——— — — Guttenbergs-festen i Maynz. Denna var icke någon officielt ordnad högtid, till hvilken folket får bestå kostnaden, oaktadt föremålet är för detsamma alldeles främmande, och oaktadt blott några privilegierade klasser och personer njuta af den herrlighet och välfågnad, som vankas; det var en folkfest, om någonsin en sådan firades, det var en fest till minne af den största uppfinning, som menniskosnillet ännu gjort, det vigtigaste framsteg på bildningens och upplysningens bana, menskligheten ännu tagit, det, hvarigenom mörkrets och barbariets välde för alltid krossades, med ett ord, det var boktryckeri-konstens högtid. En närmare beskrifning derpå torde derföre äga intresse öfver allt, der denna konsts välgerningar njutas och kännas. Den 13 Augusti anlände på ett ångfartyg från Frankfurt en mängd ombud från Tyska boktryckare, bokhandlare och stilgjutare, till Maynz, och mottogos af en deputation från fest komittcten, under kanonernas dån och hurrarop af invånarne. Ganska många hade förut anländt till staden på andra vägar. Måndagsmorgonen, den 14, församlades de på rådhuset och öfverlemnade adresser från sina korporationer och yrkes-kamrater i hemorten. KL. 74, till 9 gingo de i procession till domkyrkan, der gudstjenst hölls och derifrån till Guttenbergs (ännu oafiäckta) staty. Rundt der omkring var en amfiteater uppbygd, prydd med de städers fanor, färger och heraldiska bilder, der boktryckeri-konsten först börjat öfvas, och mellan fanorna hängde digra löfoch blomster-guirlander. Bakom bilden var rum för tusentals åskådare, och bortom dem en ofantlig tribun i många upphöjningar för de 41200 sångarne, hvilka sjöngo Neukomms Te Deum under kompositörens eget anförande. Effekten häraf beskrifves såsom högst imponerande och verkligt underbar. Processionen af bokhandlare, boktryckare och stilgjutare, som hvar och en medförde sina fanor, hade hedersplatser anvista, äfvensom stadens auktoriteter och en mängd bjudna gäster och hitteratörer. Festens ordnare, hvilka voro valda från olika städer, buro kokarder, armband eller skärp. Presidenten PitIschaft höll ett tal, vid hvars slut han gaf en vink, och täckelset föll, som omhöljde Thorwaldsens mästerstycke. Kanonerna lossades, och de närvarande instämde i ett allmänt gläIdjerop. Borgmästarens adjunkt, herr Nack — borgmästarn sjelf befann sig opasshg — tackaIde komitteen för dess mångåriga och oförtrutna ansträngningar och uppoffringar. Derefter utdelades skaldestycken, en folksång afsjöngs och åtskilliga typografiska arbeten förrättades. Bland annat sattes och trycktes ett impromtu på en utmärkt vacker press som drogs af tre rikt prydda hästar. Al Ila hus i grannskapet voro icke blott i fön