has presten på undervispisall löna.
Också en Boraare.
GREFVEN AF ESSEX OCH DROTTNING
ELISABETH.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Ei möte i Towern.
Iospärrad i det fänge se, hvarest några år för-
ut Jhomas Morus med lugn läste Evangelium,
under det skarprättaren vid hans fötter tillredde
den stupstock, på hvilken hans HNif skulle slu-
tas, ägde Essex passande vlifalle att begrunda
lyckans omvexlingar och den menskliga storhe-
tens obeständighet. Skild från sin maka, som
just då låg i barnsäng och till kvilken han ej
kunde få tillstånd att skrifva, bade den olyck-
lige grefven farligt insjuknat. Elisabeth, som
erhöll underrättelse om den smärtsamma belä-
genhet, hvari hennes fordom så högt älskade Ho
gunstling befann sig, kunde icke motstå en rö- Gr
relse af ömhet, som intog hennes bjeria. En din
natt begaf hon sig ensam med Bualeigh till den oct
unge grefvens fängelserum.
Då Drottningen inträdde, låg Essex på knäj om
på sin bönpall, låogsamt vände han hu vudet, Pä!
och ett uttryck af djup smärta röjde sig i hela nöj
hans ansigte. sig
vej
Hvad för Eders Majestät hit, sade han med H
matt stämma; är det för att med egna ogon of in
vertyga Er, huru det grymma fängelset fårat min få.
panna, förbleknat min kind och brutit min kraft. ) a
vVerefter riktade han mot Raleigh sina af vrede P
och förakt blixtrande ögon. Gå ar min åsyn! bu
fege och krypande smickrare; du orm, hvars:qe
hufvud jag icke kunnat krossa. Ira
På ett tecken af Drottningen aflägsnade sig be
officern, sedan han likväl kastat på Essex en sv
blick af spotskt förakt. Elisabeth trädde derpå:rä
närmare till den unga grefven. bl
Skymfa ej den man som är bättre än ni, sa- ve
de hon med stränghet. Innan ni dömer an-!m
dra, kom ihåg hvad m sjelf gjort, och se till si;
om ni har rätt att vara ofordragsam. ri
Grefven af Essex höjde mot Drottningen e2jd
blick, full af ädel stolthet. E Maj:t. , svarade ig;
han, för den gunst, hvarmed ni hedrat mig, har!h
jag ej att tacka hvarken någon låghet eller nå- h
got bedrägeri; det är mina förtjenster och milt! n
svärd, som forvärfvat mig den.
Edra förtjenster! edert svärd! infoll Drott-!90
ningen med ett forakiligt löje. Edra förtjen 1
ster! hvari bestå väl dessa? att bryta en d
lans med behag och skrifva några sonnet- li
ter, hvilka icke skulle förvärfva eder ens h
sista rummet bland de sämsta af våra skalder.
Edert svärd! men den mest oerfarne bergsbo i s
Skottland skulle hafva brukat det med mera ära s
och mera fördel! Oriktigt uppskattande edra
talanger, anförtrodde jag er är 1596 befälet öt- (1
ver en flotta, och ni fördunklade framför Cadix
våra vapens glans; kal!ad till anförare för hären t
i Irland, förslösade ni tillgångarne och lät våra t
oförfårade soldater omkomma genom vanärande
tåg. Nämn icke edert svärd, milord ! det är;
forrostadt af blygsel från spetsen till fästet. I
Hon höll upp och skådade den unge grefven
i ansigtet. Sedermera fortfor hon lifligt: Vid
Guds son! hvad var väl den unga grefven af
tereford, då han först uppträdde vid Englands
hof? Ett barn, bortskämdt i hopen och som
icke hade annan fotställning för sin framtida
lycka, än ett stycke olagligt pergament, hvilket,
så att Säga, fästade honom vid det kongliga
blodet — Från ett intet och foraktad har ni ge-
nom mig blifvit upphöjd och mäktig. Strum-
pebandsordens riddarevärdighet och g efvetiteln
af Essex äro de båda mantlar, hvarmed jag
skylt eder oduglighet. Min ynnest har gjort
er stor och min kärlek har adlat er. Och hvad
erkänsla har ni visat för mitt ädelmod, huru
har ni vedergällt mina välgerningar ?
Genom en tillgifvenhet utan gräns, genom
en evig tacksamhet, svarade den ung: grefven.
Hvilken är då den forbrytelse, som gör mig
förtjeat af så grymma ord, som berättigar till
så oförsonlig harm? Är det ett brott att hafve
blifvit öfvervunnen i en strid ?
Nej, genmälde drottningen, och betraktade
honom med ett uttryck af stigande förbittring
men att förråda sin välgörarinnas förtroende
att förblända henne med bedrägliga försäkrin-
gar; att slösa på henne trolösa kärleksbetygel
ser; — se der en afgrundslik handling, den e!
Tudor aldrig kan förlåta. Ställ er icke förvå
204 milord: skrymteriet skulle i denna stun
bur