skrifter i lagen af år 1793, hvilket han likväl icke gjort. Efter en öfverläggning fällde domstolen det utslag, att som Collet under sin fängelsetid befann sig i ett tillstånd af omyndighet; som Raissacs afhandling med honom skett före hans fängelsetids tilländagående; som Raissac, hvilken påstod sig vara medförfattare i arbetet, ej förmådde visa, att svaranderne haft kunskap om detta författareskap, hvilket 1 öfrigt vederlägges af titeln: En fånges memoirer, eller Collcts lefverne, beskrifvet af honom sjelf, så frikallades svaranderne från allt ensvar de, seqvesterade exemplaren skulle återställas och Raissae beta!a rättegångskostnaden. Denne sistnämade ärmar likväl vädja mot domen.