ring, och derjemte tillkännaguva att, sedan ba-
da parterna mött hvarandra inför KrigsHofrät-
ten, denne förvist målet till undersökning vid
Kngsrätt. — Af påminnelserna vill det emeller-
tid synas som Hr Kamreraren nu åter skulle ha
öfvertaget.
Till Höglofl. Kongl. KrigsHofrätten!
Till följe at Kongl. KrigsHofrättens kommunika-
4ious-resolution får jag äran öfver Hr Vice Amiralen
m. m. Coyets förklaring sfgifva följande påminnelser:
Det är icke möjligt, att punkt för punkt följa Hr
Amiralens uppställning af sin förklaring, och Kongl.
KrigsHolrätten torde således tillåta, att jag, utan att
upptaga hvarje serskild detalj deraf, håller mig till
det hela af saken, Att mina uppgifter komma att i
åtskilliga fall afvika från Hr Amiralens, torde vara
en töljd, dels af de olika synpunkter, hvarunder
Hr Amiralen och jag betraktat saken, dels af Hr A-
mirslens svikande minne. Som jag likväl ej kan be-
gära, det Hr Amiralen och Kongl. KrigsHofrätten
skola änse min ensamma berättelse tillförlitligare, tor-
de sanningen bäst uppdagas genom en undersökning,
i fall Kongl, KrigsHofrätten finner nödigt förordna
en sådan.
Förhållandet med den ifrågavarande toderväfven är
detta: Skräddaren Söderholm hade, till följe af in-
gånget kontrakt, åtagit sig förfärdigandet at 179 st.
båtsmanströjor m. m, Då han af detta qvantum re-
dan lefvererat 159, som till en del blifvit utlemnade till
merskapet, infann han sig hos mig och beklagade, att
fodret till trejorne ej räckte till, emedan det var för
krappt beräknadt emot tyget. Jag bad honom då
fasttrockla de serskilda delarne af ylletyget till en
tröja på foderväf. Detta skedde, och jag trodde mig
finne, att ban verkligen hade rätt, att 5 alnar foder-
väf erfordirades till. toder under en tröja. Jag hade
väl ej behöft blanda mig i denna fråga, och
mitt iel, att hafva gjort det, erkänner j:g; men
då jag ansåg förlusten för skräddaren ögonsken-
lig, trodde jag, icke egentligen tjenstepligten, men
billigheten, fordra, att jag sökte frälsa honom derifrån,
och inberättade således förloppet till Hr Amiralen,
som stadnade i samma mening som jag öfver riktig-
heten af Söderholms framställning, samt befallde mig
skriftligen anmäla saken. Jag ingaf således till Hr
Starionschefen det omtalade memorialet, jemte bito-
fogar.de af, icks ett med rödkrita utmärkt foderväfs-
stycke, såsom Hr Amiralen säger, utan det med de
fasttrocklade tygstyckena, som skräddaren aflemnat.
Hr Amiralen gjorde nu i ofliciel väg derom arm:lan
hes Förvaltningen af Sjöärende:ne, Ifrån denna åter-
sändes då ett, om jag rätt påminner mig, med röd-
krita påtecknedt toderväfsstycke, som visade, att den
foderväf, Söderholm från Flottans förråd erhållit,
borde räcka till. Vid, i anlednisg deraf, af Hr Ami-
ralen sjelf anställd närmare undersökning förklarade
skräddaren, att han väl rättat sig efter den honom:
lemnade modellen, i anseezde till snitten, men ej.
trott att den var ämnad till något annat, och således:
gjort tröjorna efter den förut vanliga storleken. Här-!
igenom blefvo väl tröjorne betydligt större och för.
manskapet beqvämligare, men i fodret uppkom en
brist Inseerde sitt misstag, fann nu skräddaren sig
föranlåten, att sjelf vidkännas förlusten, och genom
en anmälan af mig personligen hos Förvaltningen af
Sjöärenderne före den skriftliga, Hr Amiralen upp-
gifvit, upplystes förhållandet, hvaraf i öfrigt ingen
skada hvarken skett elier rimligen kunnat ske, eme-:
dan hela frågan angick ett belopp af cirka 30 alnar
foderväf, å 7 sk. 6 rst, banko alnen. Den stora
Cmtåtighet, hvarmed Hr Amiralen behandlat och af-
slutat detta ämne, bestod deri, att Hr Amiralen, i
skräddarens och flere andres närvaro, på kansliet ut-
for i häftiga förebråelser emot mig, fer detjag miss-
icdt honom, med det tillägg, att Hr Amiralen, om
han gjorde rätt, borde öfvorlemna saken åt Adrokat-
fiskals-embetet, ett yttrande, som fullkomligt of-
verensstämmer med Hr Amiralens nuvarande tförkla-
ring, deri han talar om utrönandet af det ansvar,
hvautill jag auases skyldig fsr mina missledande och
på oriktiga grunder stödda uppgifter. När Hr Ami-
ralen både då och nu tydligen tillkännager, att han
anser mitt förfarande i denna sak för ett embetsfel,
hvilket för mig borde medföra ansvar, då han vid ett
annet tillfälle, under fertsattning af ett alldeles icke
vänligt och fogligt tilltal, under behandlingen af ett
annat ämne, som med detta icke äger någon slags
ereenskap, icke destomindre å propos de rien,
famdrager det såsom en beskyllnirg emot mig, öf-
verlemnar jag till Kongl. KnrigsHofrättens bedömande,
huruvida jag hade skäl, att anse detta vidrörande
som en tillvitelse. Om de härvid å ömse sidor nytt-
jade ordaiagen vill jag ej tvista med Hr Amiralen;
de rärvar.nde vittnena kunna upplysa dem. Men om
Hr Amiralens mening icke var, att tillvita mig en
eredlighet, var den åtminstone att förebrå mig ett
embetsfel. Då Hr Amiralen faan i hvad mening jag
fattat hans ord, hade ingenting varit lättare, än att
enast förzlara dem. Detta skedde icke. Mitt hand-
bref lemnades obesvaradt; mitt embetsmemorial åter-
ställdes mig utan resolution. Var det då jag, som
visade mig sinnad att emot Hr Amiralen antöra an-
klsgolser och vilja göra honom till min vederpart?
Var det jag, som mot Hr Amirslen rille åstadkom-
ma ett åtal, som skulle besvära och förnärma honom?
Ver det jag, som ville bestrida Hr Amiralen rättig-
244 cÄlt få förklara sina ord?? WVar det icke