Ö opnade himlar till höger och venster,
Salighet långt öfver mina förtjenster!
som han sjelf säger, besjunger Hr B. dem bå
da, flätar myrten i vinlöfvet, och har sin hjert
liga ro i att från sitt fönster mönstra det der
under förbisväfvande alldagslifvet med alla des
dårskaper, småheter och bisarra figurer, att p
fri hand rita ut små karrikatyrer öfver hva
som faller först i hågen, öfver forntid ech nu
tid, öfver natur och menniska, ja, när ingen
ting annat ligger tillhands, öfver sin egen värd
personlighet. Och det ligger i detta löje oci
skämt ingenting bittert, ingenting förtretligt, in
genuting ondsint; hans skämt är den naturlig
och varma känslans, icke det genom misantro
piska kombinationer sig sjelf uppretande förstån
dets, — denna åtskillnad är vigtig, ty det ä
den, som bestämmer det poetiska värdet af H
B:s verldsåskådning, — och om det också nå-
gon gång faller in i em nog grofkornig burlesk.
så adlas det åter ofta till en sann humor. Fan-
ta:i på sjuksängen, Den betade ömsinte.
?Sång till fullwånen Till mina musta-
eher, Vårtankar, Vinterqväde?, Kille-
spelet, Sång sill sömnen, Hildur, Min
lånbak, Barnsölet, Jägaren, Duellen.
Pp jiteriek, Militäriska aforismer, Fan-
tasi på en gästgifvaregård, samt stycketals de
i häftet innehållna båda större dikterna, Simson
och Thora Borgarhjort, med flera, andas alla
mer eller mindre detta verkligt humoristiska lynne,
och många af dem göra deti en grad, hvartill utom
hos Vitalis näppeligen torde finnas någonting
liknande inom vår poetiska litteratur. Vid ut-
plockandet af en profbit, den vi för uppfyllan-
det af allan rättfärdighet äro skyldige våra läsare,
stanna vi verkeligen i valet och qvalet. Låt
dock se! till exempel denna:
Resignation.