när hon gick ut från
scenen. I detta upprörda tillstånd stötte hon
foten emot ett trästycke, som tillhörde en ku-
liss, med sådan häftighet, att hon höll på att
falla ned i en lucka å golfvet, som just hade
blifvit öppnad för någon scenförändring, då en
karl skysdade fram emellan henne och faran,
och ryckte upp henme, men i detsamma bröt
armen af sig sjelf. Detta var machinisten.
Alla omgåfvo honom nu och slösade omsor-
ger på honom, och M:ll Sonntag var icke den
senaste härvid. Hon visste ej huru bon skulle
uttrycka sin erkänsla, då hon fick höra alla sä-
ga, att han skulle hafva recett dagen derpå.
Hvilken lyckal sade hon; då skall jag vara
med och vi skola spela samma pjes som i dag.
vÄr det möjligt, ropade machinisten. Ack! ma-
dame, det är för mycket, jag får lof att bryta
andra armen af mig med, innan jag kan betala
en sådan godhet. I hänryckningen tog han
och kysste hennes båda händer; något, som
alla de kringstående rätt mycket afundades ho-
nom.
Dagen kom, och recetten uppfyllde allt hvad
deraf kunde väntas. Kreditorerne bugade sig
djupt för machinisten och försäkrade om sin
tjenstaktighet, i fall han behöfde deras hjelp vi-
dare. Han sjelf, med armen i band, hörde och
såg och tänkte icke på något annat än sin väl-
görarirna, och har alltsedan dagligen gnolat på
Steh rur auf, steh nur auf, leber Schwei-
zerbub!
Kejsaren Nicolaus var just då i Warschau och
bivistade representationen. Han skickade M:ll
Sonntag ett präktigt garnityr, och på hennes
svar, alt alla dagens inkomster tillhörde den
stackars machinisten, lät Kejsaren till honom
utbetala värdet af juvelerna. Efter spektaklet
kom en adjutant och befallde, på Kejsarens väg-
nar, Grefvinnan Rossi (M:ll Sonntag blef, som
bekant är, gift med en Grefve Fossi), till supå
på slottet.
Jå hon begaf sig från teatern, omgafs hon
af folkmängden, som, under utropen: Lefve
Sonntag! foljde hennes vagn ända till sjelfherr-
skarns palats.
Der presenterades hon under namnet Fru
Grefvinnan Rossi. En hög hofdam, för att
plåstra öfver bjudningen, sade till och med helt
högt: Det är ej sångerskan, som är bjuden
ibland oss, det är Grefvinnan. Efter supen,
som var etiketitmässig och trög, försökte Furst
R... att muntra sällskapet med att tala om
spektaklet och om den vackra Tyrol-arian, och
uttryckte sin önskan att få höra den ännu en
gång. Alla gästerna och äfven Kejsaren sjelf
förenade sig i en anhållan, att hon måtte sjun-
ga detta stycke. Hon steg då upp, med den
värdighet som hon förstod iakttaga, och sade:
nSire! det är Grefvinnan Rossi, som har blifvit
befalld till Ers Maj:t; tillåt derföre M:ll Sonn-
tag att få taga afsked, hvarefter hon neg vörd-
nadsfullt och for bort.
(Ur DC Aspic, en Fransytk tid-
skrift för konst och litteratur).