ord kyrkuindeluingean, som hotas. fankom i
oss allt detta bortsopadt — biskopar utan peers- 1,
embete — prostar utan stora egendomar till
lönings-hemman — kyrkoherdar beroende afl.
frivillighets-principen — verklig gudstjenst i stäl- 1
let för liturgiska formulärer — och hvad för-
lust skulle detta vara för nationen, för kristen-
domen, for en ren religion? Må således ingen
låna örat åt skriket, eller må man få veta, hvad
det rätteligen betyder.,
The Spectator, som anför denna passage, l
jemte et par andra, ur den omtalta landsorts-
tidningen, upplager derur äfven en jemförelse t,
mellan prelaternas afloving i Frankrike och Eng-!-
land. tn fransk kardinal-erkebiskop (äfvensom
erkebiskopen i Paris) har 25,000 Fr. 10900!
Pund Sterling, erkebiskopen i Canuterburg 15,000,
P. En annan fransk erkeliskop 15,000 Fr. 1,
600 P., erkebiskopen i York 10,000 P. Eu
fransk biskop 10,000 Fr. — 400 P., en eu-,
gelsk biskop 4500, men biskopen i Durham
7000 P. Vid denna jemförelse bör man andock
märka, att de engelska prelaternes löner, som
nu mera äro bestämda till dessa helopp, nyss!!
förut varit vida högre, då deremot de franske .
joke på ett hallt sekel njutit högre inkomster. I
Ebvad än, enligt olika aåsigter af stateus idv,
må sägas om Fraukrikes vinst af revolutionen,
måste man dock tillstå, at i ett afseende är
vinsten gfven och stor: riket är icke mera, :
hvad Fngelsmännen kalla priest-ridden and
priest-eaten (plågadt och uppätet af prester. !
Skalet till denna befrielse är lätt funnet: det är
enda t en, om än icke exklusif, åtminstone her-,
skand-, etablerad, indelt kyrka, som tillvällar,
sig politisk makt och slår under sig oformliga;
rikedomar. Så snart Frankrike hade förklarat,
att en dyl:A kyrka ej mera fanns, och att dt;
njutaudet at medborgerliga rättigheter och med-:
borgerligt förtroende ej mera berodde på iune-,
hafvarens rehgiösa trosbekännelse, då var älven
tiden ute for en 7it kyrka. Under restauratio- i
nen arbetades på det gamlas återställande äfven.
i den delen; och icke blott bigotteriet föran-
ledde dessa bemödanden; man wvisste äfven, att:
för. despotismen finnes svårligen något så säkert
stöd, som en rik och herskande kyrka. Detria
intygas ovederliggligan af historien, som älven
lärer, att om en A folsk kyrka är derull tjen-
ligast, hafva dock and:a vigon ging tällat med
heune Haribland framstår den engelska hög -.
kyrkan, som med förbittring strider för sina:
timliga rikedomar och makt, men föga bekym-;
rar sig om dogmer och kätteri. Hon vill vara
oantastad och exklusit, i fråga om iukomster;
men hon tol, att man icke tror med henue,.
blot man öcr2ar till henue. Andra kyrkor,
åtminstone vissa Zelater blaud dess tjenare, nöja.
sig icke med det timliga, icke en; med att tro.
sjellva, utan fasa och korsa sig för hvarje ytt
rande, hvari de vädra kätteri. Då ropa Ur,
på set vis: kyrkan är i fara För dem äro.
dogmer och mysterier sheliga. ehuru dessa Iia-
re kalla si4 protestanter, eW namn, som bör:
innefatta föossorelse från all auktoritet, all inföl-
libilnet, utom skrittens. Eu prof barpå hatva
vi nyligen stt, så lysande som uagonsin intule-
ransen fore edt det.
Våra fäders gamla beliga trv!, så låter det från
en viss vrå i Skane, Hvad var det, som åberopades
af BlotSven och Ketal Okristen och deras svsil
bröder mot kristendomen, då den först predi
kades här? Jo, våra fäders heliga tro. —
Hvad var det, som en Back, en Galle m fl.
invände mot Öustaf I:s innovationer och mou-
vemen ? Jo, våra fäders heliga tro7. Hvad
är det, som kommer att at vissa personer skri
kas ailt intill verldens ände, så snart verba
mazistri antastas? Ju, våe fäders heliga GO
hvilken kommer att skydda dogmer, likasom
hon bibehåller fyra par oxar för den skåuvska
plosen och spi vid våra domstolar.
Hvarje menniska med förmåga och vilja att
se sanningen, med upprikvg religiositet — hvil
ken är li a oberoende af doymer, som himmne
len at jorden — må lägza Frälsarens lära (så
dan den ur hans egen mua ar antecknad al ev-uvge-
fistesua) bredvid atvkiliga compendia theolto ca
och se til, h ru mycket er de sednares hram
kav upspåras i den förta. besna enkla, hövs
lära skall, vid en tfördomsfii forskning, betinn s
vara just ex högtidig protest emot dogm- och
eeremovnmivå endet, mol de spetstundiga tbevlo-
giska distnkuiouerna. I dyska ämna wi icke
inlåta vo , ehuru angelägen derom man gör sig.
Vi hafva någongång ywat oss om dogmer i
allmän! : och ingalunda särskildt om dogmer
d
och myste.ier, sådana svenska kyrkan erkönt