också, och tll sin outsaghga gladje 82350 de TId
bestämd tid ifrån det så kallade heliga berget,
mellan Erzerum och Trapezunt, det efterlängta-
de Svarta Hafvets strand, då de, i anseende till
den mingd Grekiska kolonier, der fanns, redan
ansågo sig så godt som hemma i sitt fädernes-
land. Tåget utmed Svarta Hafvets strand ut-
märktes imedlertid sedan genom beständiga stri-
der med Paphlagoner, Colcher och andra vilda
folkslag, samt oenigheter i sjelfva hären, tills
den slutligen vid Bysanz öfvergick till Europa,
en tid tjenade Thraeiska Konungen Seuthes och
slutligen återgick till Asien, för att träda i La-
cedemoniernes sold. Det skulle va:it önskligt,
Om författarne velat på den med denna del med-
följande karta öfver Asien bifoga Grekernas
marchruta, enligt det exempel flera häfdateekna-
re af denna expedition gifvit. Men sjelfva kar-
fan har ett temligen inskränkt format och är ej
utan fel, såsom då Nineveh (Mosul) är lagd så
godt som lika sydhgt med Babylon.
Andra delens första häfte börjar med betraktelser
öfver skillnaden mellan de Asiatiska och Europei-
ska folkslagen, till största delen efter Heeren. Vi
vilja blott tillägga, att hkasom af sköna och nyt-
tiga naturprodukter nästan ingen ursprungligen
tillhörer Europa, utan har kommit från Asiens
starcland, så gifves ouckså nästan ingen gren af
vetenskap eller odling, som icke till en början
baft sitt ursprung från Asien; men Kuropeernes
lott blef att jemna och fullkomna dem. Andra
kapitlet öfvergår till Greklands geografi, och vi
måste här upprepa den önskan, att något be-
stämdare blifvit tillagdt öfver den egentligen mi-
litäriska topografien. Blacquiere har gifvit en
förträfflig teckning öfver Grekland i detta af-
seende, hvars grunddrag äro följande: Grekland
utgör södra spetsen af den stora triangel, Europeiska
Turkiet bildar. Dess första förmur utgöra ber-
gen Hemus, Arbelius m. fl. i Thrscien och
IHiviien, som löpa i vågformig hnie från Svarta
till Adriatiska Hafvet. Från midten af denna
kecja utgå Kandaviska bergen och Pindus i sam-
niorhang med dem, som gå i söder till Ambra-
ciska viken och skilja Epirus från Thessalien
ech Macedonien. Andra förmuren blifva de
Kamburniska bergen, Olympus och Ossa öster
om Pinden, och de Hympbhaliska i vester. Pin-
ders massa delar sig åter i flera grenar, som
genomgå medlersta Grekland och lemna blott
Tånga dalar, så att ett anfall mot Grekland från
Macedouiens slätter endast med framgång kan
ske utmed kusterna. Men äfven här möta sto-
ra hinder, först genom floden Axios och sedan
vid Tempes defilter. Ar man åter i besittning
af Thessaliens slätter såsom arfallspunkt och
kommit öfver floden Sperchios, bildar likväl
berget Oeta, genom sin förening med Etoliens
be:v, ett nytt binder och ännu längre bort Par-
nassens och de Loiriska bergens jättemassor,
der hvar tum kan bekämpas, innan man hinner
Beo:iens slätter. Fiån dessa finnas flera mel-
lanvägar till Athen och Peloponnesen; men ock-
så flera starka försvarspunkter för denna halfö,
såsom höjderna midt emot Megara. Annu sviå-
rarc blir att genomtränga vestra Grekland, hvars
land kan betraktas såsom en enda stor fästning,
försvarad af hafvet och Pindens bergskedja.
Sjeltva halfön Peloponnesos åter är ofversådd
med bergssträckor, som resa sig öfver de om-
gifvande slätterna. Vid Achajas kust aträcka
sig bergen intill hafvet; i Laconien åter resa de
sig 1 det inre af landet; Elis kuster äro öppna,
Argos utgöres på en sida af en öppen plan,
äfvensom dylika slätttand omgifva Patras och
Kalinmata i Messenien. I det inre af halföm om-
kransas Tripolizzas högslätt af Arkadiens och
Argolis berg. Redan mellan Korinth och Ar-
gos finnas pass, der några oförskräckte män
kunna hindra en hel armees framtågande och i
landets inre blifva svårigheterna än större, så
att endast lätt infanteri kan agera der. Såle-
des bekräftar teorien detsamma, som häfderna
alltid visat, att Grekland endast genom på en
gång öfverlägsen land och sjömakt kan eröfras;
och att detta ej en gång alltid är tillräckligt, vi-
sa Pomarnes häfder, hvilka med all sin öf-
verlössenhet blott genom politiska intriger kun-
de gora slut på Greklands frihet.
Kapitlet om Greklani8 hjelteålder lemnar
en för ändamålet fullständig exposå af detta ti-
dehvarfs lynne. Kepitet om Grekerna: uppfo-
stran uch Lycurgi lagar är temligen fragmenta-
riskt. Det hade ej bort förbigås, att, ehuru
Spar enerne eller adlen egenteligen jemte Lako-
nierna utgjorde härens kärna, så uppbåda-
des Heloierna i nödfall, såsem armeens enfans
merdus. och uppmuntrades i nödens stund med