humaniteten. Med all sin möda och sorgfål-
lighet och med otaliga uppoffringar, har hon
likväl blott högst ofullständigt förmått åstad-
komma denna iemvigt, ja, på sednare tider har
hon, dels vållat, dels icke förmått hindra dess
fullkomliga undergång, genom först en endes
preponderans, och sedan, efter dess fall, ge-
nom fyra eller fem stora makters förening att
träda i hans fotepår. Hon har visserligen mnå-
gon gång stiftat en försoning, men likväl vida
oftare utsått tvedrägtens giftiga frön; hon har
i sjelfva fredssluten nedlagt utsädet till framtida
tvister och ansett förställning, tvetalan och
löftesbrott för helt och hållet tillåtliga medel
till sina ändamåls vinnande. Hon har förvex-
lat regenthuseus intressen med folkens, behand-
lat dessa sistnämnda som en vara, efter de skatt
dragandes antal, och drifvit o dentlig köpenskap
met dem. Hon har efter godtycke skapat de
onaturl gaste förbindelser och sönderslitit de na-
turligaste; hon har förenat Belgien med Hol-
land, Genua med Sardinien, de Joniska öarnpe
med England, men deremot sönderslitit Sachsen,
styckat den venstra Tyska Khenstranden och
utskiftat benne åt någre främmande, fjerran bo-
ende regenter. Hon har tillslutit ögonen för
nationernas varmaste önskningar och angelägna-
ste behof, och i äktenskapskontrakter satt för-
likningsmedlet emellan motsatta principer. Hon
har fyra gånger delat Polen, deremot sorg-
fälligt bibehållit det Turkiska barbarriket och
från de grekiske frihetshjeltarne, när de i sin
högsta nöd bådo om hjelp, vredgad bortvändt
ögonen, såsom från rebeller. I allmänhet har
hon i sednare tider icke visat de politiska dis-
sidenterne samma uppmärksamhet och delta-
gande skydd som de theologiske fordom fingo
åtnjuta, eller på sin höjd förunnat dem ett par-
tiskt och ensidigt deltagande. De Spanske li-
berale, hvilkas hbjeltemodica strid mot verlds-
herskaren Napoleon egenteligen öppnade vågen
ull hans besegrande, oöofverlemnade den otack-
samma dip!omatiken, utan allt förbehåll och
skydd, åt Ferdinand VII:s tyraniska makt och
sedan de å nyo segrande höjt konstitutionens
fana, bo tkastade hon dem för andra gången
såsom Camarillans offer. Otrogen sia egen le-
g timitets princip, öppnade hon i Portugal vä-
gen till thronen för usurpatorn Don Miguel,
och, utan att hågkomma de onda frukter, som
uppväxte af den öfverkloka giftermålsplanen,
mellan den vilde farbrodren och den förrådda
brorsdottren, erbjuder hon äfven nu Spanska
folket ett dylikt giftermål såsom ersättning för
dess konstitutionella frihet.
(Forts. följer.)