att först vid 1812 års Biksdag fråga förekomst att hos Konungen begära dess kungörelse af den r struktion, som Ständerne utfärdat för sine reå visorer, samt att icke med lika skäl fråga upp-iv kommit, att begära Konusgens kungörande afld Ständeraas instruktioner vid hvarje Riksdag förln deras fullmäktige i Banken och Riksgäldskonto-s ret, af hvilka åtminstone det sednare 1 vissa falllo står i nära förhållande med ett af de förvaltan-1o de verken — Statskontoret, isynnerhet som uth färdandet af instruktionen för revisorerne i Banit ken och Riksgäldskontoret också i sednare ti-In der skett genom Regeringens försorg, i likhetik med Ständernes beslut. Sjelfva bevillningsför-s ordningen utfärdas direkte af Ständerne, och iu-ie nnehåller dock många föreskrifter förbindandeS embetsverk och embetsmän, tillhörande statsför-s valtningen, utan att några menliga följder deraf f låtit sig förmärka. Verkningarne åter af Rege-(r ringeus anlitande, för att få kungjord Ständermes vid 1823 års Riksdag beslutade instruktion för deras revisorer af statsförvaltnivgen, erforos genom Kongl. Maj:ts nådiga svar af den 4 December samma år, hvarigenom instruktionens(i ntfardande nekades, och K. M. ansåg den afl. Ständerne förut utfärdade och af K. M. den 101: Juni 1812 kungjorde, fortfarande gällande, fastIt än Ständerne en ny beslutat och således den ll förra upphäfvit. Detta torde i sin mån kunna l1 tjena till upplysning om hvad som hända kunj1 nat, i fall Bankoreglementet vid sista Riksdag ! blifvit af Ständerne i lika afseende framburet, och de saknat den raskhet, som erfordrats, för! att förklara reglementet likväl gällande såsom : upprättadt på grund af tydliga stadgandet uti . den på sin tid så ryktbara 72 f i Regerings! formen. Stridigheterne vid 1821 och 1827. årens statsrevisioner framkallade det besynu-! nerliga exempel vid 1830 års Riksdag att Konungen behagade i nåder föreslå Ständerva, huru de borde instruera sina ombud, revisorerne, eller dem som tillsattes att kontroller I a huru statens medel af den verkställande makten blifvit förvaltade. Förslaget antogs icke uI tan motstånd hos Ständerne, och utgör hufvudsakligen nu gällande instruktiou. Till motståndarne räknades bland andre, nuvarande Statssekreteraren vor Hartmansdor(, då också Ledamot af Stats Utskottet, hvilken talade med ; den honom egna utförlighet emot förslaget, sär-; deles derföre, att revisorerne blifvit satte utom rillfälle både att hos K. M. i underdånighet anmäla de anledningar, som kunde förefinnas till anmärkningar emot en eller annan Embetsi man, och att derom göra anmälan hos Ständerne, samt äfven att anställa inventering i Räntekammaren. ) I anledning af 13 . i Instruktionen rörande revisorernes begränsade rätt att af StatsKontoret erhålla upplysningar, hade ock en Ledamot af Borgareståndet, Hr Helsingius ) detta märkvärdiga yttrande: Det är ej giltigt skäl att undanhålla upplysningar. Det-i ta förökar endast nyfikenheten. Svenska: folket har altid visat sig mest älska sin Re-! gent, då det velat se Embetsmännen på fin-. grarne. Det är ä i dålig sinnesstämning, då det talar, till ock med då det murrar titet. Sämsta sinnesstämningen är deremot! tystnad. Innan vi sluta erinringarne om ke-j dömandet af ifrågavarande instruktion, kunna vi ej undgå upplysa, att vid 1830 års Riksdag stod Grefve David Frölich nästan, alldeles ensam med sitt uti afgifven motion framställde påstående, att då hufvedsakliga felet i så väl instruktionen för R. St:s revisorer af år 1812, som i det förslag till ny, som R. St. vid 1823 antogo, låge deri, att ej observerats, det denna instruktion berdt, enligt 68 f Riksdagsordningen, utfärdas af BR. St., och icke af K. M:t, på sätt som skett, rätta förhållandet härutinnen måtte i afseende på den itrågakomne nya instruktionen iakttagas och redaktionen derefter i allo lämpas. Det var samme ädle grefve, som vid slutet af 1834 och 1835 årens riksdag åstadkom så mycket bråk genom sin i Banko-utskottet väckte motion, att ständerne, sedan stadgar och reglemente för bankens rörelse och förvaltning hunnit fullbordas, måtte dem ull K. M.t i underdånighet öfverlemna, med anhållan det K. M., i händelse han funne lLerörde stadgar och reglemente icke strida med (?) de i banklagen den 1 Mars 1830 fastställda grunder, i nåder täcktes desamma låta på vanligt sätt kungöra. Om denna grefvens tanke gatt i fullbordan, synes i sanning samma fel Se Hr von H. reservation vid Stats UtskotJT AT —259