allt sedan bibehållit sig. Under dessa atbrott,:
som likväl voro töljder endast af partistrider,
icke af systemförandringar, äfvensom bland folk-
representanterne, har han alltid visat sig försva-
rare af den hufvudriktning Ludvig Filips politik
tagit efter dennes uppträde på tronen. - Dennal.
riktning, tillräckligt bekant under namnet juste
milieu-systemet, har val medgifvit åtskilliga ny-
anser och skenbara förändringar, allt ifrån bor-
jan sökt för de kortsyntes ögon undangomma
sin verkliga tendens, velat bemantla sma tydli
gare framsteg genom förebärande af en beklaglig
nödvändighet och fruktansvärda tilldragelsers
tvång, men har likväl för den mera klarsynte
forskaren visat sig såsom alltid densamma. För
att så mycket tydligare ådagalägga den motsä-
gelse, hvari Guizot och hela det doktrinära par-
tiet råkat, genom ett sådant systems fulifoljande,
är det nog, att anföra nagra ställen ur en eller
annan bland hans äldre skrifter, hvari han fram-
ställer sin politiska trosbekäunelse. Vi väljal
härtill hans i många upplagor utkomna verk:
Du gouvernement de la France depus la re-
stauration, et du ministere actuel, hvar han
med adelt nit uppträder mot ministerens reak-
tionära riktning efter år 1820, och söker skyd-
da revolutionen emot den hotande kontrarevolu-
tionen. Han säger deri:
Då Konungen gaf Frankrike kartan, har han
äfven hyllat revolutionen. Att hylla henne, är
att förklara sig för hennes vänners bundstör -
vandt och hennes fienders motståndare. (Huru
mycket mer bör icke detta vara fallet med Lud- i
vig Filip, som äfven hyllade Juli-revolutionen
och besvor den förbättrade karian!) Men re-
volutionen är tredje ståndets, d. V- S. natio-
neos seger öfver adel och presterskap, Frankri
kes fordna beherrskare och folkets förtryckare.
a — — — Revolntionen är aldeles icke, så
som J med förakt sägen, de fattiges strid mot
de rike, eller proletärernes mot egendffns-inng-
hafvarne, utan endast den gemensamma och
jemnlika rättens strid mot privilegierna; hon har
ingenting annat velat, än denna jemnhikhet i rät-
tigheter, d. v. s. rättvisa för alla och derefter
friheten, d. v. s. allas undergifvenhet för lagar,
utfärdade i samhällets interesse och efter prin-
cipen af alla samhälls-ledamöters lika skyldighe-
ter. — — — — Hon var den nödvändiga
följden af de i århundradens lopp skedda soci-
ala framstegen, hade sin grund i moraliska prin-
ciper och det allmännas väl till ändamål. Hon
var den, visserligen f rfärliga men lagliga stri-
den af rättvisan mot privilegierna och af den
lagliga friheten mot godtycket. — — — —!
Och hvarofver beklagen J Er då? Vilja besegrar-
ne kanske pålägga Er samma ok, hvarunder J
så lämge hållit dem? aldeles icke! de aäsyfta
ingen vedergällning, de begära inga privilegier
framför Er. Endast jemlikhet önska de; i stål- i
let för privilegier, hvilkas väsendtliga karakter
är olaglighet och väldskräktning, bjuder man
er rättvisa, hvars sublima natur just består deri, )
att hvarest hon herrskar, der få alla samtidigt!
njuta henne. — — — — Privilegierna der-
emot måste, för att bibehålla sig vid väldet, el-
ler återställa det om det forlorats, angripa all
högre intelligens, och tvingas nästan till ett fort-
farande bedrägeri och andens förtryckande. Hon
blir sålunda en kontrarevolution och denna skyr
ljuset och kränkes af ett fritt omdöme. Hon
hatar sålunda äfven Kartan och det representa-
tiva systemet, hvilket underkastar regeringen en
närmare granskving och kontrell, samt tvingar
henne att äga talang och klokhet, om bon vill
åga hbestånd.? — — — — Men just detta vill
den absoluta styrelsen icke. Det är ej henne
gifvet att kunna fortgå med tiden och reforme-
ra sig och efter sin ställnings behof. Hon vill för-
blifva hvad hon är, och för derföre ett ofor-
sonligt krig mot hvarje förbättring, Kartan är
hennes afsky, den karta nemligen, hvilken vill
göra sig gällande som sanning och reahsera det
representativa systemet med alla de principer,
som ligga till grund derför och alla de resulta
ter, som härflyta derifrån o. s. V.
På flera andra ställen och i åtskilliga verk,
ifrar Guizot mot maktens tillgrepp; mot den fö-
regitna gudomliga rätten, mot fordran på en
passiv lydnad, och hyllar med värma förnuf-
tets, rärtvisans, den eviga och allmanna rättens
suveränitet. I sådan syftning var det äfven,
som han vid Juliordonnansernes utfärdande, i
de aktningsvärdaste deputerades församling, för-
;fattade och underskref den ryktbara protesten
I mot denna oerhörda våldsgerning. Men beklag j
-ligtvis var också denna beslutsamma gerning
gränsen för hans sant doktrinära förfarande, d.