Ett AngloPersiskt epos. I Bombay dog för några år sedan parsiska öfverpresten Molla Firuz, son till Kaous, en för sin lardom, inom sin sekt, ganska ansedd man, och hvilken Europcerne äfven alskade, i följe af hans tillgifvenhet för dem. I sin ungdom hade han varit med sin fader i Persien, der han, på sine religions-förvandters i Kirman och Yezd vägnar, undersökt de Zoroasterska böcker, som bibehållit sig der och hittills varit obekante för de Indiske parserne, till hvilka han sedan hemförde, hvad han samlat. Vid detta tillfille fann han äfven Desatir, som han år 1820 utgaf i Bombay, jemte en öfversättning, och hvilken sedan föranledt så många tvister emellan Europas lärde. Han delade den hos hans trosförvandter vanliga förkärleken för den persiska ilitteraturen, och ansågs för en stor kännare deraf. Efter hans död fann man bland hans qvarlåtenskap, en persisk hjeltedikt, under titel: Georg Nameh, d. v. s. boken om Georg IH, hvars ämne är Indiens eröfring af Engelsmännen. Det är författadt på samma meter, som Konungarnes bok af Firdusi, och består af 2000 distiker, men är icke helt och hållet fulländadt. Efter hans död erhöllo hans anhörige guvernörens i Bombay tillåtelse, att på regeringens bekostnad låta litografiera poemet, och hans brorson Rustem, son till Kaikobad. har för några månader sedan i Bombay atgifvit en prospektus öfver verket. Det kommer att bestå af 3 band i oktav, och skall kosta 60 rupier (6 P. St.). Första bandet äl redan tryckt, och till sitt yttre temligen hyggligt, ehuru det ej kan kallas skönt. Det hela består af 826 kapitel, och går ända till år 1819. Det är ett eget thema för en elddyrkarenas öfverprest och en högst bizarr produkt af den blandning af nationer och civilisationer, som för närvarande äger rum i brittiska Indien Författaren följer temligen samma method sen