ten, så får man snart djur, som passa dit; oci
enda sättet att blifva af med dem är att tork
ut träsken.n
Dessa sanningar äro icke nya; men de kun
na icke för ofta inskärpas. — Alla, som mäkta
inse, huru den fattiga klassen kan upphjelpas
och som nemligen tillika funnit, att den bö.
upphjelpas (ty, ehuru orimligt det än låter, fin
nas dock menniskor, och de icke få, som tyc
ka, att det är alldeles onödigt), hafva i först
rummet tänkt på uppfostran. Huru denna skai
ställas, är en annan fråga; men den måste fö
regå allt annat. Det är t. ex. den fullkomlig:
tomheten i själen, som måste fyllas med brän
vin; och alla nykterhets-foreningar, ehuru väl.
menta, förmå ingenting mot det onda. Imed:
lertid hgger en djup sanning i den anmärknin-
gen, att den moraliska kraften är otänkbar un:
der ett djupt elände; men å andra sidan kar
det djupa eländet icke afhjelpas, utan en åter
kommande skymt af moralisk kraft. — Denn:
nödvändighet af vexelverkan, denna omöjlighe
af det ena utan det andra, är just åva dsom gö
problemet så svärlöst; och att dansa på roso
må ej heller de begära, som våga svara på För
synens kallelse till ledamöter i den stora nöd
hjelps-konuttgen. Med barndomen måste docl
början ske; der skall smånigom sås det en
fröet efter det andra. Niohundrade nittionio a
de utsådda qväfvas väl i början af den gaml
förruttnelsen, af föräldrarnes inflytelse — oci
den kunna de väl icke alldeles undandragas —
men något fastnar dock och bär frukt i först:
led; gro två i det nästa, så behöfver man e
frukta, att de bhfva blott tre i det tredje o
s. v. — Progressionen bhfver icke aritmetisk, u-
tan geometrisk. Hell eder, J menskligheten
vänner, som vändt eder båg åt uppfostran
framför att utdela allmosor vid eder dörr!
hafven sett rätt.