samlingar öfver hvilka han blivit -2OTordien 0
herde; har väckt lika allmän förtrytelse som förvå-
ning. Ins, känner sig hafva i hög grad erfarit dessa
känslor, och under forhoppning, att Kongl. Maj:t, af
hvars höga rättvisa målets afgörande nu beror, gifver
den anklagade full upprättelse för sitt lidande, har
han sökt för sig sjelt reda den juridiska beskaffen-
heten af detta mål, och vill opartiskt utsäga sina
tankar, i öfverensstämmelse med det omdöme, han
bört yttras af månge lagfarne män, sem han rådtrågat.
Enligt deras åsigt har Prosten Wåhlin väl ingripit i
Konungens rätt att låta underårig qviuna vigas, hvar-
till dispens bör sökas enl. Kongl. Förordningen af
den 8 Dec. 1756, men ingreppet i Konungens rätt
att dispensera gjorde ock målet till Konungens en-
sak. Lagliga proceduren hade således varit att må-
let genom Just, Cancelers-embetet blifvit åtaldt
Men som detta ej skett, har Lunds Domkapitel up-
häft sig till Konungens målsman och gjort sig på
samma gång till åklagare och domare; det har neml.
upptagit ett mål, som det icke förr bordt handläg-
a, än det erhållit nådig befallning att i detsamma
ransaka och dömma. Samma embetsfel, för hvilket
det dömt Prosten Wåhlin, har således Domkapitlet
sjelf begått, genom att lörnärma Konungens jus ma-
jestaticum, visserligen icke af uppsåt att göra ingrepp
deri, men af missförstånd, ty man bör ej misstänka,
att för beställsamheten att opåkalladt upptaga och
beifra förseelsen, legat annat till grund än nitälskan
om Guds församling. Emedlertid har, såsom det
synes Ins., Domkapitlet för det första felat i sjelfva
förmen, och läsaren hänvises i detta afseende till
Rättegångsbalken, 25 Kap 21 . angående domvilla
Men antaget, att Högv. Domkapitlet hade af Justi-
tix-Cansleren erhållit befallning att handhafva målet,
så frågas, om det icke äfven i materielt afseende
misstagit sig då det dömt på sätt som det nu gjort.
Åtminstone kan Ins. aldrig komma på annan öfver-
tygelse, än att Domkapitlet, såsom ock månge ut-
märkte jurister medgifvit, tillämpat ett lagrum, som
alldeles icke angår ifrågavarande mål. Det har neml.
dömt efter 12.4 2 Kep. Giftermålsbalken, utan att
uppmärksamma, att stratffbestämmelsen i denna . står
i alldeles oskiljaktigt sammanhang med någon af de
föregående 69. och det är ju icke mot någon enda
af dem, som Pr: sten W. förbrutit sig,
Vj vilja dock förutsätta att nu förhållandet varit
annorlunda in vi påstå, och att den anklagade, i en-
lighet med Domkapitlets åsigt, i sjelfva verket förgått
sig, och fråga då, om icke till hans försvar bordt få
gälla hvad Kyrkolagen uttryckligen stadgar, (se Sveri-;
ges Kyrkoförfattning 2:dra delen, 31 f., sid. 54
55,) om rigtig vigsel: likväl är han att enskylla,
om han genom falska vittnen varder besvi-
ken; i ty att Prosten W. lyste och lät viga på i
grund af giftomannens i lysningsboken tecknade bor-
gensskrift om laglig ålder och annan hinderslöshet,
som giftomannen, som var flickans tader, borde säkrast
känna. Utan tvifvel skulle en sådan giftomannens
borgensskrilt vara en nullitet, ett rent af juridiskt
gäckeri, och således en öfverflödig, heliga och väl-
färdsvigtiga ting hånande tormalitet, om Pastor skulle
ansvara för följderna af en på sak grundad hinders-
löshets försäkran, och ej i nämnde borgenskrift hade ;
en garanti, vid hvilken han fick trygga sig. En så
märkelig omständighet skulle innebära ett nytt bevis,
att äktenskapet ej blott bör hafva en ecclesiastisk si-!
da, utan äfven en civil och rent juridisk, såsom i de
upplysta länder, hvarest äktenskaps kontrakt nödvän-
digt måste förgå presterskapets ecclesiastiska befatt-
ning, och presten ingen annan åtgärd har att vidtaga, ;
än att sanktionera äktenskapet genom kyrkans cere-
moni. Då skulle presterskapets afsättnings-äfventyr
upphöra i och för åtgärder, som borde vara i civil!
väg lagligen förberedde. Men som denna lagstiftnings-
förbättring ännu ej blifvit hos oss påtänkt, har pre-
sterskapet hittintills ansett sig deruti äga en garanti
att (se åberopade Kyrkoförfattning, sid 58) 2:ne bor-
gensmän till pastors säkerhet på eget ansvar intyga: att
de trolofvadei afseendepå slägtskap, ömse-
sidigt samtycke, laglig ålder, afvittrings- och
frejdebetyg äro enligt lag berättigade till
äktenskapsingående med hvarandra.? Nu när
denna garanti ej fick gälla, skulle det nogsamt visa sig
i hvilken prekär ställning presterskapet blifvit försatt,
och hurusom detsamma i en af samhällets vigtigaste
angelägenheter fått sig pålagdt ansvaret för hvad som
i sin natur uteslutande tillhör den civila makten. O-
möjligen kan en pastor sjelf känna alla hinder af
slägtskap och andra förhållanden, som vid fråga om
äktenskap kunna förekomma, och skulle sålunda som
oftast äfventyra sitt embete, i fall han ej fick trygga
sig vid löftesmännens borgensskrift, och isynnerhe:
måste detta lätt kunna inträffa i ett pastorat, der:
folkmängden, såsom i Carlshamns, uppgår till 10,000
personer. Och vid anteckningen och beständig om-
flyttning af dem i husförhörslängderna, huru lätt in-
smyger sig ett fel i siffran, och af ett enda sådant
skrif-fel, huru lätt att få en rättegång, som skulle
åst:dkomma lika mycken chikan och buller, som den
nu ifrågavarande Då prosten W., på grund st bor-
gensskrift lyst och låtit viga, måste väl han kunna
anses hafva felat vida mindre än en viss hofpredikant
i Skåne, som för ungefär 15 år sedan blef tilltalad
för det han vigt en gift man med en piga i sitt pa-
storat, men blef af Lunds konsistorium förklarad sak-
lös, ur det skäl, att den gifte mannen företett falsk
prostattest om hinderslöshet, utan att pastor fick vid-
ännas något ansvar för det att han hvarken fäst af-
seende på attestens oriktiga stafning, osvenska sam-
mansättning samt om en oöfvad hand vittaande stil,
ej heller på den ej mindre märkliga omständighet,
att det undertecknade namnet var alldeles obekant.
Men kyrkolagen har ej ålagt en prest, att äga en
brottmålsdomares eller polismästares spionerande slug-
het. Hvad ifrågavarande rättegång angår, så var in-
gen skada skedd, som kränkte tredje mans rätt, icke
någon sådan synd begången, som ohelgade Guds
bud, intet sådant borgerligt brott, som våldförde
Lakes ann duslan Nat inträffada 3I sig sjelf in-