århundradet ökades hjordatne betydligt, och de urgamla skrå, som bildas af herdarne, bevisa tydligen, att fårskötseln der. redan länge bedrif vits i stort. I Sachsen började den fina får skötseln med införskrifningarne af åren 176. och 1778, och i Osterrike under kejsarinna Maria Theresias tid. — I Preussen anlades re dan 1780 ett stamschäferi, som dock misslyc kades genom okunnighet hos dem, som had vården deraf; men omkring 1794 började Sach sens ädla hjordar att inverka på Preussens får skötsel; 1790—99 itgaf baron Fink sina skrif ter i fårskötseln, och verkställde ett betydlig nköp i Spanien. I början af detta århundra det voro redan ullmarknaderna i Breslau oc Berlin i fullt flor, och hela Tysklands ullpro. duktion högst betydlig. Redan i den år 1811 utgifna Handbok i fårskötseln; talar Thaer on de stora fördelarne, som :Preussens landtmär draga af sin ullkultur; men Napoleons krig och den deraf följande handelsspärrningen, jemte er utförsel-tull af 10 Thaler pr Centner, hindrade både ullkulturen och ull-exporten i Preussen, hvartill kom att spanmålspriset under kriget var högt, och hågen således mera vänd åt sädesproduktion. När nu, efter vunnen fred, spanmålspriset hastigt föll under det ullen, genom den frigjorda handeln och utförseltullens nedsättande till 3 Thaler, steg, så föll det sig lätt och enkelt att igenlägga de af spanmåls-produktionen utsugna åkrarne till gräslinda och fårbete, och regeringens bemödanden gingo egentligen ut på att förädla fåren, ty deras förökning följde af sig sjelf eller af konjunkturen, Långt ifrån att uteslutande gynnp fårskötseln, bibehöll preussiska styrelsen den ofvannämnda höga utförseltullen på ull af 3 Thaler, hvaremot införseltullen på utländsk ull nedsattes till en obetydlighet, utländska kläden belades med en hög införseltull — med ett ord: den oöfverträffliga preussiska styrelsen gynnade i främsta rummet klädes-fabrikationen, och hon gjorde dessutom just hvad Insändaren förebrår den svenska såsom ett fel, hon grundlade 2 eller 3 större stamschäferier, under ett par kunniga mäns ledning, och icke 10 eiler 100 små af 12 eller 15 får hvardera, ett antal, för litet att ens kunna sysselsätta en person med dess vård. Samma fel, eller att anlägga stera schäferier, hafva äfven styrelserna i Frankrike, Osterrike, Ryssland, Wärtemberg, Bäyern, Sachsen m. fl. begått och — hvad som värre är — funnit sig väl deraf). Svenska regeringen deremot gick att befordra fårskötseln i ett land, som långt ifrån att vara sädesexporterande, nyss hade hunnit derhän att producera spannmål för eget behof. Några stora åkerfält att igenlägga till bete funnos icke i allmänhet, och der de funnos, var folket ingalunda bekant med sättet att sköta får och ull. Just dessa stora, för fårbete så passande slätterna af Skåne, Westergöthland, Upland m. fl. saknade ej allenast skog till stängsel, utan äfven herdar och vallhundar — enda vilkoret att på en skogslös ort kunna begagna en del af åkern till fårbete. — Då ullen i Preussen sköttes väl, och kom ren och hvit till saluplatsen, var den i Sverige en blandning af höfrö, dam och grofva hår. Ullmarknader saknades alldeles. I Preussen var hågen för ullförädlingen spridd 20 år innan stamschäferierna anlades, och med hågen spriddes kunskap. — Icke så i Sverige. Här var allt vildmark, der odlad jord alt så uti; och sjelfva längden af våra vintrar, den skogiga beskaffenheten af våra beten och ängar, de talrika missvexterna i ett till den eviga snögränsen närbeläget land, samt deraf stundom högt uppjagade spannmålspriser voro — den Svenska legman och misstänksamheten icke till förgätande — Jika många hinder att besegra, som alla voro okända i Preussen, och hade än förhållandet vant lika, så hade det ändock varit orimligt att jemföra resultaterna af Sveriges sjuåiga bemödanden med Preussens nära fyrtioriga. Att kunskapen att förädla får ej meddelas af djuren är en högst riktig anmärkning; men om författaren synes hafva glömt då han vill inlägga de många små schäferierna. Jag frukar, att deras skötsel skulle blifvit sådan, som mm kunskapen hade meddelats af fåren sjelfva. — Begagnom detta ställe att närmare skärskåda iden om de små schäferierna. Naturen gaf fåret ullen för att bilda en varm heklädnad. och försåg den med en heckartad. I -—-—ee 200 mA Ör HH RA ML OA VP HN — mm