att först vid 1812 års Biksdag fråga förekomst
att hos Konungen begära dess kungörelse af den r
struktion, som Ständerne utfärdat för sine re- å
visorer, samt att icke med lika skäl fråga upp-iv
kommit, att begära Konusgens kungörande afld
Ständeraas instruktioner vid hvarje Riksdag förln
deras fullmäktige i Banken och Riksgäldskonto-s
ret, af hvilka åtminstone det sednare 1 vissa falllo
står i nära förhållande med ett af de förvaltan-1o
de verken — Statskontoret, isynnerhet som ut- h
färdandet af instruktionen för revisorerne i Ban- it
ken och Riksgäldskontoret också i sednare ti-In
der skett genom Regeringens försorg, i likhetik
med Ständernes beslut. Sjelfva bevillningsför-s
ordningen utfärdas direkte af Ständerne, och iu-ie
nnehåller dock många föreskrifter förbindandeS
embetsverk och embetsmän, tillhörande statsför-s
valtningen, utan att några menliga följder deraf f
låtit sig förmärka. Verkningarne åter af Rege-(r
ringeus anlitande, för att få kungjord Ständer-
mes vid 1823 års Riksdag beslutade instruktion
för deras revisorer af statsförvaltnivgen, erforos
genom Kongl. Maj:ts nådiga svar af den 4 De-
cember samma år, hvarigenom instruktionens(i
ntfardande nekades, och K. M. ansåg den afl.
Ständerne förut utfärdade och af K. M. den 101:
Juni 1812 kungjorde, fortfarande gällande, fast- It
än Ständerne en ny beslutat och således den ll
förra upphäfvit. Detta torde i sin mån kunna l1
tjena till upplysning om hvad som hända kun- j1
nat, i fall Bankoreglementet vid sista Riksdag !
blifvit af Ständerne i lika afseende framburet,
och de saknat den raskhet, som erfordrats, för!
att förklara reglementet likväl gällande såsom :
upprättadt på grund af tydliga stadgandet uti .
den på sin tid så ryktbara 72 f i Regerings- !
formen. Stridigheterne vid 1821 och 1827.
årens statsrevisioner framkallade det besynu-!
nerliga exempel vid 1830 års Riksdag att
Konungen behagade i nåder föreslå Ständer-
va, huru de borde instruera sina ombud, re-
visorerne, eller dem som tillsattes att kontroller I
a huru statens medel af den verkställande mak-
ten blifvit förvaltade. Förslaget antogs icke u- I
tan motstånd hos Ständerne, och utgör hufvud-
sakligen nu gällande instruktiou. Till motstån-
darne räknades bland andre, nuvarande Stats-
sekreteraren vor Hartmansdor(, då också Le-
damot af Stats Utskottet, hvilken talade med ;
den honom egna utförlighet emot förslaget, sär-;
deles derföre, att revisorerne blifvit satte utom
rillfälle både att hos K. M. i underdånighet
anmäla de anledningar, som kunde förefinnas
till anmärkningar emot en eller annan Embets- i
man, och att derom göra anmälan hos Ständer-
ne, samt äfven att anställa inventering i Ränte-
kammaren. ) I anledning af 13 . i Instruktio-
nen rörande revisorernes begränsade rätt att af
StatsKontoret erhålla upplysningar, hade ock en
Ledamot af Borgareståndet, Hr Helsingius )
detta märkvärdiga yttrande: Det är ej gil-
tigt skäl att undanhålla upplysningar. Det-i
ta förökar endast nyfikenheten. Svenska:
folket har altid visat sig mest älska sin Re-!
gent, då det velat se Embetsmännen på fin-.
grarne. Det är ä i dålig sinnesstämning,
då det talar, till ock med då det murrar ti-
tet. Sämsta sinnesstämningen är deremot!
tystnad. Innan vi sluta erinringarne om ke-j
dömandet af ifrågavarande instruktion, kunna
vi ej undgå upplysa, att vid 1830 års Riks-
dag stod Grefve David Frölich nästan, all-
deles ensam med sitt uti afgifven motion fram-
ställde påstående, att då hufvedsakliga felet i
så väl instruktionen för R. St:s revisorer af år
1812, som i det förslag till ny, som R. St. vid
1823 antogo, låge deri, att ej observerats, det
denna instruktion berdt, enligt 68 f Riksdags-
ordningen, utfärdas af BR. St., och icke af K.
M:t, på sätt som skett, rätta förhållandet här-
utinnen måtte i afseende på den itrågakomne
nya instruktionen iakttagas och redaktionen der-
efter i allo lämpas. Det var samme ädle gref-
ve, som vid slutet af 1834 och 1835 årens
riksdag åstadkom så mycket bråk genom sin i
Banko-utskottet väckte motion, att ständerne,
sedan stadgar och reglemente för bankens rörel-
se och förvaltning hunnit fullbordas, måtte dem
ull K. M.t i underdånighet öfverlemna, med
anhållan det K. M., i händelse han funne lLe-
rörde stadgar och reglemente icke strida med (?)
de i banklagen den 1 Mars 1830 fastställda
grunder, i nåder täcktes desamma låta på van-
ligt sätt kungöra. Om denna grefvens tanke
gatt i fullbordan, synes i sanning samma fel
Se Hr von H. reservation vid Stats Utskot-
JT AT —- 259