och så godt som Nalva IOF et Ce a oo on dd öden vinna eller förlora. Ty under det strän gaste trycktvång har ännu alldrig något hinder blifvit lagdt för Naturforskaren att beskrifva och förklara ett Fenomen eller ett Naturalster, icke heller for Geometern att meddela nya upplösI samgar af Problemer, eller för Filologen att! uppgifva resultaten af sina mödosamma forskningar. Så förhåller det sig med Geografien l!: I 1 och alla vettenskaper, som med de förra stå i ära förbindelse. Alla dessa kunskapsgrenar måste alltså, såsom i deras förhållande till yttre omständigheter oföränderliga, icke komma å nåsondera sidan i beräkning, så svart frågan blifver, att uppdraga paralell mellan tvång och frihet i Litteraturen. Efter detta frånskiljande återstå oss endast Filosofien. eller Kunskapsläran, Rättslåran, Sedeläran, Koustläran, politiska och statistiska kunskaperna, samt Historien, under en viss synpunkt betraktad. Dessa kun-: skaper, såsom beroende på tankens högsta frihet, kunna icke fortskrida eller meddelas annorlunda än genom tryckfrihet. De likna ömtåliga plantor, som vid minsta ogunstiga temperatur förfalna, och kunna sedan blott småningom åter;ringas till hf. — Det är sant, den nya perioden har skänkt oss ganska litet i dessa ämven, men den föregående gaf alldeles intet: hegge dessa uppgifter vill jag styrka med bevis, om man så fordrar. Det bevisar ganska djup okunnighet om vettenskapernas närvarande skick, att låtsa förvånas deröfver att våre lärde ännu cke begagnat tryckfriheten för att skänka oss . umman af allt hvad som blifvit tillgjordt ii tärdomsriket under den hårda tiden. OUtovm det, att tilläfventyrs antalet af våra Lärda icke är så. stort som man föreställer sig, så är det icke; för en dagbladsoch pampflet-publik som man: uppträder med sådana arbeten, hvarom här är) fråga, Så snart en skrift kommer ut, som icke; hvar liten belletrist kan halfsofvande, vid sin; pipa, läsa och begripa, så beter innehållet galenskap, stilen är obegriplig, Författaren eller! ofversättaren är en sjelfkär narr, och boken blir osåld. För 20 eller 15 år sedan hade; Svenska Allmänheten en gyldene tid, som den ännu med saknad erinrar sig. Då fick man Flosofi af alla slag i små portioner, framförd på nästan samma språk som romanernas. Man : rodde sig derföre begripa dessa skrifter, eburuj irohgen Författarne sjelfve aldrig begripit eller) i evighet lära komrha att begripa dem. Fåfängt är det att hoppas denna gullålder tillhaka, fastan frågaren till Svenska Författare på det ifrigaste besvär de gamla popuära hjeltarna at åter visa sig. — Det är emedlertid intet .vifvel underkastadt, att ju en bättre tid företår, om man icke, genom något våldsamt steg, indrar det. För öfrigt, om än denna första ts i obskurant-systemet vore sanp 1 uppgiften, efve det dock alltid en ofantlig galenskap att irföre rifva tryckfriheten öfverända, liksom hae denna blifvit på försök införd på ett år, för tt utröha om det gåfves lärdom i landet, och tt, i händelse försöket icke gåfve önvskadt utlag, genast åter upphäfvas. Det förefaller dock, som skulle mörksens änner sjelfve sälta ringa värde på detta deras ;rsta argument, emedan de föga understödja et, viljande liksom blott i förbigående gifva en ink om hvad styrka de äfven från denna si an kunde hämta för sin sats. — Desto vidytigare utbreda de sig öfver den andra punken, väl vetande att det gifves en myckenhet Ik, som hafva sina skäl att instämma med em i samma ton. — Författaren af denna vppats har, såsom icke ämbetsman, ingen anleding att rädas för ett falskt eller obilligt beammande inför allmänheten för sina å: gärder; . en annan sida, hör han icke till dessa poliiska eller statistiska kannstöpare, som tro sig .nllade, att med sin smula vett och sina skol.osse-studier bedömma, förklara och rätta hvad egeringen eller dess närmaste organer sätta i erket: ban må således anses fullkomligen opar:isk och fullkomligen i stånd att yttra sig öfer hvad man deklamerat och deklamerar om Tryckfrihetens dagliga missbruk, så mycket mera som han icke heller tänker att uppkasta sig till någon obuden Regeringens försvarare, (hvilket dessutom icke synes honom behöfligt eller tillständigt), an mindre genom en lismande ton söka ställa sig i vinden, och uppoffra sanningen eller sin öfvertygelse för andra afseenden. Det låter icke tänka sig att Riksens Ständer, vid utarbetandet och antagandet af Tryckfrihetslagen, föreställt sg emöjligheten af dess miss bruk, hvarmed jag förstår ett fintligt eluderan