oduglig, och 1 tall han omsomnpet Pe a od dömda ö, skulle ingen enda menniska i London sakna konom.n Drottningen rynkade pannan. Georges Carrew är en käck och nitisk tjenare, min herre, och hka litet tillkommer det eder att skymfa honom i vår närvaro, som det medgifves eder att granska våra handlingar och! befallningar. I morgon skall Sir William få sin! guvernörsfullmakt., Essex goda egenskaper fördunklades af en exempellös stolthet och en odräglig rethghet. Han stampade med foten af vrede, vände hastigt ryggen åt drottningen och yttrade med sänkt röst och nnder ett medlidsamt småleende: vålderdomen, som böjt hennes kropp, har äfven böjt hennes själ. Hon har blifvit lika! vinglande i sinnet som i kroppen., D klisabeth hade med hotande ögon följt sin gunstlings åtbörder; hvarken syfiningen af hans ord eller uttrycket i hans löjs hade undfallit henne. Hon höjde sig i soffan, och med ena I banden sträckt mot Essex ropade hon: gå bort! och låt hänga er, samt gaf honom derpå en i y f a jt j t a a S ( örfil. Den unge grefven blef förfarligt blek. ,Vid Guds son, utbrast han, fradgande af vrede och med till hälften drag n värja, om I Konung Henrik hade tillfogat mg en sådan s skymf, skulle jag tvungit honom att på knä på ! sin thron bedja mig om tillgift. js Härvid vände sig Baleigh till Robert Cecil. s Detta upptåg, yttrade han sakta, nskall bringa :! honom på Iowern i London.n I vOch sedan Konung Richard III:s tid, in-! föll Drottningens sekreterare, vär Towern et: respass till schavotten. uu. Expeditionen ull Irland. Sir Robert Cecil och Walter Raleigh hade bedragit sig i sina stolta förhoppningar. Grefen af Essex blef åtminstone ej för ögonblicket förd hvarken till Toscern eller Tyburn, ehuruval, under Henrik VIII och Elisabeth, flere än en förnäm person varit för ringare förseelser der : inspärrade. Elisabeth hade ännu icke förmått . art helt och hållet frigöra sig från det välde, som gunstlingens förledande yttre utöfvade på hennes hjerta. Visserligen förlät hon honom hans häftighet, men berofvade honom dock till en tel sin ynnest, och begagnade tillfället art aflägsna: honom från hofvet, i det hon utnämnde honom; till lord deputerad af Irland. Denna ö, i alla sider så rädd om sin sjellständighet, befann sig: då i fullt uppror. Understödda af konungen Spamen, Filip II och påfven Sixtus V; upp-; muntrade i tysthet af konungen i Skottiand, ; akob I, hvilken icke kunde förlåta Elisabeth; den ogynsamma utgången på hans friare-värf ; tyrde ändtligen at den ryktbara Tyrrone, en I abetydlig person, som icke ägde något annat itmärkt än sitt mod, någon anvan lag än svärjet, hade Irländarne förjagat sin guvernör och sörklarat sig oatfhängige. Essex emottog miss.öjd befälet ofver engelska armcen; förgäfes beklagade han sig, att hans fordna tjenster icke gjorde honom förtjent af något annat än en bannlysning tll denna aflägsna ö; förgäfes sökte han visa sig vid hofvet med en skold, -om bar till valspråk: Riddaren af den namnösa smärtan. Drottningens förtrytelse fortfor, och d. 10 Mars 1599 inskeppade sig den nga grefven till Irland, i spetsen för 22,000 nan fotfolk och 1300 man till häst. Man har s:g bekant utgången af denna olyckliga exve tition. Essex hegick fel på fel; i stället att vllintetgöra Irlindarne genom en afgörande drsbbning, företog han sig att med dem föra ett småkrig, som gjorde engelska armCens leder golesare utan att tillskynda insurgenterne minsta skada Öfvertygad att han icke skulle. lyckas att besegra dem och att hans gryende ära skulle hegrafvas på denna expedition, ursinnig öfver att se drottningen, under hans frånvaro, hafva uppdragit åt Bobert Cecil att vara guvernör för pagerne, en befattoing, den han sjelf hoppades erhålla, förvissad slutligen att hans fiender arbetade på att frånrycka honom den skugga af makt, han ännu ägde öfver Elisabeths sinne, lemnade Essex sin arm midt i Irlands moras och tog i brådskande fart vägen till England. Dagen före 5:t Michails-dagen (1599) inträdde den unge g efven, åtföljd af några förtrogna bland sina officerare, i slottet Nonsuch , dit hofvet dragit sig undan. Resklädd, betäckt af dam och med förvirradt utseende, skyndade Esa salar, som skiljde honom j sex genom de mång