RR rr nn nn RH
men knappt hade iddgen menniskans rättighe-
ter blifvit väckt och fått ett namn att betekna
grunden för sociala förhållanden, förr än den
med eldens hastighet spridde sig och oräkneli-
gas tankar kommo i verksamhet, för att ur denna
idd från grunden uppföra systemet för Frank-
rikes, för alla länders samhälls -inrättning.
Man vet, hur häftigt, hur generelt den
första tillämpningen genomdrefs. Man har jemrat
sig deröfver, men för efterkommande är det dock
ingen olycka, att samhälksinrättningens teori tryckt
sin generella stämpel på det nya Frankrike,
fastän dragen i detalj icke råkat att väl utfalla.
Det är ingen olycka, att Frankrike är efter teorien
fritt från autokratiens, fr. bördens, fr. hierarkiens
elementer, fiån allt förtryck af menskliga rättig-
heter, samt att tillämpningen af denna teori är
en af samhällets grundid anbefalld pligt och
ett stående problem, hvars lösning, så snart
den kan finnas, alltid är Jlaglig. Från denna
teori härleder sig den diskussion om förbattran-
det af dz arbetande klassernas belägenhet, som
nu föres eller rättare fo:tsättes, öfver hela
Frankrike, och hvaraf nedanintagne artiklar
lemna ett prof, Man har i Frankrike som an-
norstädes funnit, att dem arbetande klassens vinst
uppslukas af thronens kostsamma attributer, af
embetsmanna hierarkien och kapitalisterna, och
man har såsom medel deremot föreslagit asso-
ciation (dock icke skrå) och en allmännare spridd
upplysning; och det är för omöjligheten och otill-
räckligheten af den senare, den konservativa Jour-
nal de Paris yttrar sig. Så lyder artikeln i National:
Hvad som utgör våra fienders svaghet och
vanmakt, är, att de icke förstå folket, att de
misströsta om detsamma, eller, rättare sagdt, att
de förakta folket. Låtom oss höra, huru de yt-
tra sig om dem, för hvilka de borde visa aktning :
Den menniska, som är satt i nödvindighet att
förtjena sitt bröd genom handarbete, är dömd till
en evig moralisk underlägsenhet i förhållande
till den. som kan öSverlemnva sig åt mera upphöjda
sysselsättningar. — Man kan väl öka massan af de
ideer, som äro i omöopp i de lägre regionerne
i samhället; men detta intellektuella framskridande
hos de arbetande klasserna finner oöfverstigliga grän-
ser uti sjelfvi de väkor för deras tillvaro, som ligga
i sakerses tvång. — Elementarskolor, läsning för
godt köp, böcker och jurnaler för folket, hvilka
framdeles kunna uppstå, den politiska och sociala
undervisning, som en dag kan blifva organiserad, allt
detta skall utan tvifvel ansenligt öka upplysvingen
ock moraliteten kos de klasser, som äro fästade vid
jordbruket eller handtverken,; men det blir omöjligt
att drifva odlingen hos dem utöfver en viss
grad. De arbet:nde klasserma skola aldrig kunna
höja sig till medelklassens bildnirg; nödvändigheten
af handarbete skapar ett svalg emellan dem. Enskilde
skola stiga fråm arbetars till mästare; men massan
skall alltid förblifra massa, emedan nödvändigheten
för den att arbeta med sitra händer alltid kommer
att stå qvar. Det kommer alltid att finnas mindre
upplysning och mera 13åa passionar hos mas-
sorna, än uti de högre samhällsbelägenheterne.
(Journ I de Paris).
Dessa få rader anklaga folket för en fullkom-
lig okunnighet : men af allt slags okunnighet är
denna den förderfligaste. Det är bedröfligt, att
hafva egnat hela sitt lif åt studier, att hafva
sammansatt, öfversatt och omarbetat en mängd
böcker, och att, såsom enda frukt af så myc-
ket arbete, komma till det bedröfliga målet af:
Blände och evig moralisk underlägsenhet
för de arbetande klasserna i samhället.
Sådane lärde, som kunna tala om folket i
dylika uttryck, hafva gjort ett ovärdigt bruk af
vet-nskapen; ty vetenskapen lyfter själen, och
d-ras själ bar sjunkit. Deras långa vakor haf-
va hvaken gjort dem till moralister, tänkare
eller dialcktike-; ty deras moral är full af för-
vändhet, deras tankar hopplösa och deras dia-
lektik falsk.
Det finnes icke moral utan i läran om men-
nisko:nas brödraskep, uti den som predikar en
alltjemnt fortgående jemlikhet. Men de, hvilka vi
alla dagar bekämpa, se icke möjligheten af nå-
gon social organisation utan i n evig skillnad i
klasser, i en oföränderlig lag af fiendtlighet och
afundsjuka.
Det finnes icke hf utan i ett framskridande
utan grans, och de lägga fjettrar på detta fram -
skridande.
Det finnes icke logik utan i den nog granna
deduktionen af en lags följder, och de nödgas
motsäga sig sjelfva; de stödja sig på de eröf-
ringar, som redan blifvit gjorda, men neka så-
dane för framtiden. A:betarne,, säga de, de
simpla arbetarne hafva nu för tiden beqvämlig-
heter och njutningar, dem medeltidens mäktige
baroner saknade., Och knappt hafva de erkänt
detta, förrän de tillägga: ,Det blir omöjligt att
drifva a batarnes odling utöfver en viss gräns.n
Da arlönna att chrifta na fön andet nice Sd