allmänna tänkesättet emot maktens åtgärder som bäst behöfdes. Sådan är för närvarande positionen emellan Dagligt Allehanda och Aftonbladet. För hela den stora allmänheten, som väntar att publicisterne skoa följa med händelserna för dagen och stå främst i ledet för fäderneslandets sak, måste det vara ett på det högsta vidrigt skådespel, om den ser tiden och utrymmet i stället oupphörligen upptagas med enskilda tvister och Redaktionernes anfall på hvarandra inbördes, och sådant kan i längden omijligen annat än nedsätta bela den periodiska pressen i publikens ögon och förtaga dess inflytande långt mer än alla salarierade skrifvares försök i samma väg. Men just för det detta förhållande nu kommit så långt, frukta vi att det icke kan upphöra, utan att en fullständig, på fakta grundad utredning sker, hvilkendera har tort!en på sin sida, och detta är egentliga anledningen hvarföre vi företagit oss denna artikel. Vi hafve härtill ännu ett annat skäl. Det finnes snart sagdt ingen grad af beskyllningar, som kan göras emot en publicist, hvilken Dagligt Allehanda icke tillåut sig mot Aftonbladet, serdeles förläggarns person. Det är icke nog med sådana tillmälen, som att Aftonbladet första året sökt gagnera på publikens sympati för de hjeltemodiga Polackarne, genom att veterligen bedraga sina läsare med falska uppgifter om segrar, som de skulle hafva vunnit; att Aftonbladet stått i underhandling med polisen, och dylika föregifvanden, hvilkas grundleshet snart måste visa sig, men hvilkas syftemål icke dess mindre varit att skada. D. A. har till och med förklarat för det mest vanhedrande som kan tänkas, att arbeta i Aftonbladet, ohöljdt beskyllt Aftonbladet for falhet, påstått att förläggaren öfversvämmat Svenska bokpressen med liderliga romaner ur den nya franska skolan), insinuerat, att Aftonbladets Red. är oförmögen att erfara en enda lefvande stor känsla, eller tänka sig publiciteten såsom någonting högre, än en handtering m. m. Denna sednare insinuation utgör allt ifrån början ett varieradt thema i Dagligt Allehanda, så snart vi råka att anmärka något vid dess satser, att vi många gånger varit nära att på allvar tro, det icke vi sjelfve utan endast våra Prenumeranter hade orätt i Allehandas ögon. Det torde vara förlåtligt, om vi ej kunne foörbigå allt detta helt och hållet med tystnad. Aftonbladet intager för närvarande, genom sin öfvervägande cirkulation, en plats ibland periodiska pressen i Sverge, som, säge hvad man vill, ger tillfälle till e:t inflytande af den art, som publiciteten kan utöfva, vida större än någon annan tidnings. Om det nu verkligen förhåller sig så, att denna makt flera år legat i händerna på personer, hvilkas karakter är egennytta och falhet, som skulle vara fårdige att när som helst vika från sina grundsatser, endast de kunde vinna derpå; som drifva förläggareyrket för att demoralisera allmänheten; om de styras af dessa låga passioner, afunden och vinningslystnaden, ända derhön, att söka uppäta alla andra; då är dt hög tid, att allmänheten tager sin hand ifrån detta blad, som hittills haft att glädja sig af dess upmuntran och förtroende, och skänker dem åt någon värdigare. Man behöfver icke fruk:a, att ju sökande i tid skola inställa sig. Men är förhållandet icke sådant; kan det styrkas att alla dessa anklagelser äro grundlösa och hafva sitt ursprung just i samma låga passiener, som man sökt tillvita oss, så må det ursåktas, om vi icke längre uppskjuta att förskaffa oss rättvisa och slunga tillvitelserna tillbaka mot belackarne. Vi hafve vid åtskilliga tillfällen påstått, att D. Alleh. varit underkastadt illusioner, hvilket vi gjort, emedan dess redaktion sjelf uttryckligen erkänt det. Vi hafve ock påstått, att denna redaktion några gånger låtit tumma sig; men förgäfves skall i alla årgångarna af Aftonbladet kunna uppletas ett enda spår till sådana allmänna beskyllningar mot redaktionens uppsåt, som dem hvaraf Allehanda flödat mot Aftonbladet, eller emot annat än det förra bladets åsigter och tillgöranden i wvissa bestämda fall, forr än på den sista tiden, då Allehanda i dess ) Allehandas Red. skall sannolikt invända, att den ej sjelf gjort en del af ofvannämnda beskyllningar, utan endast låvat sitt blad 1ti!! reproducerande deraf, på begäran ur er