——— — —
Guttenbergs-festen i Maynz.
Denna var icke någon officielt ordnad högtid,
till hvilken folket får bestå kostnaden, oaktadt
föremålet är för detsamma alldeles främmande,
och oaktadt blott några privilegierade klasser
och personer njuta af den herrlighet och väl-
fågnad, som vankas; det var en folkfest, om
någonsin en sådan firades, det var en fest till
minne af den största uppfinning, som menni-
skosnillet ännu gjort, det vigtigaste framsteg på
bildningens och upplysningens bana, mensklig-
heten ännu tagit, det, hvarigenom mörkrets och
barbariets välde för alltid krossades, med ett
ord, det var boktryckeri-konstens högtid. En
närmare beskrifning derpå torde derföre äga
intresse öfver allt, der denna konsts välgernin-
gar njutas och kännas.
Den 13 Augusti anlände på ett ångfartyg från
Frankfurt en mängd ombud från Tyska bok-
tryckare, bokhandlare och stilgjutare, till Maynz,
och mottogos af en deputation från fest komit-
tcten, under kanonernas dån och hurrarop af
invånarne. Ganska många hade förut anländt
till staden på andra vägar. Måndagsmorgonen,
den 14, församlades de på rådhuset och öf-
verlemnade adresser från sina korporationer och
yrkes-kamrater i hemorten. KL. 74, till 9 gin-
go de i procession till domkyrkan, der guds-
tjenst hölls och derifrån till Guttenbergs (ännu
oafiäckta) staty. Rundt der omkring var en
amfiteater uppbygd, prydd med de städers fa-
nor, färger och heraldiska bilder, der boktryc-
keri-konsten först börjat öfvas, och mellan fa-
norna hängde digra löf- och blomster-guirlan-
der. Bakom bilden var rum för tusentals å-
skådare, och bortom dem en ofantlig tribun i
många upphöjningar för de 41200 sångarne,
hvilka sjöngo Neukomms Te Deum under kom-
positörens eget anförande. Effekten häraf be-
skrifves såsom högst imponerande och verkligt
underbar. Processionen af bokhandlare, bok-
tryckare och stilgjutare, som hvar och en med-
förde sina fanor, hade hedersplatser anvista,
äfvensom stadens auktoriteter och en mängd
bjudna gäster och hitteratörer. Festens ordnare,
hvilka voro valda från olika städer, buro ko-
karder, armband eller skärp. Presidenten Pit-
Ischaft höll ett tal, vid hvars slut han gaf en
vink, och täckelset föll, som omhöljde Thor-
waldsens mästerstycke. Kanonerna lossades,
och de närvarande instämde i ett allmänt glä-
Idjerop. Borgmästarens adjunkt, herr Nack —
borgmästarn sjelf befann sig opasshg — tacka-
Ide komitteen för dess mångåriga och oför-
trutna ansträngningar och uppoffringar. Der-
efter utdelades skaldestycken, en folksång af-
sjöngs och åtskilliga typografiska arbeten för-
rättades. Bland annat sattes och trycktes
ett impromtu på en utmärkt vacker press
som drogs af tre rikt prydda hästar. Al
Ila hus i grannskapet voro icke blott i fön-