JU NVil VI fe MM
ga fördelar af dessa läger, är det icke nog, att
20 til 30,000 man hvart år sammanhopas på
några qvadrat-lieues, och derunder 6 eller 8
veckors? tid tröttas med åtskillig exercis och
mxnöver; det behöfs äfven en styrande tanka,
ett verkligt militåriskt hufvud. Hvad är då än-
damilet med ett sådant läger. Tydligen det,
att iritiera soldater och oflicerare i krigsopera-
tionernas praktik, som de ej känna. Under-
visuingen i ett sådant läger bör då nästan ute-
slutande hvälfva sig omkring den stora taktiken,
och lemna åsido detaljtaktiken. Detta är likväl
just hvad som icke sker och aldrig skett i lä-
gret vid Compitgne under Hertigens af Orleans
befal. Man exercerar trupperne der brigad-
och divisions-vis i reglementariska evolutioner,
och det händer knappt 2 eller 3 gånger, att man
vågar förena dessa brigader och divisioner, för
att låta dem verkställa någon stor kombinerad
manöver. Och när dessa utflygter på den sto-
ra taktikens område någongång ske, röja de en så
dan fruktaa för beroendet af ögonblicket och
händelserne, att dagen förr än de skola äga
rum all: är förutsedt, allt på förhand ordnadt.
Hvarje bataljon, hvarje division rör sig i den
och den riktningen, gör halt på det och det
stället enligt de order de erhållit 24 timmar för-
ut; ingenting ar öfverlemnadt åt en generals el-
ler öfverstes förstånd och ivspiration; allt röjer
räddhågan, att intrassla öfverbefälhafvarens ide-
er Man måste nemligen söka befria honom
från sådana förtretligheter, som träffade honom
en dag, då han förlorade två regementer på ett
slagfält, som icke höll en qvadrat lieue, hvil-
ka båda regementer återfunnos i samma stund
den operation, i hvilken de bordt deltaga, slöts
och som icke desto mindre lyckades utan dem
— — — emedan der icke fanns någon fiende!
Lägret vid Compicgne är således ingenting
annat, än en onyttig prakt, och våra trupper
lära der ingenting annat, än hvad de skulle
kunnat lära på andra ställen, med mindre besvär
för sig och mindre kostnad för staten. Det är
en furstlig fantasi, som finner det allt för artigt,
att roa sig på krigsbudgettens bekostnad; det
är ett m-del att förvarfva ett inflytande och ett
anseende, hvilket man ej kan vinna genom tjenst-
göringen; slutligen — och denna sak är af vigt
— är det för våre unge genera!er i Tuilerier-
na ett gynnande tillfälle att skaffa sig ett kli-
eutskap, genom utdelningen af några ynnestbevis,
genom karesser och löften af alla slag.
Man behöfver icke vara militär, för att så
uppskatta ändamålet med lägret vid Compitgne.
Det är nog att känna förhållarn det.?
?Ett regemente kallas att deltaga i lägret,
icke derföre, att det är stationeradt 1 grann
skapet, eller för det att det behöfver en sådan
öfving, utan emedan dess Öfverste står väl vid
hofve:. emedan han förstått rekommendera sig
eller Jåta rekommendera sig hos Prinsarne. Vi
standet vid lägret är, för skickligt folk, ett ofel
bart sätt, att göra lycka i krigsståndet; der åda-
galagger man sin tillgifvenhet för dynastien, der
låter man sin beundran utbrista öfver de födda
gen-ralernes militäriska skicklighet; der söker
eller e:håller man, dekorationer på de frånva-
randes bekostnad och förkaffar sig goda garni-
sons-orter, till de icke gynnade regementernas
förfång. Man torde ännu komma ihåg, huru
ett recemente, som var på vägen att gå till Pa
ris, för att der ligga 1 garnison, oförmodadt
fick befallning att vända om, emedan Hertigen
af Orleans funnit för godt, att bevilja denna
fördel åt eti regemente, som deltagit i lägret vid
Compitgne.
Detta läger är slutligen samlingsplatsen fö:
en hop officerare, af högadeliga och rika famil-
er. Under förevändning af tjenstgöring son
adjutanter, ordonansoflicerare, m. m. fylas ge
neralstaberne med alla dessa sysslolosa officerare
slösare och goddags piltar, som här infor medelös
verkligt tjens:görande oflicerares ögon utveckla e!
trottsande lyx. Inbjudningar till en mängd fa
voriter inom armen fullända denna samling
och befoika slottet och staden med gäster, lik
öfverflödiga som ovälkomna för sina kamrate
vid regenienterna. Exemplet gifves af befälhaf
varen en chef, som sjelf uppmuntrar denn
lättjefulla ungdom till kostsamma nöjen. Jagte
och lustpartier följa på hvarandra under hel
lägertiden. Det är en täflan om hvem som ska
kunna spränga sin häst, för att först komma frar
till den skjutne hjorten och göra tig bemärkt z
prinsen; hvem som skall kunna hålla de största va
den; hvem som skall föra den mest lysande stater
Huru skulle väl en fattig Kavalleri- eller Artille