teet I Paris är det förbjudet att sjunga på gatorna utan polisens tillåtelse. Detta förhållande gaf nyligen anledning till följande tragi-komiska händelse. Tvänne unga gravörer, som kommo från ett värdshus, sågo en stackare stående i ett hörn vid ändan af bron Louis Philippe, der han, med en sträf och skorrande röst, sjöng den ena visan efter den andra, utan att kunna förmå någon af de förbigående att stanna, än mindre att gifva honom en skärf i sångarlön. Gripne af en ädelmodig känsla, stannade de båda artisterna, och en af dem, som hade en förträfflig röst, började uppstämma en sång. Genast samlades en hop folk omkring dem, och efter sångens slut gick den andre omkring, för att göra en insamling, hvilken blef ganska riklig. Men just i det ögonblick, de ville lemna den arme sångaren frukten af sitt ådelmod, infanno sig tvänne polisbetjenter och begärde se deras tillåtelse att sjunga. Den förklaring de afgåfvo, ansågs icke tillräcklig, utan de båda artisterna, äfvensom den verklige tiggaren, blefvo förde i arest, der de måste qvarstanna öfver natten. Följande murgon, då misstaget blifvit upplyst inför polisen, försattes de i frihet. De båda gravörerne lära likväl hafva svurit på, atl nästa gång de få det infallet att vara ädelmodige, skola de åtminstone icke vara det på samma sätt. RN