svälta ihjel före en bysättmng, i stället för efter
densamma? Är någon tjent med att lefvande
begrafvas för krediten, för att ändå sedermera
uppgifva andan efter några timmars längre Jor-
disk plåga? Dessutom vore väl ej alldeles o-
möjligt, att det funnes menniskor med annan
heder och religion, än blotta rikedomen gifver;
att en och annan kunde så förstå den befallnin-
gen, att mätta den hungrige, kläda den nakna
0. s. v., att detta bör ske ointeresseradt och utan
blodspenningar. — Så alldeles förkastadt är väl
icke hela menniskoslägtet, att ju något hjerta
klappar vid den tanken: det goda du bevist
din like, det har du ock bevist din Gud. Jag
tror således, att detta slags kredit är något al
det olyeksaligaste, som åtminstone den verkligt
behöfvande kan tillita. Huru mångem föriedes
ej derigenom till ett lefnadssätt öfver hans för-
måga, och finner ett farligt stöd för den falska
blygseln, att icke vilja synas fattig! Huru mån-
gen oerfaren yngling, som nu, efter genomgång-
na läroår, och af längtan till sjelfständighet hastar
alt, just genom den tjenstfärdiga krediten, inlå-
ta sig i svårigheter, dem han aldrig anat, skul-
le ej, derest samma kredit vore något mindre
oinskränkt, och lättheten att inveckla sig i vid-
lyftigheter mindre obetingad, till enskild och
allmän båtnad åtnöjas med och föredraga en tje-
nares lugna lott framför en bekymrad husbon-
des. En handlande, handtverkare m. fl., som
nu ofta efter sex månaders förlopp måste till-
sluta sin bod och verkstad, och lemna den mec
tillbehör i en otålig borgenärs hand, skulle ge-
nom en strängt begränsad kredit sannolikt und-
gått fattigdomens ömkliga beroende eller kanske
cessionantens förnedring. Den unge tjensteman-
nen, som nu med lätthet kläder sig väl, skulle
tilläfventyrs af brist på kläden få afstå från um:
gänget med en och annan så kallad vän och
bekant; men em förlusten af dessa vänner vort
honom mer än den af frihet och verksamhet
terde han sjelf kunna afgöra, sedan han pröfva
beggedera. Hvad upphörandet af denna s k
kredit, d. v. s. det egentliga proceuteriet, ovil
korligen skulle åstadkomma, vore snarare ökad
än minskadt välstånd, om annars tarflighet och
måttlighet skulle få anses for inkomst, och el
fattigdom, som föder af sig oberoendet, för et
icke obetydligt kapital.
Skulle någon at dessa herrar historici, son
gerna se att hela menuniskoslägtet är krympling,
blott lytet och lamheten har sin historiska
grund, d. v. s., skulle, säger jag, någon a
dessa herrar tala om bysättningslagens histori-
ska grund, och söka att helga denna grund ge
nom ett knäfall för det romerska patriciatet, el
ler medeltidens feedaltyranni, så svarar jag, at
man alldeles ieke behöfver göra sig så mycker
möda, emedan grunden är ingen annan än den
att de rika i alla verldens tider stiftat lagar fö
de fattiga, och att dessa lagar alltid i samm:
mån varit hårda och menniskokränkande, sen
dessa lagstiftare varit 1 saknad af förnuftets och
rehgionens rikedem.