må det qvarstå som ett bevts på Allehandas n-
na takt; om det skett genom tumning,, måste
man medgifva, att denna blifvit med framgång
använd.
Huru belåtne vederbörande varit med Allehan-
das åtgärder i denna sak, visar sig dels deraf,
att man icke ansett behöfligt att med ett enda
ord i Statstidningen eller Dagbladet förklara sig
angående den förolämpning mot gästfrihetens
lagar, som onekligen ligger uti främlingars bort-
visande utan uppgifven orsak, dels ock deraf,
att Freja och Minerva genast skyndade att taga
Allehanda under armarna i dess kinkiga belä-
genhet, under det Allehanda sjelf ytterligare
krönade sina försök att afleda uppmärksamheten
från hufvudsaken, med att kalla Aftonbladets
anmärkningar för stummande fraser. Det är
likväl temligen tydligt, att om den exekutiva
makten, genom en författning, som den sjelf ut-
färdat, tillerkänt sig sjelf ett godtycke, så blir
det icke nog med att tillkännagifva att sådant
skett, för att få godtycket afskaffadt, helst man
kan vara öfvertygad, att vederbörande hos oss
icke i första taget släppa en makt, som de en
gång fått i händerna, den må huru som helst
hafva tillkommit. Vill man skaffa bort ett så-
dant godtycke, som finnes leda till missbruk i
utöfniogen, så är och blir väl det enda sättet,
att ohöljdt framhålla missbruken när de inträffa,
och i samma mån som en åtgärd är godtycklig
och saknar stöd af lag, i samma mån blir det
oförklarligt, att den som uppgifver sig strida
för det lagbundna samhällsskicket, kan låta be-
gagna sig att framkasta ursäkter för åtgär-
den. Nu har Allehanda sjelf uppgifvit, att
icke ens något protokoll angående Hr Scherer
hade blifvit fördt i polisen, och således icke
ens den första yttre formen af en leglig proce-
dur der blifvit iakttagen, och ändå gör sig Alle-
handa, genom sitt sätt att gå till väga, till den
förnämste försvararen af vederbörandes åtgärd,
och talar om (i X:ro 91) af huru föga vigt det
är, att forska eller spionera efter de, i hvilket
fall som helst t.lfälliga anledningarna till Hr de
Scherburgs förvisning, samt om Aftonbladets
sarkasmer öfver ett enstaka fall. — Det är likväl
just i sådana enstaka fall som vederbörande stun-
dom äro synnerligen belåtva att få ett handtag
till hjelp och understöd; och man kan vara öf-
vertygad, att om blott ingen rör vid de ensta-
ka fallen, d. v. s. utöfningen af makten, så
tåla vederbörande gerna wid, att det skrifves
litet mot sjelfva Förfaitoingarna, hvilka det icke
är så lätt att ändra, helst i fall sådant måste
begäras i önskningsväg.
Det är visserligen sannt, att Allehanda nu
till slut råkat i något bryderi öfver sitt förfa-
rande i detta ämne, hvilket påtagligen synes af
dess bevekliga yttrande att det ej begär bättre,
än att få vara i fred för Aftonbladet; men vi
kunne ej hjelpa, att denna önskan icke af oss
kan genast efterkommas. De serskilda orga-
nerne af periodiska pressen, men i synnerhet Af-
tonbl. och D. A hafva genom en följd af omstän-
digheter under en längre tid kommiti ett spändt
förhållande till hvarandra, som nu mera svårhgen
kan upphöra, utan en fullkomlig och tydlig expo-
sition af deras ställning såväl inbördes som till
allmänheten. Hela denna allmänhet kan vitsor-
da, att vi alltid, vid föregående tvister med
Dagligt Allehanda, så mycket som möjligt sökt
undvika, att ingå i en sådan närmare undersök-
niog, af farhåga att derigenom gifva ny näring
åt skriket, det vi ville uppäta Allehanda, ett
skrik så mycket mer ogrundadt, som det utan
svårighet kan och skall bevisas, att vi handlat
aldeles i motsatt anda, och med den fullkomli-
gaste oegennytta och välvilja i frågan om Alle-
handas prenumeration. Men det har nu kom-
mit så långt med Allehandas ärlighet, att
det icke allenast icke erkänner sina egna ord,
äfven om de citeras med angifvande af nummer,
spalt och rad, och fräckt förnekar eller låtsar
ignorera de uppenbaraste facta, såsom det skett
i den tvist Läsaren sett prof på under de sednare
dagarna, utan till och med i samma nummer, hvar-
est det säger sig aldrig hafvaanfallit Aftonbia-
det) tagersintillflykt till den gamla strategien, att
i fråga om en helt annan sak, åter söka beljuga och
pvedsmutsa Aftonbladets förläggare, och diskre-
ditera dess enskilda bokhandelsföretag. Huru
hejdlöst och fritt från alla band af sanning och
) Aldrig!! hvad äro då de ständiga anfallen
både mot Aftonbladet och specielt mot dess
förläggare, som just egentligen utgått från Al-
lehanda. eller den nobla generalstormning på