ningen vore med deras hitresa; men de halva
likväl fått qvarstanna, då de förklarat sig ej
ämna göra längre upp:håll i Sverige, än 3 a
4 veckor.
Herr ÖfverStåthbållaren har till Kongl. Maj:t
inlemnat ett förslag till en förbättrad gatläggning
i Stockholm, hvars hufvudsakliga innehåll är
följande: I stället för det hittills brukliga sy-
stemet, att hvarje husägare enskildt besörjer och
bekostar omläggningen af sin gata, antingen när
ban finner sådant af behofvet påkalladt, eller
det af stadens styrelse honom ålägges, föreslås,
att det skulle ske under en enda auktoritets till-
syn, efter en allmän plen, och medelst årliga
bidrag af hufvudstadens husägare, i mån af hu-
sens värde. I fall husägarne funnes benägne,
att utgöra brandvakts-afgiften till en tredjedels
högre belopp än hittills, så skulle detta förslå
till en årlig omläggning af 7000 qvadrat famnar
gata. Ofvannämnda afgift har utgjort omkring
24,000 Rdr om året, och kan påräknas fram-
deles något tillväxa, hvarjemte det vore önsk-
ligt, att Stockholms stads Brandförsäkrings-kon-
tor åtog sig detta bidrag, likasom brandvakts-
afgiften för de hus, hvilka i 12 år varit brand-
försäkrade. För att afgöra, huruvida detta bi-
drag vore tillräckligt för behofvet, upplyses, att
hufvudstadens platser, torg och gränder utgöra
tillsammans en areal af 328,763 qv. famnar,
hvaraf 110,193 äro så aflägsna och föga begag-
made, att de ej på lång tid behöfva någon sten-
sättning, Af de öfriga 218,568 qv. famnarne,
äro 42,792 allmänna torg och platser, som af
stadens kassa underhållas, och återstoden, som
faller på de enskilda husägarne samt Kronan,
utgör då 175,776. I Berlin räknas en gatas
varaktighet till 10 år, men tros här kunna an-
tagas till 20, hvilket äfven öfverensstämmer med
erfarenheten, ehuru illa gatorna hittills varit
lagda. 7000 qv. famnars årliga omläggning
anses derföre tillräcklig, helst då de större ga-
torna försåges med trottoirer. Gatorna böra då
läggas till sin hela bredd, i hvalf-form och med
klapp- eller kullerstenar, emedan den huggna
stenen, ehuru vida fördelaktigare och prydliga
re, likväl blir dyrare, hvarföre något stadgande
om dess begagnande icke till en början ansetts
lämpligt. I afseende på proportionen mellan
de serskilda stadsdelarne, böra 4200 famnar
läggas i staden inom broarne, 2300 å Söder
och 3500 å Norr, hvarmed början göres med
de stora gatorna och isynnerhet medf de briste
fälliga. Tvär-rännstenar böra undvikas, och, der
sådant ej kan ske, böra de beläggas med plan-
kor i lika hojd med gatan. — Emot trottoirers
begagnande har invändts, att Stockholms gator
devtill äro för smala. I Paris nyttjas likväl så-
dana på gator, som ej hålla mer än 4113
svenska alnar i bredd. Af en bifogad uppsats
synes imedlertid, att alla Stockholms hufvud-.
gator (med undantag af de båda långgatorna in-
om broarne) hafva en större bredd än den of-
vannämnda, emedan Stora och Lilla Nygatorna
hålla öfver 14 alnar, Storkyrkobrinken 15 till!
19, Myntgatan 13 å 15, Horns- och Göthgator-
na 20, Fredsgatan 16, Drottning- och Regerings-
gatorna 17, Kungsholms storgata 16 å 19 och
Ladugårdslands dito 19 å 20 alnar. Trottoirer
böra derföre anläggas å alla större gator och
gränder, som hafva minst 13 alnars bredd och
ingen sådan får vara smalare än 22, aln; den
bör läggas lindrigt sluttande, icke högre, än som
fordras, för att hindra vattnets uppstigande der-
på och huggen sand- eller gråsten, tuktad gatu
eller qvadersten dertill begagnas. Der vatten-
rännor å husen icke finnas, böra de anskaffas
liktidigt med trottoirens anläggning. — Den
allmänna befattningen med gatuläggningen bor-
de till en början uppdragas åt Byggnings- och
EmbetsKollegium, hufvudstadens invånare likväl
ebetaget alt öfverlemna den åt någon annan
administration. Husigare lära komma att höras
öfver ämnet.
I Ör
Norska tidningar med gårdagsposten berätta,
att H. Ex. Hr Statsministern Lömwenskjold an-l4
Far de ll FOChassssan? I ZI oo ofpoe ov oc dA