e MA VLELUN CL VER LAT LTV VADVIIL HAUALU VILI fkonst bibehållas, eljest återgår den till natw gt ståndet. Den eftersträfvade konstansen af ra aIcer finnes ingenstädes fullkomlig, och man : ch I alltid nödsakad att med sorgfällighet utvälja d omanliga djur, som skola fortplanta sitt slägte 1 i på det genom dem de sökta egenskaperna måt m ite meddelas hjorden. Fåfängt söker man ett in lalla hänseenden fullkomligt djur, och då hvarj ch I har något litet fel, som bör rättas hos afveln mn så måste afvelsbaggarne vara af olika qvaliteter le för att passa till olika tackor. Man är i d 1, yppersta Sachsiska schäferierna nöjd och belåte: ar om 400 lammande tackor lemna 10 så god bagglam, att de, såsom fullvexta och utbildade kunna begagnas till samma schäferis behof, oci en större eller mindre del af gumsarne förvandlas i alla schäferier, emedan konstansen ännt tt iicke är sådan i något, att icke djur med beI tydliga ullfel årligen födas. Om nu ett schäfer -Jaf 400 tackor ej kan räkna på att erhålla mers -(än 10 baggar till eget bruk och förädling, hurv många skola då falla vid ett schäferi om 12 . Itackor, och huru skall det gå med dess Iörädling? Författaren har derföre ådagalagt en nu mera sällsynt okunnighet i ullförädlingen, då han talar om schäferier, der ingen gumsjförvandling skall äga rum. Långt ifrån att äfventyret af race-försämring skulle vara större i stora schäåferier såsom författaren menar, tror jag mig hafva visat att en viss grad af storlek är ett oeftergifligt vilkor om ett schäferi skall kunna gå framåt, — en sanning som alla styrelser i I Europa, hvilka i sednare. tider anlagt schäfeI rier, hafva insett. Anmärkningsvärdt är att inI sändaren i sitt förslag till de 17 miniatyr-schäI feriernas inrättande, som skulle uppstå genom I sprängningen af jorden på: Näs, projekterar att I de-bristande baggarne skulle tagas från Ottenby. — Huru kan man vilja göra förslager i en sak, som man så uppenbart visar sig icke känna? — Eller känner den värde insändaren dessa schäferier? Må han ärligt svara om han sett dem! — Han har icke sett dem, ty han hade då ie-. ke gjort ett dylikt förslag.? Anmärkningsvärdt är äfven, alt kostnaden för inköpet af schäferiet på: Näs säges på ena sidan af bladet utgöra 13;863 Rdr Bko, men på den andra 9,759 Rdr Bko., Hvilketdera är nu insändarens mening? Stamscheferiet på Nas tadlas af författaren för dess ringa inflytelse på schäferierne under dess nioåriga tillvaro, och de höga priserne af! 76 .till 150 Rdr Bko för baggar derstädes ogillas. Hvad nu först den nioåriga tillvaron beträffar, då den skall jemföras med inflytelsen, så befinnes schäferiet vara anlagdt år 1829, (ty endast 40 tackor och några baggar inkommo :; 1828.) De djur, som förstnämnde år inkommo, kunde ej lemna afvel efter sig for än året derpå, eller 1830; men denna afvel var icke ut-! vext förr än 1832 och kunde således icke visa något inflytande förr än 1833, då de år 1830 födda gumsar lemnat afvel efter sig. — Den! nioåriga inflytelsen befinnes således vara en fyraårig, eller, om man räknar högt, en femårig. Vidare synes af auktionsprotokollerne, att vid! de å stamschäferiet hållne auktioner, under alla! åren, ett sammanräknadt antal af 14 gnmsar erhållit de höga pris af 76 till 150 :Rdr), öfver hvilka insändaren så mycket förfäras, då deremot 422 djur på auktionerne, och ett ej obetydligt antal utom dem, blifvit sålda till lägre! pris. Utom på 1834 års auktion har baggar-! nes medelpris ej gått öfver 38 Rdr, och en ; stor mängd sålts för 30 a 20 Rdr och derunder. Insändaren har dessutom blott reda på de 436 djur, som sålts på auktionerna; men den värde forskaren borde icke haft svårt att få veta, det ett ej obetydligt antal djur sålts från q Näs: emellan auktionerna. — Hela den stora byggnaden, som han uppfört på grunden af de höga priserne, det nioåriga inflytandet och det ringa, antalet af sålda får, ramlar således med grundvalen. I Det plägar ej vara obekant för någon, som blott skaffat sig en ytlig kännedom om boskaps-1 skötstlns framsteg i andra länder, att den ökade hågen för: förbättringar af racerna äfven höjer priset på goda race-djur, och man har ansett deras pris som en barometer för den stigande l! förädlingen. Detta har måhända varit orsaken att schäferistyrelsen, såsom insändaren försäk-l, rar, med nöje sett höga priser betalas. Man bör då endast beklaga henne, som så sällan fått njuta detta nöje. (Forts. följer.) n oo OP ok kk er MW mum l ) De hafva således tillsammans kostat så mycI 1 2 run