den Stores tider, är således tusen år gammalt. :
Derföre har man i sjelfva reformationens fäder- !
nesland, i Saxen, varit betänkt på rörliga texter, :
indelade i särskilda cykler för särskilda kyrko -!
år. En sådan tanka ligger äfven till grund för:
Förslag till — ingen Evangeliibok, som ut-)
kom 1827. Det är af vår landsman Wiesel-
en ofullständigt utfördt, om man så vill, men
snillvikt och träffande, och förtjenar mera upp-
märksamhet än det tycks ha vunnit. Hvad bö-
nerna angår så väl i Evangeliiboksförslaget, som
i synerhet i handboken, skulle jag önskat att;
man stundom besinnat hur den rätta och in-:
nerligaste bönen merendels går med slutna läp-
par genom himlen ; och när hon finner erd, är
bon ej gerna mårgordig. Bönen är till sin ma-
tur en religiös interjektion, hon är känslans la-
pidarstil, och förlorar vanligtvis i djup hvad
hon vinner i bredd. i
Angående kyrko: lagstiftningen framställer Hr
Biskopen några tankar, åt hvilka det ringa ut-
rymmet ej tillåtit honom gifva all den klarhet,
man skulle önskat, just i den vigtigaste punkten
eller Hr biskopens åsigt af kyrkans förhållande!
till staten. Man ser likväl något i följande stycke.
Då fråga är om kyrkolagstiftning i allmän-
het, torde ännu en anmärkning tillåtas. Det är
bekant under hvad förhållanden protestantiska
kyrkan uppkom och utbildades. Den hade i
början att kämpa med en oerhörd öfvermakt
både i tävkesättet och materiella krafter. Den
behöfde alltså och erhöll äfven bistånd af fur-
starne, icke utan allt afseende på politiska för-
hållanden. En kyrka, som begär skygd af
verldsliga makten för att vara till, kan icke rätt
uppgöra vilkoren för sina och statens ömsesidi-
diga rättigheter. Luther dog för tidigt för att
annorlunda än provisoriskt ordna denna vigtiga
del af reformationsverket. IMHan hade ingen ef-
och qvarlemnade åt Lutherska för-
stora och
j
4
terträdare,
samlingen mera sitt namn, än sin ;
klarsynta anda. Frågan om kyrkans rätt bestäm-
des derföre mycket olika 1 olika länder, och är
ännu i dag föremål för en bekant vetenskaplig;
tvist i protestantiska verlden. I Svenge föll.
denna fråga straxt från början i Gustaf Wasas
väldiga, men stundom hårda händer. Huru
godtyckligt både han och hans efterträdare be-.
handlade den, är kändt af kyrkohistorien. Det
är otvifvelaktigt rätt och protestantiskt att kyr-
kan ligger, icke utom och bredvid, utan ligger
inbygd i staten, liksom hjertat i menniskokrop-.
pen. Men härigenom vänder bon också alla si--
na sidor åt det borgerliga lifvet, och hennes
eget område, sjelva tempelgården, är kanske!
icke alltid behörigen afstängd. Konungens Be-
fallmngshafvande äro inblandade i flere kyrko-j
mål, der deras åtgärd kunde umbäras; och hvad I
domsrätten angår, så är den likaledes fördelad
efter grunder, som säl torde behöfva en under-!
sökning. Författningarne förete härvid den e-;
genheten att, äfven vid embetsfel, ransakning är
förlagd på ett ställe, men pröfning och dom
på ett annat. Att bestraffningsrätten hes dom -
kapitlet är inskränkt till varning, suspension och
afsättning i afseende på presterskapet, må vara
riktigt då domkapitlet är ea andlig domstol;
men mången försummelse i embetet, helst i de
rent administrativa delarna deraf, är för hndrigt
bestraffad med varning och kan, efter nuvaran-.
de obestämda ordalydelse, ej gerna beläggas med
suspension. (Fortsättes.) —
Ett Anglo- Persiskt epos.