också, och tll sin outsaghga gladje 82350 de TId bestämd tid ifrån det så kallade heliga berget, mellan Erzerum och Trapezunt, det efterlängtade Svarta Hafvets strand, då de, i anseende till den mingd Grekiska kolonier, der fanns, redan ansågo sig så godt som hemma i sitt fädernesland. Tåget utmed Svarta Hafvets strand utmärktes imedlertid sedan genom beständiga strider med Paphlagoner, Colcher och andra vilda folkslag, samt oenigheter i sjelfva hären, tills den slutligen vid Bysanz öfvergick till Europa, en tid tjenade Thraeiska Konungen Seuthes och slutligen återgick till Asien, för att träda i Lacedemoniernes sold. Det skulle va:it önskligt, Om författarne velat på den med denna del medföljande karta öfver Asien bifoga Grekernas marchruta, enligt det exempel flera häfdateeknare af denna expedition gifvit. Men sjelfva karfan har ett temligen inskränkt format och är ej utan fel, såsom då Nineveh (Mosul) är lagd så godt som lika sydhgt med Babylon. Andra delens första häfte börjar med betraktelser öfver skillnaden mellan de Asiatiska och Europeiska folkslagen, till största delen efter Heeren. Vi vilja blott tillägga, att hkasom af sköna och nyttiga naturprodukter nästan ingen ursprungligen tillhörer Europa, utan har kommit från Asiens starcland, så gifves ouckså nästan ingen gren af vetenskap eller odling, som icke till en början baft sitt ursprung från Asien; men Kuropeernes lott blef att jemna och fullkomna dem. Andra kapitlet öfvergår till Greklands geografi, och vi måste här upprepa den önskan, att något bestämdare blifvit tillagdt öfver den egentligen militäriska topografien. Blacquiere har gifvit en förträfflig teckning öfver Grekland i detta afseende, hvars grunddrag äro följande: Grekland utgör södra spetsen af den stora triangel, Europeiska Turkiet bildar. Dess första förmur utgöra bergen Hemus, Arbelius m. fl. i Thrscien och IHiviien, som löpa i vågformig hnie från Svarta till Adriatiska Hafvet. Från midten af denna kecja utgå Kandaviska bergen och Pindus i samniorhang med dem, som gå i söder till Ambraciska viken och skilja Epirus från Thessalien ech Macedonien. Andra förmuren blifva de Kamburniska bergen, Olympus och Ossa öster om Pinden, och de Hympbhaliska i vester. Pinders massa delar sig åter i flera grenar, som genomgå medlersta Grekland och lemna blott Tånga dalar, så att ett anfall mot Grekland från Macedouiens slätter endast med framgång kan ske utmed kusterna. Men äfven här möta stora hinder, först genom floden Axios och sedan vid Tempes defilter. Ar man åter i besittning af Thessaliens slätter såsom arfallspunkt och kommit öfver floden Sperchios, bildar likväl berget Oeta, genom sin förening med Etoliens be:v, ett nytt binder och ännu längre bort Parnassens och de Loiriska bergens jättemassor, der hvar tum kan bekämpas, innan man hinner Beo:iens slätter. Fiån dessa finnas flera mellanvägar till Athen och Peloponnesen; men också flera starka försvarspunkter för denna halfö, såsom höjderna midt emot Megara. Annu sviårarc blir att genomtränga vestra Grekland, hvars land kan betraktas såsom en enda stor fästning, försvarad af hafvet och Pindens bergskedja. Sjeltva halfön Peloponnesos åter är ofversådd med bergssträckor, som resa sig öfver de omgifvande slätterna. Vid Achajas kust aträcka sig bergen intill hafvet; i Laconien åter resa de sig 1 det inre af landet; Elis kuster äro öppna, Argos utgöres på en sida af en öppen plan, äfvensom dylika slätttand omgifva Patras och Kalinmata i Messenien. I det inre af halföm omkransas Tripolizzas högslätt af Arkadiens och Argolis berg. Redan mellan Korinth och Argos finnas pass, der några oförskräckte män kunna hindra en hel armees framtågande och i landets inre blifva svårigheterna än större, så att endast lätt infanteri kan agera der. Således bekräftar teorien detsamma, som häfderna alltid visat, att Grekland endast genom på en gång öfverlägsen land och sjömakt kan eröfras; och att detta ej en gång alltid är tillräckligt, visa Pomarnes häfder, hvilka med all sin öfverlössenhet blott genom politiska intriger kunde gora slut på Greklands frihet. Kapitlet om Greklani8 hjelteålder lemnar en för ändamålet fullständig exposå af detta tidehvarfs lynne. Kepitet om Grekerna: uppfostran uch Lycurgi lagar är temligen fragmentariskt. Det hade ej bort förbigås, att, ehuru Spar enerne eller adlen egenteligen jemte Lakonierna utgjorde härens kärna, så uppbådades Heloierna i nödfall, såsem armeens enfans merdus. och uppmuntrades i nödens stund med