UT CEETBA Ual hat Ratt RAR höra ter, som ganska väl tåla en sammanstallning med den kungligas i samma genre. Djurgårds-teaterns älskare är till t. ex. aldraminst lika älskvärd som den Kongl. teaterns; dess niais lika rolig och användbarare än den kungligas rolighetsmakare; Herr Malmström har ingen motsvarighet vid den kungliga och i den unga debutanten Mamsell Söderman tyckes Djurgårds teatern ha gjort en acqvisition, som lofvar mycket för framtiden. Vi ha åtminstone, så långt vi minnas tillbaka, knappt nog sett en sujeltt, hvars första uppträdande mera intresserat oss, än hennes, just derföre att hon icke spelade; hon var verkeligen den person hon skulle föreställa, och om hon kan bibehålla denna flärdfrihet, denna försakelse af begäret att göra effekt, samt om hennes organ kan vinna något i styrka, hvarnå vi minst tvifla, lofvar hon att bli en prydnad för den fosterländska scenen. Men äfven de ofriga af personalen synas i allmänhet ledda af en förståndig hand, och ofta ser man ett stycke med större nöje gifvet på Djurgårds-teatern, än på den kungliga. Det är icke osannolikt, att om denna sednare går så framåt, som den gjort på dessa 3 åren, och den kungliga tillbaka, så skola äfven inhemska författare vända sig till Djurgårds-teatern, och derna bli, åtminstone i smått, en tillflykt för den svenska dramatiska vitterheten, hvilken möjligtvis på den kan finna en utveckling, som förnekas henne på den kungliga, hvilken, såsom en utmärkt författare yttrat, nu icke är Svensk mer än till språket, som de spelande tala och deras födelseort. Vår afsigt är, vi upprepa det, icke att upphöja någondera af de administrerande personligheterna på den andras bekostnad; och vi ha redan anmärkt, att vi i estetiskt afseende alldeles icke anse den nuvarande styrelsens prestationer sämre än de båda föregåendes, samt att mycket af det bittra klander, som i detta hänseende varit framfördt, skett utan urskiljning och med lika mycken partiskhet, som stundom berömmet. Vi ha blott velat visa, hvad verkan ställningar och förhållanden hafva på handlingssättet, huru den Kongl. direktiooen kan gå till väga, emedan hon vet, på hvilket ryggstöd I hon har att hwvila, att teaterns financiella missöden ej träffa henne, att dess estetiska obestånd jicke verkar på den styrande personalens belägenhet; huru deremot Djurgårds-teaterns direkI tion måste handla, emedan dess väl, dess anseende, dess existens, äro förbundna med in;rättninger.s, huru hon måste tänka, verka och vaka, för att bestå, emedan om hon slumrar, I somnar teatern i dödens sömn. Vi äre öfverI tygade, att om den kungiiga direktionen genom ten lycklig händelse någon dag skulle förvandlas till icke kunglig, om hon härigenom försattes i I den nödvändighet, attanstränga sig, som endast födes af det egna interesset, skulle hon på sin plats och med sina oändligt större tillgångar, ännu mer än Djurgårdsteatern, uppfylla publiI kens och konstvännens rättvisa fordringar. För att i få ord tydligare uttrycka vår mening med allt det föregående, låtom oss taga jett par jemförande exempel. Det finnes väl inigen tidningsredaktion, som äger så stora reI sursser att anlita som Sveriges Statstidning, och likväl kanske ingen som så litet emotsvarar de i ändamål, som den borde kunna uppfylla. Der I har inom landet närmaste tillgången till alla ofI fentliga handlingar och utomlands till alla ministeriella korrespondenser. Den kan också ickt vara renons på skicklighet, ty utom alla akademiska illustrationer, som stå den till buds kunde den hafva tillgång till alla unga talange som på detta nya slag af författarebana ville söIka sin lycka. Den har vidare monopolium pi en större mängd betalta annonser än något an nat blad, och ändock läses den minst af alla och försämrar, lika som den kungliga teatern, år ligen sina affärer. Ett annat exempel af samm slag gaf Kungl. magasins-direktionen. Hva finnes en handlande, som haft så stora förlage Isom denna Direktion och som kunnat anlita s många biträden för sina affärer? Likväl förlora des derpå ofantliga summor, medan enskild förtjente på spanmiålshandel. Hvad är då or lIsaken? Det är alt täflan och det enskilda in Itresset är med på den ena, men saknas på de! landra sidan. Ännu ett annat exempel: Mai I grubblade länge öfver orsaken, hvarföre Engels männen småningom blifvit alldeles utträngde a lAmerikanerne uti paketfarten mellan NewYorl ; loch Europa, då vilkoren å båda sidor voro d , samma, lika stera kapitaler påkostades för far Fn nn a a FE Jå Kr