aktningsvärde Författare, på hvilkas upplysande
statistiska skrifter detta omdöme ingalunda kan
lämpas, lära icke heller förklara det såsom faldt
i sådan mening.
Om de så kallade missbruken af Tryckfrihe-
ten i litterärt afseende har jag med flit under-
låtit att yttra mig. Min förklaring i detta äm-
ne skulle då urartat till ett försvar för denna
tidning och några skrifter, som yppat lika syft-
ning med den. Det är så länge sedan vi för-
klarade våra grundsatser i cen vittra polemiken,
och vi hafva så ofta upprepat dem, att de bö-
ra vara kända: att vi skulle ändra dem — der-
på är ej att tänka.
Det är otvitvelaktigt, att de som vaka öfver
grundlagarnas, och deribland Tryckfribetens,
helgd, äro fullkomligen ense om samma åsigter
af den som i denna uppsats blifvit framstälda.
Den är icke heller skrifven för att upplysa dem
om hvad de redan veta. Men då tatrika skrif-
ter tid efter annan utkomma, hvilka synas för-
fattade, enkom i den afsigt att förallmänliga fal-
ska och förderfliga meningar i detta ämne, så-
som en propädevtik till de vid nästa Riksdag
förmocligen utkommande Ströskrifter i samma
höga smak; så bör den, som kan, icke under-
låta att söka rädda det goda, medan det är tid.
Jag skulle äfven vilja uppmana Utgifvaren af
Jurnalen, detta allmännyttiga dagblad, att bland
sina talrika läsare heldre utsprida sunda och
rigtiga begrepp härom, än att bland sina Stats-
nyheter sorgfälligt införa alla underrättelser om
trycktrihets-inskränkningar i andra länder, för-
modligen lämpliga för dem, men alldeles icke
passande ibop med vår Statsförfattning. — ÅAn-
nu en gång: jag har i denna sak intet person-
ligt intresse; men min mening är, att sedan en
Jag blifvit antagen och besruren, så bör han
bestå, och den som säger annat — är en då-
lig, en föraktlig medborgare. —
RR SA