ten, så får man snart djur, som passa dit; oci enda sättet att blifva af med dem är att tork ut träsken.n Dessa sanningar äro icke nya; men de kun na icke för ofta inskärpas. — Alla, som mäkta inse, huru den fattiga klassen kan upphjelpas och som nemligen tillika funnit, att den bö. upphjelpas (ty, ehuru orimligt det än låter, fin nas dock menniskor, och de icke få, som tyc ka, att det är alldeles onödigt), hafva i först rummet tänkt på uppfostran. Huru denna skai ställas, är en annan fråga; men den måste fö regå allt annat. Det är t. ex. den fullkomlig: tomheten i själen, som måste fyllas med brän vin; och alla nykterhets-foreningar, ehuru väl. menta, förmå ingenting mot det onda. Imed: lertid hgger en djup sanning i den anmärkningen, att den moraliska kraften är otänkbar un: der ett djupt elände; men å andra sidan kar det djupa eländet icke afhjelpas, utan en åter kommande skymt af moralisk kraft. — Denn: nödvändighet af vexelverkan, denna omöjlighe af det ena utan det andra, är just åva dsom gö problemet så svärlöst; och att dansa på roso må ej heller de begära, som våga svara på För synens kallelse till ledamöter i den stora nöd hjelps-konuttgen. Med barndomen måste docl början ske; der skall smånigom sås det en fröet efter det andra. Niohundrade nittionio a de utsådda qväfvas väl i början af den gaml förruttnelsen, af föräldrarnes inflytelse — oci den kunna de väl icke alldeles undandragas — men något fastnar dock och bär frukt i först: led; gro två i det nästa, så behöfver man e frukta, att de bhfva blott tre i det tredje o s. v. — Progressionen bhfver icke aritmetisk, utan geometrisk. Hell eder, J menskligheten vänner, som vändt eder båg åt uppfostran framför att utdela allmosor vid eder dörr! hafven sett rätt.