ningen vore med deras hitresa; men de halva likväl fått qvarstanna, då de förklarat sig ej ämna göra längre upp:håll i Sverige, än 3 a 4 veckor. Herr ÖfverStåthbållaren har till Kongl. Maj:t inlemnat ett förslag till en förbättrad gatläggning i Stockholm, hvars hufvudsakliga innehåll är följande: I stället för det hittills brukliga systemet, att hvarje husägare enskildt besörjer och bekostar omläggningen af sin gata, antingen när ban finner sådant af behofvet påkalladt, eller det af stadens styrelse honom ålägges, föreslås, att det skulle ske under en enda auktoritets tillsyn, efter en allmän plen, och medelst årliga bidrag af hufvudstadens husägare, i mån af husens värde. I fall husägarne funnes benägne, att utgöra brandvakts-afgiften till en tredjedels högre belopp än hittills, så skulle detta förslå till en årlig omläggning af 7000 qvadrat famnar gata. Ofvannämnda afgift har utgjort omkring 24,000 Rdr om året, och kan påräknas framdeles något tillväxa, hvarjemte det vore önskligt, att Stockholms stads Brandförsäkrings-kontor åtog sig detta bidrag, likasom brandvaktsafgiften för de hus, hvilka i 12 år varit brandförsäkrade. För att afgöra, huruvida detta bidrag vore tillräckligt för behofvet, upplyses, att hufvudstadens platser, torg och gränder utgöra tillsammans en areal af 328,763 qv. famnar, hvaraf 110,193 äro så aflägsna och föga begagmade, att de ej på lång tid behöfva någon stensättning, Af de öfriga 218,568 qv. famnarne, äro 42,792 allmänna torg och platser, som af stadens kassa underhållas, och återstoden, som faller på de enskilda husägarne samt Kronan, utgör då 175,776. I Berlin räknas en gatas varaktighet till 10 år, men tros här kunna antagas till 20, hvilket äfven öfverensstämmer med erfarenheten, ehuru illa gatorna hittills varit lagda. 7000 qv. famnars årliga omläggning anses derföre tillräcklig, helst då de större gatorna försåges med trottoirer. Gatorna böra då läggas till sin hela bredd, i hvalf-form och med klappeller kullerstenar, emedan den huggna stenen, ehuru vida fördelaktigare och prydliga re, likväl blir dyrare, hvarföre något stadgande om dess begagnande icke till en början ansetts lämpligt. I afseende på proportionen mellan de serskilda stadsdelarne, böra 4200 famnar läggas i staden inom broarne, 2300 å Söder och 3500 å Norr, hvarmed början göres med de stora gatorna och isynnerhet medf de briste fälliga. Tvär-rännstenar böra undvikas, och, der sådant ej kan ske, böra de beläggas med plankor i lika hojd med gatan. — Emot trottoirers begagnande har invändts, att Stockholms gator devtill äro för smala. I Paris nyttjas likväl sådana på gator, som ej hålla mer än 4113 svenska alnar i bredd. Af en bifogad uppsats synes imedlertid, att alla Stockholms hufvud-. gator (med undantag af de båda långgatorna inom broarne) hafva en större bredd än den ofvannämnda, emedan Stora och Lilla Nygatorna hålla öfver 14 alnar, Storkyrkobrinken 15 till! 19, Myntgatan 13 å 15, Hornsoch Göthgatorna 20, Fredsgatan 16, Drottningoch Regeringsgatorna 17, Kungsholms storgata 16 å 19 och Ladugårdslands dito 19 å 20 alnar. Trottoirer böra derföre anläggas å alla större gator och gränder, som hafva minst 13 alnars bredd och ingen sådan får vara smalare än 22, aln; den bör läggas lindrigt sluttande, icke högre, än som fordras, för att hindra vattnets uppstigande derpå och huggen sandeller gråsten, tuktad gatu eller qvadersten dertill begagnas. Der vattenrännor å husen icke finnas, böra de anskaffas liktidigt med trottoirens anläggning. — Den allmänna befattningen med gatuläggningen borde till en början uppdragas åt Byggningsoch EmbetsKollegium, hufvudstadens invånare likväl ebetaget alt öfverlemna den åt någon annan administration. Husigare lära komma att höras öfver ämnet. I Ör Norska tidningar med gårdagsposten berätta, att H. Ex. Hr Statsministern Lömwenskjold an-l4 Far de ll FOChassssan? I ZI oo ofpoe ov oc dA