Ö opnade himlar till höger och venster, Salighet långt öfver mina förtjenster! som han sjelf säger, besjunger Hr B. dem bå da, flätar myrten i vinlöfvet, och har sin hjert liga ro i att från sitt fönster mönstra det der under förbisväfvande alldagslifvet med alla des dårskaper, småheter och bisarra figurer, att p fri hand rita ut små karrikatyrer öfver hva som faller först i hågen, öfver forntid ech nu tid, öfver natur och menniska, ja, när ingen ting annat ligger tillhands, öfver sin egen värd personlighet. Och det ligger i detta löje oci skämt ingenting bittert, ingenting förtretligt, in genuting ondsint; hans skämt är den naturlig och varma känslans, icke det genom misantro piska kombinationer sig sjelf uppretande förstån dets, — denna åtskillnad är vigtig, ty det ä den, som bestämmer det poetiska värdet af H B:s verldsåskådning, — och om det också någon gång faller in i em nog grofkornig burlesk. så adlas det åter ofta till en sann humor. Fanta:i på sjuksängen, Den betade ömsinte. ?Sång till fullwånen Till mina mustaeher, Vårtankar, Vinterqväde?, Killespelet, Sång sill sömnen, Hildur, Min lånbak, Barnsölet, Jägaren, Duellen. Pp jiteriek, Militäriska aforismer, Fantasi på en gästgifvaregård, samt stycketals de i häftet innehållna båda större dikterna, Simson och Thora Borgarhjort, med flera, andas alla mer eller mindre detta verkligt humoristiska lynne, och många af dem göra deti en grad, hvartill utom hos Vitalis näppeligen torde finnas någonting liknande inom vår poetiska litteratur. Vid utplockandet af en profbit, den vi för uppfyllandet af allan rättfärdighet äro skyldige våra läsare, stanna vi verkeligen i valet och qvalet. Låt dock se! till exempel denna: Resignation.