gäras utan betalning. Men förmodligen var 16-1 ke meningen, att denna rättighet skulle begag-! nas, så snart en autoritets åtgärd på minsta sätt r blifvit anlitad, för att aftvinga personer lösen af handlingar, dem de aldrig begärt och ej på minsta sätt behöfva, samt der sjelfva metoden att taga lösen tyckes strida emet rättsprinei pen. Det är några fall af sådant slag, vi här vilja eitera. Några tvistande delägare 1 en stadsegendom hade hos RådhusRätten sökt och erhållit en värdering å densamma. En af delägarne åtnöjde sig icke med värderingen. I sådant fall bor inom 3 dagar ny värdering sökas hos Konungens Befallningshafvande. Den missnöjde försummade denna tid, vände sig, efter dess förlopp, först å nyo till magistraten, som förklarade, att den ej kunde vidare befatta sig med målet, och derefter till öfverståthållare-embetet, der samma svar erhölls. Från båda ställena expedierades likväl ett utslag att lösa, icke blott af den missnöjde, utan äfven af den andra parten, somej deltagit i klagomålet, och som aldrig deröfver varit hörd. En persen begär hos någon offentlig auktoritet få afskrifva eller lösa en dess handling, hvilket, som man vet, ej får vägras, utom i vissal: af tryckfrihetsförordningen bestämda fall. — Bifall till hans begäran är således en öfverlopps-åtärd; men icke desto mindre uppsättes deröfver ofta nog ett formligt beslut, hvilket skickas honom att lösa. Det händer sålunda någon gång, att sjelfva handlingen ej kostar mer än 24 sk.,l men beslutet om den oförvägerliga rättigheten 1 RBår 12 sk. Någon låntagare på fast egendom i Banken vill iabetala sitt lån. Hos en enskild person kan detta vara en affär af några minuter, då dokumenternas innehafvare framtager dem, man räknar uträntan, penningarne erläggas och handlingarne återfis. Det torde deremot vara lärorikt att se, huru med denna oändligt enkla sak tillgår vid ett offenthgt verk och dertill i ett af sjelfva Rikets Ständers. Man tillsäger härom t. ex. om onsdagen, och får då det besked, att man kan komma igen om lördagen, för att få uträkningen. Om lördagen infinner man sig och får antydan, att insätta penoningarne i en kassa. Kommer man då före kl. 11, så kan det medhinnas samma dag, hvarom icke, må man komma igen den följande. När insättningen är verkställd, antydes man återkomma följande dagen, för att få qvittenset. Man kommer denna dag, får qvittenset och hänvises nu till kansliets kommissarier, att återbekomma handlingarne. Man går till kansliets kommissariat och uppkallas till nästa dag. Nästa dag infinner man sig alltså, och återfår omsider handlingarne, men derjemte på köpet en resolution, att, som kapital och ränta blifvit till fullo betalde, inteckningen må få till vidare kraft och verkan upphäfvas. Denna resolution måste betalas med 1 Rdr banko. Sålunda behöfver Banken åtta dagars tid för att mottaga sin betalning och återlemna skuldebrefvet, och ehuru det sednare ej kan vägras, expedieras dertill ett skriftligt bifall och detta bifall måste — betalas. Det hände sig en gång, att en bonde här i Stockholm begick en förbrytelse mot Polisförfattningarna, genom försäljning af ett qvantum sill mudre än nämnde Författningar tillåta. Dömd att derfor böta 13 Rdr 16 sk., ville han öfver Utslaget anföra besvär och skulle således deponera bötersa. Genom ett misstag insatte han dem i Banken för Öfverståthållare Embetets Kavsis räkning, och då det upptäcktes, måste han ritta det, genom en inbetalning i PolisKammaren. Det orätt deponerade skulle då åter:ss. Ett gammalt ordspråk säger, att med penningar hafver sig icke så lätt, och sådant fick mannen i detta fall erfara. Den procedur, han måste genomgå, for att återfå de insatte medlen var följande: Till en början, skulle ett betyg uttagas från Ofv. Ståthållare Embetets för Police Arenderi registrator, behörigen karteradt och mot lösen. Försedd med detta betyg, begilver sig mannen till Öfv. St. Embetets Kansli med en inlaga, äfvenledes karterad. Man hänviser honom till Kamreraren för uppbördsärenderna, hvilken, emot betalning, påskrifver att medlen voro innestående. Nu skickas ban en trappa lägre ned till Aktuarien, som antecknar målet till foredragning och uppbär Kansliafgiften. I sinom tid täller Öfv. Ståth. Embetets Kansli den resolution, att penningarnes lyftning ej kan vägras. Häröfver expedieras ett formligt Utslag, som måste lösas, och med detta i handen begifver sig mannen tvärt öfver a mr At Ön All Kamreraren för