bn RR a va gångkläderne, medan personen ligger, och, när han stigit opp, sista kudden i säsgen, ja, sjelfva sängen. Vi yfvas såsom Svenskar att vara ett fritt och oberoende folk; vi förakta, och som det tycks med rätta, råa Hunner och barbarne; raen om vi granska vårt eget tillstånd, mönstra egna lagar och författningar, hvad skiljer oss från dessa samma Hunner? Aberopande oss på häfder, som fördöma oss, storverk, dem andra sekler medhumno, fröjda vi oss i tryck och skrift öfver ett arf af frihet och upplysning, som är förträffligt i historieböckerna, men som egentligen blott visar, att hvad våre fäder kunnat skänka en verld, kunna vi ej tillkämpa oss sjelf e. Liksom våra brottmålsoch isynnerhet våra polislagar, genom hektaing, inspärrning ech grymma straff, synas angelägne att betaga den försvarslöse eller brottslige all möjlighet af den moral och hederskänsla, för bristen hvarpå man straffar honom; så har ock lagen emot gäldenärer funnit nödigt, att dessa till den grad utarmas, att förmågan att arbeta och betala skall bli omöjlig, och sjelfva tiden, detta vigtiga förlagskapital, blifva dem af intet värde. På gäldstugan inträder den bysatte naturligtvis med bitterhet i sin själ och djupt sårad öfver en medbroders kränkande framfart, utan att åtminstone i första ögonblicken på något sätt kunma förlika sig med sitt öde. Han ser huru unga och gamla förena sig, att på dåligt sätt förströ en tid, den man i hans barndem sagt vara dyrbar, ser goda anlag på dåhg väg och svaga sinnen öfverlemna sig åt döfvande drycker, dobbel och spel, ser motsatsen af allt hvad lifvet lärt honom vara högst, nemligen verksamhet, förkofran och kraft — och han blir hvad hans omgifning är. Som overksamheten och lättjan här äro det egentliga lifselementet, blifva de moraliska offren icke sällsynta, och mer än mången ung man, som oförderfvad dit ingick, har utgått med förderfvet i sin själ och en tillintetgjord hederskänsla. Lagen har tusende ve för den olycklige, som stjäl några Bdrs värde, men lemnar en Dbof ostraffad, som förspillt en menniskas icke blott timliga utan moraliska lycka. Och hvad vinver denne beorgenär på allt detta, då, enligt hvad dagliga erfarenheten lär, hårdheten icke blott icke upprättar utan Snarare utplånar benägenheten att betala. Vi hafva sett exempel, huwuledes en stenrik, hederlig man hållit en ung extra ordin. tjensteman inspärrad för en obetydlig summa. Och hurn lårg tid behöfde hatet månne att sakta sig, innan kärleken till nästan kunde återtaga sin rösträttighet? Jo, sedan 46 månader förflutit och efter många fruktlösa bemödanden, just i en stund af förbannelser och eder öfver gäldenären, som skulle qvarhållas så länge han lefde, behagade det Herren att kalla den hederlige mannen till ansvar för sitt fögdederi, och gäldenären blef af bättre arfvingar genast försatt i frihet. Men krediten? — Antagom, att detta ord betyder något annat än prejeri, blodsugeri, nedrighet o. s. v.; antagom att det betyder förtroende man och man emellan. Låtom oss tro, att den risk, en vän loper för sin vän, en kreditor för sin kund skulle blifva större. Men miånne ej i samma stund mera säkerhet skulle for dras och lån och räkningar såsom kredit få ett vida högre värde? Eller i hvad mån tillgodonju.er för närvarande den lånbeböfrande krediten såsom en förmån? Månne de egentlige afförsmännen, de större handelshusen, någonsin funnit gäldstugan och krediten hafva sammanhang med hvarandra? Hafva de ens någonsin tillitat detta medel för indrifvandet af en summa? Vi tvifla derpå. Endast den egentlige procentaren, hvilken, i förbigående sagdt, kan uppträda i många former, betjenar sig af gäldstugan. En person behöfver t. ex. en rock. Hela verlden vet, att till denna rock åtgå kanske 3 alnar kläde, men räkningen upptager 3, och för att få anstånd med betalningen, hödgas den behöofvande erkänna räkningens riktighet. Han behöfver hvarjebanda specerier, dem erhåller han å vederbörliga ställen på kredit, så nemligen, att han alltid får betala som dyrast och efter minsta mått, mål och vigt. Han behöfver låns 400 Rdr och får 50, men på papperet har har fått 100. Antagom nu, han betalar sitt kläde efior 3 alnar, sina speeerier efter vigt, sina 50 Rdr med 50 Rdr, återstår dock alltid en skuld, den han aldrig blef skyldig, nog stor att berofva honom helsa, frihet och lif. Hvilken lycklig kredit! Men de oumbärliga lifsförnödenheterne skulle mången sakna och få frysa och svälta