verket. Genom de beslut, 1834 och 1833 års Ständer vidtogo före, under och efter realisatienens definitiva verkställighet, kommer naturligtvis revisionen af Bankoverket för dessa år att blifva af utomordeatlig vigt, och vi föreställa oss såsom en naturlig följd deraf, att granskningen i samma mån försvåras, som Bankostyreltren ofta torde varit i nödvändighet att begagna den råd:gbet, som reglementet kos styrelsen förutsätter. Bland andre uppdrag erhöll Bankostyrelsen äfven det, att verkställa en ny organisation afj tjenstemannapersonalen, hvarförutan med de in1 skränknmiongar uti inkemster och göromål, den! nya sakernas ordning medför, Bankens adminisiration hotar att uppäta alltför stor andel af dliga vinsten. Af revisionen väntar naturligtvis; allmänheten, att få erfara, huru mycket af Stän-! dernes föreskrifter härom gått i fullbordan, och hvilken besparing i utgift derigenom uppkommit. ! Bland de fördelar realisationen medfört, borde med skäl få räknas erhållandet af nya sedelmyn-:; tet. med hvilket allmänheten synes vara fullt belåten. Utan tvifvel hafva likväl de stränga föreskrifter, Bankofallmagtige bestämt för inlösen : af de nya sedelsorterne i bankens kassor, eiler,! som är detsamma, förlskyldigheten att man och man emellan dem emottaga, och hvilka före-! skrifter innefattas uti Kongl. kungörelsen den! 5 sars 1836, förorsakat mycken oro och gifvit anledning till delade omdömen; ja! till och med till tvifvelsmål om gränsen för Bankofullmägtiges lagstiftningsrätt härom. Måhända kan den satsen ej alldeles förkastas, att Rikets Ständer ensamt tillkemmer att härom stadga på grund af 72 f. R. F. Tilläfventyrs kunna likväl; Bankofullmägtige ägt för allmänheten okände skäl och således af omständigheterne blifvit! tvungne tili ett så utomordentligt steg, som det ! i sanning är, alt på samma gång ett nytt sedel mynt utsläppes i rörelsen, för dess inlösen stad-! ga så stränga vilkor, att de, efter orden följde, kunna verka mindre fördelaktigt för myntets giugbarhet och åtruanstone bestämdt kunna i landsorterna föranleda chikaner i allmänna penningerörelsen, särdeles bland de mindre kunniga, och det just på samma tid, då dessa hafva fullt: upp att reda sig med den märfgd af publika och enskilda myuntrepresentativer, som från alla landsändar utströmma i rörelsen. Önskligt vore således om revisionen, i fall den gllar Fullmägtiges härutinnan af loflig forsigtighet vidtagna åtgärder, likväl kunde utfinna några tjenliga medel att dem modifiera, till allmänhetens beIrvggande att icke blifva blottställd för förluster. eller olägenheter af det nya sedelmyntet. Cen inskranktare verkningskrets Riksgäldskontoret fått för sig utstakad genom dess kreditsedlars upphörande och dess lånerörelses minskning, synes hafva till följd, att dess administration blilvit af mindre vigt, men genom den nya bestimmelse HRiksgäldskontoret vid sista riksdagen fick, att hålla regeringen tillhanda äfven det stora kreditivet af 2 millioner för hän delse af uppkommande krig, har Biksgäldskontoret också erhållit ett nytt behof af kredit. Vid granskning af Riksgäldskontorets förvaltning för åren 1834 och 1835, torde det ej undgå Reviserernes uppmärksamhet, hurusom den förseclse ägt rum, att vid stora kreditivets öfverflyttande från Banken till Riksgöäldskontoret, Fullmäghge därstädes icke, i afseende på brytning af Ständernes anordning å berörde kreditiv, fått sig det ansvar föreskrifvet, som genom Ansvarighetslagen af den 1 Maj 1810 blifvit stadgadt uti 2 4. 2 och 3 mom., för Fullmägtige i banken för enahanda tilltag — ett förbiseende, sem Revisorerne bäst äro i tillfalle att till afbjelpande vid en kommande riksdag anmiäla. Af Riksgäldskontorets räkenskaper blifva imeglertid Revisorerne i tillfälle att inhemta i hvad mån verkstallighet följt på Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 11 September 1834 anmälde beslut, att allt hvad som redan influtit eller ytterligare kunde inflyta i afräkniog å det vid förenämnde riksdag, på Riksgäldskontoret anvisade och åren 1830 och 18311yftade kreditif a! en million Riksdaler banko, borde, i den mån desse medel till Statskontoret inginge, derifrån aflemnas till Rilsgäldskontoret ,alt därstädes innestå, intill dess behofvet kunde påkalla deras användande; hvarförutan Revisorerne torde böra upp: lysa till hvad belopp öfverskotten af Stats-verkets inkomster för Riksgäldskontoret lemnat disponibla tillgångar, sedan Rikets Ständer vic sista riksdagen beslutit att inga statsutgifter der