århundradet ökades hjordatne betydligt, och de
urgamla skrå, som bildas af herdarne, bevisa
tydligen, att fårskötseln der. redan länge bedrif
vits i stort. I Sachsen började den fina får
skötseln med införskrifningarne af åren 176.
och 1778, och i Osterrike under kejsarinna
Maria Theresias tid. — I Preussen anlades re
dan 1780 ett stamschäferi, som dock misslyc
kades genom okunnighet hos dem, som had
vården deraf; men omkring 1794 började Sach
sens ädla hjordar att inverka på Preussens får
skötsel; 1790—99 itgaf baron Fink sina skrif
ter i fårskötseln, och verkställde ett betydlig
nköp i Spanien. I början af detta århundra
det voro redan ullmarknaderna i Breslau oc
Berlin i fullt flor, och hela Tysklands ullpro.
duktion högst betydlig. Redan i den år 1811
utgifna Handbok i fårskötseln; talar Thaer on
de stora fördelarne, som :Preussens landtmär
draga af sin ullkultur; men Napoleons krig och
den deraf följande handelsspärrningen, jemte er
utförsel-tull af 10 Thaler pr Centner, hindrade
både ullkulturen och ull-exporten i Preussen,
hvartill kom att spanmålspriset under kriget var
högt, och hågen således mera vänd åt sädes-
produktion. När nu, efter vunnen fred, span-
målspriset hastigt föll under det ullen, genom
den frigjorda handeln och utförseltullens ned-
sättande till 3 Thaler, steg, så föll det sig lätt
och enkelt att igenlägga de af spanmåls-produk-
tionen utsugna åkrarne till gräslinda och får-
bete, och regeringens bemödanden gingo egent-
ligen ut på att förädla fåren, ty deras förök-
ning följde af sig sjelf eller af konjunkturen,
Långt ifrån att uteslutande gynnp fårskötseln,
bibehöll preussiska styrelsen den ofvannämnda
höga utförseltullen på ull af 3 Thaler, hvaremot
införseltullen på utländsk ull nedsattes till en
obetydlighet, utländska kläden belades med en
hög införseltull — med ett ord: den oöf-
verträffliga preussiska styrelsen gynnade i
främsta rummet klädes-fabrikationen, och hon
gjorde dessutom just hvad Insändaren förebrår
den svenska såsom ett fel, hon grundlade 2 el-
ler 3 större stamschäferier, under ett par kun-
niga mäns ledning, och icke 10 eiler 100 små
af 12 eller 15 får hvardera, ett antal, för litet
att ens kunna sysselsätta en person med dess
vård. Samma fel, eller att anlägga stera schä-
ferier, hafva äfven styrelserna i Frankrike, O-
sterrike, Ryssland, Wärtemberg, Bäyern, Sach-
sen m. fl. begått och — hvad som värre är —
funnit sig väl deraf).
Svenska regeringen deremot gick att befordra får-
skötseln i ett land, som långt ifrån att vara sä-
desexporterande, nyss hade hunnit derhän att
producera spannmål för eget behof. Några sto-
ra åkerfält att igenlägga till bete funnos icke i
allmänhet, och der de funnos, var folket inga-
lunda bekant med sättet att sköta får och ull.
Just dessa stora, för fårbete så passande slätter-
na af Skåne, Westergöthland, Upland m. fl.
saknade ej allenast skog till stängsel, utan äfven
herdar och vallhundar — enda vilkoret att på
en skogslös ort kunna begagna en del af åkern
till fårbete. — Då ullen i Preussen sköttes väl,
och kom ren och hvit till saluplatsen, var den
i Sverige en blandning af höfrö, dam och grof-
va hår. Ullmarknader saknades alldeles. I
Preussen var hågen för ullförädlingen spridd 20
år innan stamschäferierna anlades, och med hå-
gen spriddes kunskap. — Icke så i Sverige.
Här var allt vildmark, der odlad jord alt så uti;
och sjelfva längden af våra vintrar, den skogiga
beskaffenheten af våra beten och ängar, de tal-
rika missvexterna i ett till den eviga snögränsen
närbeläget land, samt deraf stundom högt upp-
jagade spannmålspriser voro — den Svenska
legman och misstänksamheten icke till förgätan-
de — Jika många hinder att besegra, som alla
voro okända i Preussen, och hade än förhål-
landet vant lika, så hade det ändock varit o-
rimligt att jemföra resultaterna af Sveriges sjuå-
iga bemödanden med Preussens nära fyrtio-
riga.
Att kunskapen att förädla får ej meddelas
af djuren är en högst riktig anmärkning; men
om författaren synes hafva glömt då han vill
inlägga de många små schäferierna. Jag fruk-
ar, att deras skötsel skulle blifvit sådan, som
mm kunskapen hade meddelats af fåren sjelfva.
— Begagnom detta ställe att närmare skärskåda
iden om de små schäferierna.
Naturen gaf fåret ullen för att bilda en varm
heklädnad. och försåg den med en heckartad.
I
-—-—- ee 200 mA
Ör HH RA ML OA VP HN — mm