oduglig, och 1 tall han omsomnpet Pe a od
dömda ö, skulle ingen enda menniska i London
sakna konom.n
Drottningen rynkade pannan.
Georges Carrew är en käck och nitisk tje-
nare, min herre, och hka litet tillkommer det
eder att skymfa honom i vår närvaro, som det
medgifves eder att granska våra handlingar och!
befallningar. I morgon skall Sir William få sin!
guvernörsfullmakt.,
Essex goda egenskaper fördunklades af en
exempellös stolthet och en odräglig rethghet.
Han stampade med foten af vrede, vände ha-
stigt ryggen åt drottningen och yttrade med
sänkt röst och nnder ett medlidsamt småleen-
de: vålderdomen, som böjt hennes kropp, har
äfven böjt hennes själ. Hon har blifvit lika!
vinglande i sinnet som i kroppen., D
klisabeth hade med hotande ögon följt sin
gunstlings åtbörder; hvarken syfiningen af hans
ord eller uttrycket i hans löjs hade undfallit
henne. Hon höjde sig i soffan, och med ena I
banden sträckt mot Essex ropade hon: gå bort!
och låt hänga er, samt gaf honom derpå en i
y
f
a
jt
j
t
a
a
S
(
örfil.
Den unge grefven blef förfarligt blek.
,Vid Guds son, utbrast han, fradgande af
vrede och med till hälften drag n värja, om I
Konung Henrik hade tillfogat mg en sådan s
skymf, skulle jag tvungit honom att på knä på !
sin thron bedja mig om tillgift. js
Härvid vände sig Baleigh till Robert Cecil. s
Detta upptåg, yttrade han sakta, nskall bringa :!
honom på Iowern i London.n I
vOch sedan Konung Richard III:s tid, in-!
föll Drottningens sekreterare, vär Towern et:
respass till schavotten.
uu. Expeditionen ull Irland.
Sir Robert Cecil och Walter Raleigh hade
bedragit sig i sina stolta förhoppningar. Gref-
en af Essex blef åtminstone ej för ögonblicket
förd hvarken till Toscern eller Tyburn, ehuru-
val, under Henrik VIII och Elisabeth, flere än
en förnäm person varit för ringare förseelser der :
inspärrade. Elisabeth hade ännu icke förmått .
art helt och hållet frigöra sig från det välde,
som gunstlingens förledande yttre utöfvade på
hennes hjerta. Visserligen förlät hon honom -
hans häftighet, men berofvade honom dock till en
tel sin ynnest, och begagnade tillfället art aflägsna:
honom från hofvet, i det hon utnämnde honom;
till lord deputerad af Irland. Denna ö, i alla
sider så rädd om sin sjellständighet, befann sig:
då i fullt uppror. Understödda af konungen
Spamen, Filip II och påfven Sixtus V; upp-;
muntrade i tysthet af konungen i Skottiand, ;
akob I, hvilken icke kunde förlåta Elisabeth;
den ogynsamma utgången på hans friare-värf ;
tyrde ändtligen at den ryktbara Tyrrone, en I
abetydlig person, som icke ägde något annat
itmärkt än sitt mod, någon anvan lag än svär-
jet, hade Irländarne förjagat sin guvernör och
sörklarat sig oatfhängige. Essex emottog miss-
.öjd befälet ofver engelska armcen; förgäf-
es beklagade han sig, att hans fordna tjen-
ster icke gjorde honom förtjent af något annat
än en bannlysning tll denna aflägsna ö; förgäf-
es sökte han visa sig vid hofvet med en skold,
-om bar till valspråk: Riddaren af den namn-
ösa smärtan. Drottningens förtrytelse fort-
for, och d. 10 Mars 1599 inskeppade sig den
nga grefven till Irland, i spetsen för 22,000
nan fotfolk och 1300 man till häst. Man
har s:g bekant utgången af denna olyckliga ex-
ve tition. Essex hegick fel på fel; i stället att
vllintetgöra Irlindarne genom en afgörande
drsbbning, företog han sig att med dem föra
ett småkrig, som gjorde engelska armCens leder
golesare utan att tillskynda insurgenterne minsta
skada Öfvertygad att han icke skulle. lyckas
att besegra dem och att hans gryende ära skulle
hegrafvas på denna expedition, ursinnig öfver
att se drottningen, under hans frånvaro, hafva
uppdragit åt Bobert Cecil att vara guvernör för
pagerne, en befattoing, den han sjelf hoppades
erhålla, förvissad slutligen att hans fiender arbeta-
de på att frånrycka honom den skugga af makt,
han ännu ägde öfver Elisabeths sinne, lemnade
Essex sin arm midt i Irlands moras och tog
i brådskande fart vägen till England.
Dagen före 5:t Michails-dagen (1599) inträd-
de den unge g efven, åtföljd af några förtrogna
bland sina officerare, i slottet Nonsuch , dit
hofvet dragit sig undan. Resklädd, betäckt af
dam och med förvirradt utseende, skyndade Es-
a salar, som skiljde honom
j
sex genom de mång