verket.
Genom de beslut, 1834 och 1833 års Stän-
der vidtogo före, under och efter realisatienens
definitiva verkställighet, kommer naturligtvis re-
visionen af Bankoverket för dessa år att blifva
af utomordeatlig vigt, och vi föreställa oss såsom
en naturlig följd deraf, att granskningen i sam-
ma mån försvåras, som Bankostyreltren ofta tor-
de varit i nödvändighet att begagna den råd:g-
bet, som reglementet kos styrelsen förutsätter.
Bland andre uppdrag erhöll Bankostyrelsen äf-
ven det, att verkställa en ny organisation afj
tjenstemannapersonalen, hvarförutan med de in- 1
skränknmiongar - uti inkemster och göromål, den!
nya sakernas ordning medför, Bankens admini-
siration hotar att uppäta alltför stor andel af
dliga vinsten. Af revisionen väntar naturligtvis;
allmänheten, att få erfara, huru mycket af Stän-!
dernes föreskrifter härom gått i fullbordan, och
hvilken besparing i utgift derigenom uppkommit. !
Bland de fördelar realisationen medfört, borde
med skäl få räknas erhållandet af nya sedelmyn-:;
tet. med hvilket allmänheten synes vara fullt
belåten. Utan tvifvel hafva likväl de stränga
föreskrifter, Bankofallmagtige bestämt för inlösen :
af de nya sedelsorterne i bankens kassor, eiler,!
som är detsamma, förlskyldigheten att man och
man emellan dem emottaga, och hvilka före-!
skrifter innefattas uti Kongl. kungörelsen den!
5 sars 1836, förorsakat mycken oro och gif-
vit anledning till delade omdömen; ja! till och
med till tvifvelsmål om gränsen för Bankofull-
mägtiges lagstiftningsrätt härom. Måhända kan
den satsen ej alldeles förkastas, att Rikets Stän-
der ensamt tillkemmer att härom stadga på grund
af 72 f. R. F. Tilläfventyrs kunna likväl;
Bankofullmägtige ägt för allmänheten okände
skäl och således af omständigheterne blifvit!
tvungne tili ett så utomordentligt steg, som det !
i sanning är, alt på samma gång ett nytt sedel
mynt utsläppes i rörelsen, för dess inlösen stad-!
ga så stränga vilkor, att de, efter orden följde,
kunna verka mindre fördelaktigt för myntets
giugbarhet och åtruanstone bestämdt kunna i
landsorterna föranleda chikaner i allmänna pen-
ningerörelsen, särdeles bland de mindre kunniga,
och det just på samma tid, då dessa hafva fullt:
upp att reda sig med den märfgd af publika
och enskilda myuntrepresentativer, som från alla
landsändar utströmma i rörelsen. Önskligt vore
således om revisionen, i fall den gllar Fullmäg-
tiges härutinnan af loflig forsigtighet vidtagna
åtgärder, likväl kunde utfinna några tjenliga
medel att dem modifiera, till allmänhetens be-
Irvggande att icke blifva blottställd för förluster.
eller olägenheter af det nya sedelmyntet.
Cen inskranktare verkningskrets Riksgälds-
kontoret fått för sig utstakad genom dess kre-
ditsedlars upphörande och dess lånerörelses
minskning, synes hafva till följd, att dess admi-
nistration blilvit af mindre vigt, men genom den
nya bestimmelse HRiksgäldskontoret vid sista
riksdagen fick, att hålla regeringen tillhanda äf-
ven det stora kreditivet af 2 millioner för hän
delse af uppkommande krig, har Biksgäldskon-
toret också erhållit ett nytt behof af kredit.
Vid granskning af Riksgäldskontorets förvaltning
för åren 1834 och 1835, torde det ej undgå
Reviserernes uppmärksamhet, hurusom den för-
seclse ägt rum, att vid stora kreditivets öfver-
flyttande från Banken till Riksgöäldskontoret,
Fullmäghge därstädes icke, i afseende på bryt-
ning af Ständernes anordning å berörde kredi-
tiv, fått sig det ansvar föreskrifvet, som genom
Ansvarighetslagen af den 1 Maj 1810 blifvit
stadgadt uti 2 4. 2 och 3 mom., för Fullmägti-
ge i banken för enahanda tilltag — ett förbi-
seende, sem Revisorerne bäst äro i tillfalle att
till afbjelpande vid en kommande riksdag an-
miäla.
Af Riksgäldskontorets räkenskaper blifva imeg-
lertid Revisorerne i tillfälle att inhemta i hvad
mån verkstallighet följt på Rikets Ständers uti
underdånig skrifvelse den 11 September 1834
anmälde beslut, att allt hvad som redan influtit
eller ytterligare kunde inflyta i afräkniog å det
vid förenämnde riksdag, på Riksgäldskontoret
anvisade och åren 1830 och 18311yftade kreditif a!
en million Riksdaler banko, borde, i den mån desse
medel till Statskontoret inginge, derifrån aflem-
nas till Rilsgäldskontoret ,alt därstädes innestå,
intill dess behofvet kunde påkalla deras använ-
dande; hvarförutan Revisorerne torde böra upp:
lysa till hvad belopp öfverskotten af Stats-ver-
kets inkomster för Riksgäldskontoret lemnat dis-
ponibla tillgångar, sedan Rikets Ständer vic
sista riksdagen beslutit att inga statsutgifter der