JU NVil VI fe MM ga fördelar af dessa läger, är det icke nog, att 20 til 30,000 man hvart år sammanhopas på några qvadrat-lieues, och derunder 6 eller 8 veckors? tid tröttas med åtskillig exercis och mxnöver; det behöfs äfven en styrande tanka, ett verkligt militåriskt hufvud. Hvad är då ändamilet med ett sådant läger. Tydligen det, att iritiera soldater och oflicerare i krigsoperationernas praktik, som de ej känna. Undervisuingen i ett sådant läger bör då nästan uteslutande hvälfva sig omkring den stora taktiken, och lemna åsido detaljtaktiken. Detta är likväl just hvad som icke sker och aldrig skett i lägret vid Compitgne under Hertigens af Orleans befal. Man exercerar trupperne der brigadoch divisions-vis i reglementariska evolutioner, och det händer knappt 2 eller 3 gånger, att man vågar förena dessa brigader och divisioner, för att låta dem verkställa någon stor kombinerad manöver. Och när dessa utflygter på den stora taktikens område någongång ske, röja de en så dan fruktaa för beroendet af ögonblicket och händelserne, att dagen förr än de skola äga rum all: är förutsedt, allt på förhand ordnadt. Hvarje bataljon, hvarje division rör sig i den och den riktningen, gör halt på det och det stället enligt de order de erhållit 24 timmar förut; ingenting ar öfverlemnadt åt en generals eller öfverstes förstånd och ivspiration; allt röjer räddhågan, att intrassla öfverbefälhafvarens ideer Man måste nemligen söka befria honom från sådana förtretligheter, som träffade honom en dag, då han förlorade två regementer på ett slagfält, som icke höll en qvadrat lieue, hvilka båda regementer återfunnos i samma stund den operation, i hvilken de bordt deltaga, slöts och som icke desto mindre lyckades utan dem — — — emedan der icke fanns någon fiende! Lägret vid Compicgne är således ingenting annat, än en onyttig prakt, och våra trupper lära der ingenting annat, än hvad de skulle kunnat lära på andra ställen, med mindre besvär för sig och mindre kostnad för staten. Det är en furstlig fantasi, som finner det allt för artigt, att roa sig på krigsbudgettens bekostnad; det är ett m-del att förvarfva ett inflytande och ett anseende, hvilket man ej kan vinna genom tjenstgöringen; slutligen — och denna sak är af vigt — är det för våre unge genera!er i Tuilerierna ett gynnande tillfälle att skaffa sig ett klieutskap, genom utdelningen af några ynnestbevis, genom karesser och löften af alla slag. Man behöfver icke vara militär, för att så uppskatta ändamålet med lägret vid Compitgne. Det är nog att känna förhållarn det.? ?Ett regemente kallas att deltaga i lägret, icke derföre, att det är stationeradt 1 grann skapet, eller för det att det behöfver en sådan öfving, utan emedan dess Öfverste står väl vid hofve:. emedan han förstått rekommendera sig eller Jåta rekommendera sig hos Prinsarne. Vi standet vid lägret är, för skickligt folk, ett ofel bart sätt, att göra lycka i krigsståndet; der ådagalagger man sin tillgifvenhet för dynastien, der låter man sin beundran utbrista öfver de födda gen-ralernes militäriska skicklighet; der söker eller e:håller man, dekorationer på de frånvarandes bekostnad och förkaffar sig goda garnisons-orter, till de icke gynnade regementernas förfång. Man torde ännu komma ihåg, huru ett recemente, som var på vägen att gå till Pa ris, för att der ligga 1 garnison, oförmodadt fick befallning att vända om, emedan Hertigen af Orleans funnit för godt, att bevilja denna fördel åt eti regemente, som deltagit i lägret vid Compitgne. Detta läger är slutligen samlingsplatsen fö: en hop officerare, af högadeliga och rika familer. Under förevändning af tjenstgöring son adjutanter, ordonansoflicerare, m. m. fylas ge neralstaberne med alla dessa sysslolosa officerare slösare och goddags piltar, som här infor medelös verkligt tjens:görande oflicerares ögon utveckla e! trottsande lyx. Inbjudningar till en mängd fa voriter inom armen fullända denna samling och befoika slottet och staden med gäster, lik öfverflödiga som ovälkomna för sina kamrate vid regenienterna. Exemplet gifves af befälhaf varen en chef, som sjelf uppmuntrar denn lättjefulla ungdom till kostsamma nöjen. Jagte och lustpartier följa på hvarandra under hel lägertiden. Det är en täflan om hvem som ska kunna spränga sin häst, för att först komma frar till den skjutne hjorten och göra tig bemärkt z prinsen; hvem som skall kunna hålla de största va den; hvem som skall föra den mest lysande stater Huru skulle väl en fattig Kavallerieller Artille