det, och folkens beundran och karlek ar der-
före icke mindre, enligt hvad alla goda
tidningar och alla officiella orationer kunna vits-
orda. Men om man äfven gör full rättvisa —
och vi göra det så väl som någon annan —
åt det lyckliga valet af Orleanska Jungfrun,
Kung Edvards söner, Pariserpojken och än-
nu flera, så uppväges detta på Djurgårds-tea-
tern fullkomligt af Strozzi och Martino, Filip
och Gustaf Wasa och den sednare har då
likväl i sitt kredit ett saldo af Jovial, Smyg-
handlarne (som Kongl. teatern afven skjutit
ifrån sig) jemte åtskilliga andra stycken, som
publiken sett med nöje, samt den negativa,
men alldeles icke oväsentliga förtjensten, att icke
hafva gifvit några af de pjeser, som gått öfver
Kongl. teaterns repertoir utan att qvarstanna
derpå.
I anseende till uppsättningen är det en iaktta-
gelse, att ofta nog vid de stycken på den
Kongl. teatern, hvarest en s. k. mise en scene
behöfts, har den icke i större eller mindre
mån saknats. Man finner granna kostymer —
en och annan individuell lycklig uppfattning af
en roll, men den ledande handens frånvaro rö-
jes, der den bordt finnas. För att blott näm-
na ett enda stycke: Ornnästet, skulle man u-
tan orättvisa kunna säga, att det förfelade stör-
sta delen af sin effekt genom uppsättningens
bristfällighet. Att åter Den Stumma haft så
mycken framgång, får till en stor del tillskrif-
vas teaterpersonalens uppträdande i chören, och
dess egen urskillning, hvarigenom folksceneraa
futt ett lif och en rörlighet, som de icke förr
ägt. Några nya dekorationer hafva under de
sednare åren sällan gjorts. I anseende till per-
sonalen, dess val och behandling, har samma
olycksöde hvilat öfver teatern, som i anseende
till styckena. Det är ofta releveradt, att teater-
direktionen, efter att i halftannat år hafva in-
nehaft sin befattning och sålunda bhfvit bekant
med den och med teatern, lät gifva sig ett re-
glemente. — eller mottog det med erkännande
ar dess användbarhet — som i detta blad kal-
lades dödfödt; huru denna benämning väckte
mycket missnöje och mycken skriftvexlizg ; huru
hkväl det befanns, att, inovan det kunde träda
i verksamhet, måste tjugutvå ändringar och mo-
difikationer deri företagas, huru dessa ändrin-
gar och modifikationer ytterligare måste ändras
och modifieras, samt det reglemente, som Kongl.
Maj:t under den 14 December 1833 befallt
skola tjena till framtida efterrättelse för verkets
styrelse, förvaltning och drift, måste förvand-!
las till ett nytt reglemente af den 6 September
1824; huru det ytterligare visat sig, att detta
nya reglemente af år 1834 haft alldeles samma
effekt, som det nya reglementet af år 1828,
nemligen en ökad skuldsättning och åtminstone
- MM MM -—-— — mm -— HH HM mm —NA AA VM -- HH
mm mm KK KA mm mm - FA mn Av
ingen estetisk förbättring; huru den närma-
ste verkan var några förtjenta sujetters skil-
jande från scenen, för att betrygga dennas
bestånd; buru samma bestånd ett år senare an-;
sågs kräfva deras reengagerande; huru den ena af
personalens utmärktaste medlemmar bortgår efter
cen andra, eller hotar att snart bortgå, utan att)
man synes betänkt på de toma rummens fyl-
laude; att ett par mindre behöfliga sujetter, Ar!
Frodelius och Mamsell Danerus, blifvit i flera
repriser engagerade, förafskedade och åter an-
ställda; huru rollerna distribuerats, om man så.
får säga, någon gång mer efter slump än efter
berakning; huru det ges vissa sujetter, som i
direktivnens ögon måste synas lämpliga till all-
ting, emedan de användas till allting, och huru
en annan tid inträffar, då de synas lämpliga till.
ingenting, och regligeras eller förafskedas såsom
öfverflödiga. — Man skulle vidare kunna an-
märka, huru med den goda litteraturen äfven de
goda litteratörerne dragit sig från teatern; buru
denna numera fallit i händerne på vitterhets-
idkare, om hvilka ingen förr hört talas, och
vilka framtiden icke eller skall känna, samt ett
perti leverantörer, som förse teatern med vittra
iabrikater för godt pris, hvarföre dess räken-
skaper också utvisa, att bland alla dess utgifter
Aco auktors-andelarna — borde egentligen heta:
öfversättare-arfvodena — den minst betungande
och utgör icke en procent af det hela.
Den Torslowska teatern har visserligen, på
den korta tid den existerat och med sina knap-
pa tillgångar, icke kunnat i estetiskt hänseende
uträtta mycket; men hon har likväl uppfyllt
allan rättfärdighet, då hon gjort allt hvad hon
förmått och allt hvad man rimligen af henne
kunnat begära. Vi ha redan talt om Gustaf
Vasa och dess uppsättning, såsom ett förtjenst-
fullt verk, emedan detta stycke till så stor del
beror på uppsättningen, och den kan kallas för-
MM ao om