UT CEETBA Ual hat Ratt RAR höra
ter, som ganska väl tåla en sammanstallning med
den kungligas i samma genre. Djurgårds-tea-
terns älskare är till t. ex. aldraminst lika älsk-
värd som den Kongl. teaterns; dess niais lika
rolig och användbarare än den kungligas rolig-
hetsmakare; Herr Malmström har ingen mot-
svarighet vid den kungliga och i den unga
debutanten Mamsell Söderman tyckes Djur-
gårds teatern ha gjort en acqvisition, som
lofvar mycket för framtiden. Vi ha åt-
minstone, så långt vi minnas tillbaka, knappt
nog sett en sujeltt, hvars första uppträdande
mera intresserat oss, än hennes, just der-
före att hon icke spelade; hon var verkeligen
den person hon skulle föreställa, och om hon
kan bibehålla denna flärdfrihet, denna försa-
kelse af begäret att göra effekt, samt om hen-
nes organ kan vinna något i styrka, hvarnå vi
minst tvifla, lofvar hon att bli en prydnad för
den fosterländska scenen. Men äfven de ofriga
af personalen synas i allmänhet ledda af en för-
ståndig hand, och ofta ser man ett stycke med
större nöje gifvet på Djurgårds-teatern, än på
den kungliga. Det är icke osannolikt, att om
denna sednare går så framåt, som den gjort på
dessa 3 åren, och den kungliga tillbaka, så
skola äfven inhemska författare vända sig till
Djurgårds-teatern, och derna bli, åtminstone i
smått, en tillflykt för den svenska dramatiska
vitterheten, hvilken möjligtvis på den kan finna
en utveckling, som förnekas henne på den kung-
liga, hvilken, såsom en utmärkt författare ytt-
rat, nu icke är Svensk mer än till språket, som
de spelande tala och deras födelseort.
Vår afsigt är, vi upprepa det, icke att upp-
höja någondera af de administrerande person-
ligheterna på den andras bekostnad; och vi ha
redan anmärkt, att vi i estetiskt afseende all-
deles icke anse den nuvarande styrelsens pre-
stationer sämre än de båda föregåendes, samt att
mycket af det bittra klander, som i detta hän-
seende varit framfördt, skett utan urskiljning
och med lika mycken partiskhet, som stundom
berömmet. Vi ha blott velat visa, hvad verkan
ställningar och förhållanden hafva på handlings-
sättet, huru den Kongl. direktiooen kan gå
till väga, emedan hon vet, på hvilket ryggstöd
I hon har att hwvila, att teaterns financiella miss-
öden ej träffa henne, att dess estetiska obestånd
jicke verkar på den styrande personalens belä-
genhet; huru deremot Djurgårds-teaterns direk-
I tion måste handla, emedan dess väl, dess an-
seende, dess existens, äro förbundna med in-
;rättninger.s, huru hon måste tänka, verka och
vaka, för att bestå, emedan om hon slumrar,
I somnar teatern i dödens sömn. Vi äre öfver-
I tygade, att om den kungiiga direktionen genom
ten lycklig händelse någon dag skulle förvandlas
till icke kunglig, om hon härigenom försattes i
I den nödvändighet, attanstränga sig, som endast
födes af det egna interesset, skulle hon på sin
plats och med sina oändligt större tillgångar,
ännu mer än Djurgårdsteatern, uppfylla publi-
I kens och konstvännens rättvisa fordringar.
För att i få ord tydligare uttrycka vår me-
ning med allt det föregående, låtom oss taga
jett par jemförande exempel. Det finnes väl in-
igen tidningsredaktion, som äger så stora re-
I sursser att anlita som Sveriges Statstidning, och
likväl kanske ingen som så litet emotsvarar de
i ändamål, som den borde kunna uppfylla. Der
I har inom landet närmaste tillgången till alla of-
I fentliga handlingar och utomlands till alla ministe-
riella korrespondenser. Den kan också ickt
vara renons på skicklighet, ty utom alla aka-
demiska illustrationer, som stå den till buds
kunde den hafva tillgång till alla unga talange
som på detta nya slag af författarebana ville sö-
Ika sin lycka. Den har vidare monopolium pi
en större mängd betalta annonser än något an
nat blad, och ändock läses den minst af alla
och försämrar, lika som den kungliga teatern, år
ligen sina affärer. Ett annat exempel af samm
slag gaf Kungl. magasins-direktionen. Hva
finnes en handlande, som haft så stora förlage
Isom denna Direktion och som kunnat anlita s
många biträden för sina affärer? Likväl förlora
des derpå ofantliga summor, medan enskild
förtjente på spanmiålshandel. Hvad är då or
lIsaken? Det är alt täflan och det enskilda in
Itresset är med på den ena, men saknas på de!
landra sidan. Ännu ett annat exempel: Mai
I grubblade länge öfver orsaken, hvarföre Engels
männen småningom blifvit alldeles utträngde a
lAmerikanerne uti paketfarten mellan NewYorl
; loch Europa, då vilkoren å båda sidor voro d
, samma, lika stera kapitaler påkostades för far
Fn nn a a FE Jå Kr