ladet hade tillatit 51g SMU CCD oo oo
not Dagligt Alehanda-Red.; men några dagar )5or
terefter förklarades, i en insänd uppsats ull Af-: 18
onbladet, högtidligen, att ingen medlem af Al-jRe
ehanda-Redaktionen någons:n hvarken begärt, lig
öranledt eller afvetat något af de ofvanantyd-de
a anmälanden, hvilka troligen (i alla fem lands- jen
;rts-tidningarne), tillkommit af odfverlagdt nit de
hos personer, som haft den godheten att in- De
ressera sig för bladet, — naturligtvis ända der- la
hän, att begagna uttrycket man om dess Reste
daktion. ide
Dagligt Allehanda har alltid varit kändt för hä
mycken, ja till och med stundom för för myc-; Hy
en ärlighet, och vi kunde således icke vi- att
dare sätta i fråga sannolikheten af dess förkla- ut
ing, hvarföre ock hela saken aldrig vidare va-,9!
it omtalad i Aftonbladet ända tills nu, så vidt de
vi kunna minnas. Men då vi nu erinra oss tet
sen, så faller oss jemväl i minnet en annan
manöver, i samma syftning, som för ett par år VI!
sedan skedde, till Allebandas förmån ; nemligen hg
vissa rekommendations-bref, som utskickades från Re
a gl. Postkontoret härstädes, hvartill på hka sätt Iui
i tysthet gjordes rättvisa åt Allehandas förtjenster. Al
Vi ånne icke äfven dessa bref kunde hafva tillkom- 2a!!
mat utan resp. Redaktionens vetskap eller begäran
från personer, som haft den godheten att intressera mn
sig för bladet? Sådant är ganska troligt, och att
det skedde af oöfverlagdt nit, liksom de förra,
visar sig sannolikt deraf, att boktryckaren Wal- sk
sn fick plikta för brist i formaliteterna vid bref- R
vens tryckning. Ha
Ki
Det torde vara mindre nödvändigt att följa ,,
le båda tidningarna steg för steg längre än nuj
skett, för att visa uppkomsten al den disharmo- ,,
vi, som redan ifrån början ägt rum dem emel- ; sj
ln, samt gifva läsaren en temligen bestämd led-,,
ving för omdömet, hvilkendera varit angriparen, .
hvilkendera nyttjat mesta personaliteterna, hvil- sg,
ken visat mesta oron och afundsjukan, samt ön-! uy
skat uppäta den andre, och hvilkendera ofver- (1
hu:vud betedt sig Jugnast och försonligast. För-!,,
nållandet under den följande tiden är nästan I
nahanda hela vägen. Striderna voro ej så häf-iq
iga, utan tvertom existerade i följd af någotnär:!
gemensamma politiska åsigter, ett slags allians;
nen denna sammanhölls hkväl endast af svaga!
hand. Opartiskheten fordrar, att vi vidkännas 4
vågon fallenhet att skämta med den, som ger:
hugg på sig, och anse denna method lika god
som den tungsamma, hvilken oftast uppstår;
deraf att man icke sjelf kan smälta äfven ett.
godt skämt. Vi hafva också derföre genska of-
ta varit i frestelse, att, såsom det i Aftonblads-
byrån kallas, pipa Allehanda — litet, när!.
symptomer af det dåliga humöret mot Afton-,
bladet der visat sig, emedan vi kunnat vara j
emligen säkra att dagen derpå få se cet i full 1
tragisk aktion. s
Men vi hafve mångfaldig a gånger undertryckt it
denna frestelse, blott för grannsämjans skull, 1
och intill den sista tiden, då illusionerna blif-i1
it för talrika, sällan eller aldrig gått offensivt Is
ullväga eller vidrört sådana omständigheter, hvil-1s
ka kunnat skada Alleh. i dess prenume-
ration; såsom dess. ständiga återtaganden af för-
hastade omdömen, misstag i underrättelser m.
m. emedan vi veta att det är sådsna fel som
ingen begår med flit och redan i och för sig
jelfva äro tillräckligt. Sålunda togo si Alle-
handas parti, långt ifrån att säga ett ord till dess
vachdel, då dess Red. byggde en lång och skarp
artikel mot JustitizStatsMinisiern (hvilken arti
kel sedan blef åtalad) på en osann uppgift om
en sak, hvarom de oficiella handlingarra fun-
nos just i det verk, der Allehandas Redaktör
dagligen tjenstgör. Icke heller yttrade vi ett
ord, då Allehauda en gång på samma sätt utfor
emot Presidenten i Kammarkollegium, men da-
gen derpå anmälde för Läsaren, det bemälde
President benäget (just detta ord nyttjedes, I
om vi ej alltför mycket missmnnas) hade upp-:
lyst Redaktionen, att alltsammans varit osan-
ning. Må Alleh. lägga handen på bhjertat
och säga, om det förfarit så tillbaka. Med
hvilken begärlighet har det icke i stället
kastat sig öfver sådana obetydligheter i Afton -
bladet, som t. ex. när en gång en ofullstän-
dig uppgift angående ett beslut i KrigsHofRät-
ten, hvilken hade blifvit uppsatt för bladet, men
utesluten för att lemna rum åt en rigtigare och
fullständigare, ett par dagar derpå hade genom
bristande tillsyn vid tidningens arrangement kom-
mit att medfölja? Huru villigt har icke Alle-
handa alltid utan reservation lånat sioa spalter
ae a Ia anmäihlarn au ltada mat ÅA ftanhladets Red.
——
As a