komligheter. — Hvilken kraft, hvilken liflighet,
hvilken rhetorisk prydlighet !
Mannen. Jill en början måste man beklaga
att det ej blifvit i tidningen infördt på original-
om jag nu tillåter mig några an
språket, ty,
böra dessa måhända till
märkningar deremot,
större delen skrifvas på räkning af en felaktig
redaktion af öfversättningen. Det hade då sau-
nolikt ej kommit att stå t. ex. Den furste,
som blef eder tillflykt, den ende som kunde
fräxa eder, åtog sig då en af de tyngsta, ja
jag åsar tillägga, en af de svåraste bördor.
Jag slår vad, att några af dessa ord blifvit illa
öfversatta.
Jag. M. H. bör bålla sig vid sak, icke vid
ord. Se här ett omdöme öfver vår tid, som
val cj lärer kunna jäfvas: yår tid är utmärkt
af begär att ändra hvad som af ålder varit be
Kan man neka att en orolighetsanda
vår tid, som vill upprifva allt det
något der-
stående!
genomgår
gamla goda, utan förmåga att sätta
emotsvarande rytt i stället?
Mannen. (med ett något försmädligt löje)
Hade M. H. lefvat för 100 år sedan, så borde
ber:n sagt på samma sätt, för 1000 år sedan
likaledes och för 2000 år sedan äfvenså. Har
henn läst pastan någon författare, som kommit
att nämna sin tid, och ej talat om dess förderf
och forntidens förträfflighet? föra icke Greklands,
EBoms och våra dagars auktorer samma kla-
gen? l:kväl är ingenting vissare, än att vår tid
är den bästa, och att den blir bättre med hvarje
dag, i den mån allmän upplysning hinner rot-
fästa och sprida sig. Men jag vill göra M.
H. ett förslag. Nämn mig en författare, som
lefva under den s. k. gyllene åldern och
teknat dess historia, och jag skall genast med-
ge, att M. H. har rätt. Kan M. H. ej detta,
så 104 det ursögtas om jag ej liter rubba mig i
min viveriygelse, att vär tid är den bästa.
Ses. Hetrn blir nu alltför lärd. Men i en
sak ir Herrn väl alldeles ense med mig, nem:
ligen s-tt följande uttryck äro både förtrafliga
och bevisande:
I stället att låta styra oss af tiden, hvars
verkningar ofia likna stormens, som blott qvar-
lemna bittra minnen, böra vi söka att heherska
de politiska vindkasten, och taga till efterfö!jd
den kloka beräkningen, hvarmed menniskokraf-
ten leder flodernas lopp och gör fruktbara äfven
de oländigaste trakter.
Ha-till fick jag ändteligen hans odelade sam-
tycke; äfvensom i afseende på följande:
Vi äga alle samma ursprung; Inen samhäl-
lens första grundläggare voro krigare; — ty för
att kunna skapa, måste man äga kraft.
Vi klingade nu med glasen, drucko deputa-
tionens skäl och bortgingo tillsammans.
nastan
f—— —